Förändra synen på museiforskning

Forskning har varit en del av museernas verksamhet sedan de första museerna grundades. Museilagen från 2017 (SFS2017:563) slår fast att museer är betydelsefulla kunskapsinstitutioner som förväntas bidra till forskning och kunskapsuppbyggnad i samhället. Men museernas roll som forskande institutioner har under de senaste åren ifrågasatts.

Historiskt sett har universiteten byggt egna samlingar och museer för forskning och undervisning samtidigt som många discipliner har sina rötter i museers verksamhet. Idag bedriver få museer egen och långsiktig forskning, och universitetsmuseerna betraktas ofta som stödverksamhet.

För de flesta museer som vill bedriva forskning är projektmedel och externa samarbeten enda möjligheten. När projektpengarna som finansierat forskning om en viss samling eller publik verksamhet är slut är också pengarna som skulle behövas för att integrera de nya kunskaperna och arbetssätten i verksamheten slut.

Dessvärre saknar museer som utför forskning ofta en tydlig infrastruktur.

Som vi ser det saknas tydliga riktlinjer för verksamheten, såväl för museernas interna arbete som på politisk nivå. Ofta finns inte förutsättningarna för att utföra forskning vid det egna museet, och forskning vid museer betraktas inte alltid på samma sätt som forskning vid universitet och högskolor. Det påverkar möjligheterna att få forskningsmedel, leda forskningssamarbeten och publicera forskning.

Dessvärre saknar museer som utför forskning ofta en tydlig infrastruktur. Tillgången till forskningsbibliotek och databaser är begränsad. I många fall saknas strukturer och rutiner för att integrera forskning som en del av museets samlingar och publika verksamhet.

Forskning vid museer är en möjlighet att utveckla museernas kärnverksamhet.

Forskning vid museer är en möjlighet att utveckla museernas kärnverksamhet. Den är också mångsidig och skiljer sig ofta från forskning vid lärosäten i och med att den är praktiknära och direkt kopplad till museets ämnesområde. Genom utställningar, program och sin breda pedagogiska kompetens har forskning vid museer en unik möjlighet att komplettera forskning och undervisning vid universiteten. Museer kan också bidra till forskning genom att vara länkar in i grundskola, folkhögskolor, studieförbund, hembygdsförbund, näringsliv och kontakter med andra intressenter.

Vi vill se en ökad forskningssamverkan mellan museerna och med universiteten. Detta för att lyfta museernas relevans i samhället och bibehålla förtroendet för museerna som pålitliga kunskapskällor. En ökad forskningssamverkan skulle skapa fler ingångar för universitetsstudenter att efter examen se museer som dynamiska och samhällsrelevanta arbetsplatser. Vi vill att museerna och lärosätena får ett ökat gemensamt ansvar och förstärkt finansieringför både bred och djuplodande kunskapsuppbyggnad.

Det vill också nätverket Forskning vid museer (FOMU) där vi båda är aktiva. FOMU grundades 2015 och syftar till att stärka museernas forskning och hantera frågor som rör utvecklingen av museer som tvärdisciplinära miljöer för forskning och lärande. Nätverket samlar forskare från många olika discipliner som alla bedriver forskning, inom sina tjänster vid museer eller vid universitet. Vad som förenar oss är att vi arbetar med museirelaterade frågor.

Vi är mycket väl medvetna om att museerna i Sverige har olika huvudmän och uppdrag, och att deras prioriteringar av forskningsinsatser därför ser olika ut. Hur museerna väljer att prioritera i sin verksamhet har betydelse för hur forskning bedrivs och debatteras i relation till museibranschen.

Aktuell forskning spelar en avgörande roll för att exempelvis länsmuseer ska vara relevanta i samhället.

Centralmuseerna, med staten som huvudman eller statlig finansierad verksamhet, har ett tydligare politiskt uppdrag att ägna sig åt forskning och kan få riktade ekonomiska bidrag via Riksantikvarieämbetet. För museer, med regionalt, kommunalt eller privat huvudmannaskap är detta svårare, men dessa museer kan vara en viktig pusselbit för att förstå lokala sammanhang. Aktuell forskning spelar en avgörande roll för att exempelvis länsmuseer ska vara relevanta i samhället. Museer som verkar lokalt blir en resurs för kompetensutveckling i närmiljön och säkerställer kunskapsbaserad verksamhet för skolor och andra kunskapsinstitutioner.

Forskning vid och med museer gör skillnad. Tack vare sin närhet till samlingarna och miljöerna ger den nya perspektiv, breddar och fördjupar. Men för att den här forskningen ska få utrymme att växa och ta plats i samhällsdebatten behövs förändringar i synen på forskningens ställning både internt inom museisektorn, och inom akademin, civilsamhället och politiken.

Lizette Gradén, docent i etnologi, Lunds universitet

Daniel Sahlén, fil.dr och arkeolog, Stockholms läns museum