2018-01-10 Svenska Fysikersamfundet, styrelsen för partikelsektionen

För mycket extern finansiering skadar forskningen

Expertis och infrastruktur inom partikelfysik riskerar att gå förlorad med kortsiktig finansiering och låg beviljandegrad, skriver Fysikersamfundets sektion för partikel- och astropartikelfysik. Beroendet av extern finansiering är problematiskt.

Externa anslag spelar en viktig roll för hur mycket tid lektorer och professorer kan dedikera till faktisk forskning, så som forskningsfinansieringen ser ut i Sverige idag. Projektbidrag från Vetenskapsrådet utgör den huvudsakliga finansieringen av grundforskning i fysik.

Men en låg beviljandegrad gör det svårt att delta i långsiktiga projekt, med tidsramar längre än de tre till fem år som de externa bidragen normalt omfattar. Forskningsområdena  elementarpartikelfysik och astropartikelfysik faller inom den kategori där många storskaliga projekt sträcker sig över årtionden. En väldigt låg beviljandegrad medför därför en risk för att den expertis och infrastruktur som byggts upp genom svenskt deltagande i långsiktiga forskningsprojekt går förlorad.

Här presenterar vi resultat från en enkät som utförts inom Svenska Fysikersamfundets sektion för partikel- och astropartikelfysik. Bakgrunden till enkäten är att beviljandegraden för Vetenskapsrådets projektbidrag inom beredningsgrupp NT-3 (subatomär fysik, fusionsforskning, rymdfysik och astronomi) minskat över tid på grund av en ökning i både antalet ansökningar och projektbidragens storlek samtidigt som den totala finansieringen varit i stort sett konstant.

Utifrån svaren på enkäten och den diskussion som följde vid årsmötet 2016 för sektionen för partikel- och astropartikelfysik, utkristalliserades flera problem som vi vill ta upp här:

Beroende av extern finansiering

Vid många svenska universitet förväntas extern finansiering täcka en betydande del av lönen. I ett system med en låg beviljandegrad blir beroendet av externa anslag för att finansiera fakultetstjänster problematisk. Teoretiskt sett kan förlorad extern finansiering kompenseras med ett ökat undervisningsuppdrag. I praktiken fungerar inte detta då det sker en allmän minskning av andelen externa anslag. Undervisningen räcker då helt enkelt inte till. Dessutom kan minskad extern finansiering leda till en negativ spiral, där brist på tid till forskning leder till tidsmässigt överspelade projekt och ett mindre konkurrenskraftigt CV. Därmed reduceras framtida möjligheter att attrahera extern finansiering.

Det finns konsensus inom sektionen för partikel- och astropartikelfysik att det starka beroendet av extern finansiering är problematiskt. Ett system där fakultetsanställdas forskning finansieras av universiteten till åtminstone hälften är att föredra.

Ackumulering av forskningsmedel

Dagens starka fokus på extern finansiering inom universitetssystemet resulterar i idén om ett A-lag och ett B-lag. Erhållen finansiering från Europeiska forskningsrådet, eller Knut och Alice Wallenbergs stiftelse verkar de facto ofta leda till finansiering även från Vetenskapsrådet. Denna anhopning av anslag till en handfull forskare (eller stora anslag riktade till att rekrytera ledande internationella forskare) står i skarp kontrast till den allmänna uppfattningen bland våra medlemmar: att Sverige skulle kunna finansiera en större volym, och mer varierad forskning, om finansieringen spreds mer. En enskild forskare kan i slutändan enbart täcka in ett fåtal områden och ge dedikerad handledning till ett fåtal doktorander och postdoktorer.

Genom att sprida ut och säkra finansieringen skulle unga forskare kunna uppmuntras till att studera outforskade idéer och inriktningar i stället för att ansluta till större grupper som arbetar inom etablerade områden. Detta skulle stödja forskning inriktad mot nya upptäckter där höga risker kan ge hög avkastning.

Återkoppling på ansökningar

I dagsläget erhåller enbart de mest framgångsrika ansökningarna till Vetenskapsrådet en skriftlig återkoppling. En skriftlig återkoppling på alla ansökningar är nödvändig för att garantera en transparent och rättvis utvärderingsprocess. Att få de svaga punkterna i en ansökan belysta kan även hjälpa den sökande att förbättra framtida ansökningar. Ett argument mot ökad återkoppling som ofta framförs är att det skulle ta betydligt mer tid i anspråk vilket skulle leda till högre kostnader eller mindre tid till själva utvärderingsprocessen. Likväl måste en utvärderare i alla fall bedöma en ansökan och argumenten som ligger till grund för bedömningen måste därför redan finnas. Vi ser därför ingen anledning till att dessa argument inte skulle kunna komma till den sökandes kännedom. Faktum är att utvärderingsprocessen i sig skulle kunna stärkas om en bedömare måste bygga upp ett starkare argument för varje betyg. Vi rekommenderar därför starkt att åtminstone rapporter från den inledande bedömningen tillgängliggörs för alla sökanden.

Avsaknad av långsiktighet i finansiering

För medlemmarna i sektionen för partikel- och astropartikelfysik är Vetenskapsrådets projektbidrag normalt sett den enda betydande källan att finansiera forskningstid. Medlemmarna representerar både teoretisk och experimentell forskning.

För experimentella projekt är den huvudsakliga inriktningen storskaliga internationella samarbeten med hundra- eller tusentals andra forskare och tidsskalor som sträcker sig över årtionden. För teoretiska projekt är ledande utveckling av nya idéer och metodik ofta riskabel och kräver därför många års intensivt arbete. Samspelet mellan teoretisk och experimentell forskning leder också till att även den teoretiska delen sträcker sig över längre tidsperioder.

För experimentalister krävs månader av forskningstid varje år för underhåll och drift av experimentet samt möten för samordning i de stora kollaborationerna. Individuell forskning kan endast utföras på eventuell kvarvarande forskningstid. Om Sverige vill få ut maximal vetenskaplig avkastning på stora investeringar i toppmoderna internationella experiment, såsom vid CERN, är det därför absolut nödvändigt att finansieringsnivån är kontinuerlig över långa tidsskalor och tar hänsyn till det ansvar svenska forskare har gentemot kollaborationerna.

Att kunna säkra en kontinuerlig finansiering av svenska investeringar och forskning inom storskaliga internationella projekt är inte enbart en fråga om pengar. Det behövs ett nytt ramverk för forskningsfinansiering som kan garantera stabilitet och inte utsätter enskilda forskare för ständigt föränderliga finansieringsnivåer.

Vi skulle vilja se att Vetenskapsrådet tar en aktiv roll i denna dialog mellan svenska universitet, regering och relevanta internationella kommittéer, exempelvis ESFRI, APPEC, med flera. Detta är nödvändigt för att vi ska kunna uppnå en stabil och långsiktig forskningsfinansiering.

Styrelsen för partikelsektionen, Svenska Fysikersamfundet
Yvonne Becherini, Linnéuniversitetet
Mattias Blennow, Kungliga Tekniska högskolan
Peter Christiansen, Lunds universitet
Arnaud Ferrari, Uppsala universitet
Chad Finley, Stockholms universitet
Roman Pasechnik, Lunds universitet
Sara Strandberg, Stockholms universitet

 

Se svar från Lars Kloo, Vetenskapsrådet: Balans mellan uppföljning och långsiktighet är en utmaning

4 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Tomas Ekström

    En utmärkt analys som även hade kunnat beskriva området medicinsk vetenskap.

    2018.01.11

  • German Salazar-Alvarez

    Strålande! Likadan med materialkemi.

    2018.01.11

  • Anita Lloyd Spetz

    Den utmärkta analysen kunde även ha beskrivit området sensorer, även i vid bemärkelse, fysikaliska, kemiska och biosensorer.

    2018.01.11

  • Johan Hansson

    Den största nackdelen i Sverige är att medel idag i stort sett enbart ges till "säker" mainstream-forskning, där man i princip kan förutsäga resultaten i förväg och som därför inte medför några verkliga forskningsgenombrott.

    2018.01.11