Exkludera inte forskning utan projektbidrag

Att bedöma kvalitet och genomslag hos forskning är en snårig uppgift. De som har bäst förutsättningar att genomföra bedömningen, forskarkollegorna, får ofta se sina utvärderingar samsas med en rad kvantitativa indikatorer, som räkning av citeringar. Siffrorna hämtas ofta hos kommersiella aktörer, och vi får betala dyrt för dem. Företagen lever på att forskningsorganisationerna själva inte samlar in och förvaltar uppgifterna.

Den makt över medelsfördelning och universitetsrankningar som måtten har fått går inte att förneka, och inte heller de orättvisor som uppstår när förenklade mått används för att jämföra forskningsprestationer med olika förutsättningar vad gäller målsättning och format. Specifika tidskrifter och förlag tillmäts en vikt som nästan överskuggar substansen i forskningen. Publish or perish – men helst inte en tjock bok på fel förlag, för då straffar systemet dig.

Läs också i Curie: Ge den vetenskapliga boken högre meritvärde Länk till annan webbplats.

En total omvälvning av systemet är osannolik i närtid, men nu finns verktyg för att göra det mer rättvist. Initiativen Barcelonadeklarationen för öppen forskningsinformation (1) och CoARA (2) innebär att forskningsinformation i större utsträckning delas i öppna källor. Detta möjliggörs av flera nya komponenter i det öppna vetenskapssystemet. Förlag och kommersiella databaser sitter inte längre ensamma på informationen.

Begreppet öppen forskningsinformation betyder i detta sammanhang inte öppen tillgång till publikationer eller data. Det handlar istället om metadata som beskriver vilken forskning som bedrivs, av vem, vid vilken organisation, med vilka verktyg, vem som betalar och vad som skapas. Informationen går ofta att läsa i publikationerna, men den är också värdefull som fristående, maskinläsbara uppgifter. Hit hör också information om användning och nyttiggörande – även i form av citeringar.

Forskningsorganisationer skapar nu bättre system för att följa hur den egna forskningen hänger samman. De ersätter flera äldre system och minskar den administrativa bördan. CRIS-system (Current Research Information Systems), där relationer kan visas upp, tar över efter traditionella publikationsregister, projektsidor och profilsidor för forskare. Liknande system drivs av finansiärer som vill följa den forskning de gett bidrag till. Bra CRIS-system delar metadata enligt öppna standarder. Det gör att andra kan återanvända den, exempelvis i nationella forskningsportaler som Forskning.fi i Finland (3).

Forskningen görs oftare tillgänglig med verktyg som skapar öppna metadata. Denna kan lagras inuti själva systemen för att kunna peka ut publikationer och data (DOI) eller forskare (ORCID). Det går att komma långt bara genom att skapa metadata i dessa system, som kan beskriva samband genom formella relationer: "artikeln bygger på denna datamängd", "rapporten som finansierades av detta anslag citerades i detta bokkapitel", och så vidare.

Globalt finns flera aktörer som sammanställer hur öppen forskningsinformation hänger samman. Relationerna som uttrycks i metadata beskrivs med hjälp av grafer (scientific knowledge graphs). Dessa kan, inte minst i kombination med AI, ge en bättre bild av forskningens genomslag än de traditionella indikatorerna. De kan vara konstruktiva komplement till bedömningen som görs av sakkunniga kollegor. En viktig sammanställande aktör är exempelvis europeiska OpenAIRE Graph (4).

De här nya möjligheterna för att följa och bedöma forskning är ett utmärkt tillskott. Men det finns problem.

I flera av de system som hanterar öppen forskningsinformation räknas endast projekt med forskningsbidrag som avgränsade forskningsaktiviteter. Den som inte har ett bidrag anses inte bedriva sammanhållen forskning. En sådan exkludering riskerar att slå mot forskning som inte passar in i mallen.

Forskningsmedel är givetvis helt centrala för många typer av forskning. Men forskning bedrivs också i andra former än externfinansierade projekt (5). Många forskningsaktiviteter kan drivas med små resurser. Det bör inte vara bidraget som avgör vad som är en forskningsaktivitet, utan hur denna organiseras och vad den ämnar uppnå. Systemen bör alltså ha en mer tillåtande syn på vad som kan vara forskningsaktiviteter.

Det finns dock verktyg som erbjuder en större flexibilitet och inte exkluderar forskning som inte passar in i mallen. Ett sådant är RAiD, en så kallad beständig identifierare som pekar ut forskningsaktiviteter. Grundkonceptet kommer från statliga ARDC i Australien som registrerat det som ISO-standard. Verktyget är nu på väg att införas i våra grannländer (6).

Den här identifieraren kan skapas redan när ett projekt planeras, och dess metadata kan peka ut forskare, organisationer och forskningsprodukter som hör samman. Med hjälp av den kan forskare och forskningsorganisationer ta makten över vad som definieras som forskningsaktiviteter i systemen, och därmed förebygga orättvisor i framtida forskningsbedömning.

Men för att detta ska kunna bli verklighet måste även aktörer i den svenska forskningssektorn ta till sig de nya sätten för att beskriva och länka ihop forskningsinformation. Myndigheter som har samordningsuppdrag för forskning, Kungliga biblioteket och Vetenskapsrådet, behöver samarbeta för att möjliggöra bättre delning och sammanställning av forskningsinformation.

Av lärosäten och andra forskningsorganisationer krävs att de samlar in, kvalitetssäkrar och förvaltar uppgifterna. Och forskarna själva behöver så klart hjälpa till att beskriva och koppla samman beståndsdelarna i den forskningskontext som de själva känner till allra bäst.

André Jernung, forskningsdatarådgivare vid Svensk nationell datatjänst

Referenser

(1) Barcelona Declaration on Open Research Information Länk till annan webbplats.

(2) Dags att förnya hur forskning bedöms (Curie)

(3) Webbplatsen för Forskning.fi Länk till annan webbplats.

(4) Webbplatsen för OpenAIRE Graph Länk till annan webbplats.

(5) Låt forskning få vara en äng med oväntade blommor (Curie)

(6) Piloting the use of RAiD in Research.fi Länk till annan webbplats.