2014-04-09 Karin Åmossa, fil dr, chefsutredare på Sveriges universitetslärarförbund (SULF)

Förbättra förutsättningarna för framtida forskning!

SULF vill ha ett framtida forskningslandskap som präglas av akademisk frihet, kollegialt beslutsfattande, trygga anställningar och tydliga karriärvägar för både kvinnor och män, skriver chefsutredaren Karin Åmossa.

Karin Åmossa
Foto: SULF

Dagens forskningslandskap karaktäriseras av forskares jakt på pengar till sina egna löner, otydliga och otrygga anställningar och en brist på tydliga karriärvägar för unga forskare.

En tredjedel av den undervisande och forskande personalen är tidsbegränsat anställd. Bara var tionde av de som forskar och undervisar på universitet och högskolor är anställd på en meriteringsanställning. Av denna tiondel har bara en tiondel rätt till prövning för en tillsvidareanställning om man lever upp till i förväg kända, högt uppställda krav. Det är heller inte alla forskare som ens har en anställning. Den som lever på stipendiepengar har ingen social trygghet alls.

En anledning till de osäkra anställningsförhållandena är att lärosätenas direkta statsanslag för forskning successivt minskat under de senaste decennierna från två tredjedelar till mindre än hälften. Det finns för de stora universiteten ett tydligt samband mellan en hög andel externa medel och en hög andel tidsbegränsade anställningar och många lärosäten anger detta som orsak till att inte tillsvidareanställa.

Kompetensen tas inte tillvara

Att skapa forskning av hög kvalitet kräver högt kvalificerad personal. Det kräver också att de högst kvalificerade ska vilja stanna. De osäkra anställningsförhållandena på landets lärosäten medför en risk att de mest kompetenta personerna lämnar akademin för att gå till bättre jobb utanför. Dagens system inger dessutom människor falska förhoppningar om att kunna stanna kvar i akademin när de egentligen skulle kunna ha gjort en bättre karriär någon annanstans. Hoppet om en akademisk karriär hålls vid liv genom upprepade korttidskontrakt utan klara besked. Deras kompetens tas inte till vara fullt ut vare sig i akademin eller i det övriga samhället. Att många mår dåligt är inte konstigt.

I ett sådant klimat blir den akademiska friheten för enskilda forskare lidande eftersom akademisk frihet kräver att anställda vågar säga vad de tycker utan att riskera sin anställning. Arbetsmiljön blir lidande eftersom arbetsplatser med osäkra anställningar har mer problem med dålig arbetsmiljö, stress och bristande tilltro till ledningen. I slutändan leder det till att kvaliteten blir lidande.

När SULF målar upp den här problembeskrivningen nickar många  – från politiker till lärosätesrepresentanter – instämmande. Det verkar finnas en bred enighet om problemet. Ändå händer så lite.
Samtidigt pratar både regeringen och andra om hur viktig en fri forskning av hög kvalitet är för både ekonomisk tillväxt, kulturell utveckling och demokratiska värden. Kort sagt, för en framtid präglad av kunskap, välfärd och demokrati. Tanken på motsatsen är motbjudande.

Regeringens ansvar

Det vilar ett stort ansvar på den regering som kommer till makten i höst, om inte forskar- och universitetsläraryrket ska drabbas av samma rekryteringsproblem som läraryrket. Därför måste staplingar av visstidsanställningar förhindras, stipendier som ersättning för arbete förbjudas, meriteringsanställningar ge rätt till prövning för tillsvidareanställning och andelen direkta statliga anslag för forskning ökas. Goda arbetsvillkor är en förutsättning för akademisk frihet och för att forskar- och universitetsläraryrket ska attrahera kompetenta personer som har mycket annat att välja på.

Sveriges universitetslärarförbund tror på ett framtida forskningslandskap som präglas av akademisk frihet, kollegialt beslutsfattande, trygga anställningar och tydliga karriärvägar för både kvinnor och män. En meriteringsanställning som med stor sannolikhet leder till en tillsvidareanställning med resurser att bedriva god forskning borde vara det naturliga spåret in i en akademisk karriär.

Betydligt fler måste omfattas av ett fungerande tenure track system. Många lärosäten har nyligen i sina anställningsordningar formulerat sådana system. Det är glädjande. Men hur bra än konstruktionen är på papperet kan den inte göra skillnad om det inte finns forskare som befolkar systemet.

I SULF:s drömscenario för svensk forskning:

  • …bedrivs forskning i skydd av den akademiska friheten som möjliggörs genom trygghet och reell frihet för forskare och universitetslärare.
  • …tas beslut som gäller forskning och utbildning i kollegialt sammansatta organ.
  • …finns meriteringsanställningar värda namnet på alla universitet och högskolor. De ger rätt till prövning för tillsvidareanställning enligt i förväg uppställda, kända kriterier.
  • …är andelen direkta statsanslag av lärosätenas intäkter för forskning minst 60 procent. Det möjliggör långsiktighet i verksamheten.
  • …är andelen tidsbegränsade anställningar för forskande och undervisande personal minimerad och används bara när det är starkt motiverat.

Karin Åmossa, fil dr
Chefsutredare Sveriges universitetslärarförbund