Replik: För mycket byråkrati kring etiska tillstånd

Nils-Erik Sahlin avfärdar mitt inlägg om det oetiska i att inte forska som ett alltför upprepat mantra. Som sitt starkaste argument exemplifierar han med den gamla amerikanska studien av syfilis, som påbörjades år 1932. Han nämner också transplantationerna av syntetiska luftstrupsproteser till några cancerpatienter som ett skrämmande exempel.

Sanningen är att ingen tidigare lyckats rädda patienter med dessa tillstånd under så lång tid. Även om det kanske var olämpligt att Karolinska institutet själv utredde fallet, så anser jag inte att det var helt fel med frikännandet. Robert Edwards och Patrick Steptoe utförde hundratals försök med provrörsbefruktning innan de lyckades få fram det första provrörsbarnet. Naturligtvis fördömdes de av alla etiska instanser.

Självklart är jag för att alla forskningsprojekt granskas från en etisk synvinkel, men de etiska råden bör huvudsakligen bedöma de etiska frågeställningarna. Läkemedelsverket och anslagsgivande organ granskar ju forskningens kvalité, vilket är viktigt då dålig forskning också är oetiskt att bedriva.

Mina invändningar rörande de etiska rådens verksamhet gäller närmast det byråkratiska förfarandet med ansökningar som omfattar över hundra A4-sidor. Vidare att man i patientinformationen måste framhålla mer det negativa än det positiva i att delta i forskningsprojekt.

Hugo Lagercrantz, senior professor, Karolinska institutet och Astrid Lindgrens barnsjukhus