debatt
Replik: Granskning sätts ur spel i dagens rekrytering
Bara ett fåtal lektorsanställningar utlyses i konkurrens idag. Externa sakkunniga är en förutsättning för att få ett fungerande akademiskt karriärsystem, skriver Ingegerd Gunvik-Grönbladh som forskat på rekryteringsprocessen inom akademin vid Uppsala universitet.
I debattinlägget Excellent forskning och trygga forskare (Curie) nämner Olle Larkö att biträdande lektorat omvandlas till fast lektorat genom ”automatisk befordran”. Detta är oroväckande, men bekräftar tyvärr nuvarande rekryteringsprocesser inom akademin, som jag sett i min forskning!
En stor del av rekryteringen av lärare och forskare sker utan ett kollegialt beslutsfattande. Vid mitt lärosäte, Uppsala universitet, rekryterades under åren 2006-2008 bara 10-15 procent av alla forskar- och läraranställningar i konkurrens genom sakkunniggranskning. Resten av anställningarna var i form av vikariat, tidsbegränsade forskaranställningar, befordringar eller adjungeringar. 85-90 procent av rekryteringarna gjordes alltså utan sakkunniggranskning. Jag förstår att dessa representerar en av flera organisatoriska lösningar på ett praktiskt problem. Dagens massuniversitet kräver ibland praktiska lösningar, men detta är ett icke-transparent karriärsystem. Och det är dessvärre till en sådan verklighet som planerna på ett ”Tenure track-system” måste tänkas in.
Det är väl känt att universiteten har sitt ursprung i ett skråväsende. Utifrån egna förslag valde man då in kollegor i arbetsgemenskapen utan ansökningar och utan att urvalet gjordes utifrån kompetens (så kallad kooptation eller självselektion). Etablering av sakkunniginstitutet 1876 och interakademisk samverkan i början av 1900-talet var ett sätt att få bukt med ett sådant icke-transparent karriärsystem.
I dagens massuniversitet är vi, med stöd av icke-transparenta system, tillbaka i självselektion där pedagogisk skicklighet prioriteras. Ett sådant karriärsystem riskerar att forskningsanknytningen i undervisningen försvinner och att forskningen isoleras. Enligt en undersökning från IVA domineras undervisningen inom högre utbildning till 92 procent av lärare med låg forskningsaktivitet. Samtidigt kritiserar studenter ofta att deras lärare är anställda på tunga forskningsmeriter men utan kunskap att förmedla. Studenterna vet alltså sällan att det inte är aktiva meriterade forskare som de möter i undervisningen.
Ofta har granskningsprocessens villkor och procedur varit ifrågasatt. I mitt avhandlingsarbete har jag sökt efter drivkrafter när det gäller tillsättning av akademiska lärare för att fördjupa förståelsen för granskningsprocessen. Jag har försökt greppa vad det är för ”något” som sakkunniga och sökande förhåller sig till i granskningsprocessen vid tjänstetillsättningar av lektorat – de få som faktiskt utlyses i konkurrens. Urvalet baserades på att både vetenskapligt och pedagogiskt sakkunniga bedömde meriterna.
För att besvara frågan analyserade jag det empiriska materialet med meriter, ansökningar och experternas sakkunnigutlåtanden utifrån den franske sociologen Pierre Bourdieus teori om praktik.
Analysen visade att de sakkunniga följer alla de regler och instruktioner som finns uppsatta. Men de för omedvetet med sig sina erfarenheter och värderingar in i processen när de rankar sökande. Det handlar om det man känner igen och det som man värdesätter. Den pedagogiskt sakkunnige väljer att sortera bort forskaren, medan de vetenskapligt sakkunniga är mer meritokratiska i sin sortering och för fram forskaren.
Insikten om granskningsprocessens begränsningar öppnar för självkritik och ifrågasättande av vem som hamnar på det ena eller andra stället i en akademisk karriär.
I min forskning fann jag en tendens till återgång till tiden före 1876, då nya kollegor utsågs genom självselektion, där lärarförmågan prioriterades. Det är förståeligt att man vill handplocka vissa personer som redan ingår i ens nätverk, men det innebär en svaghet i systemet. Externa sakkunniga måste få rätten att åter delta i beslut vid rekrytering! Interakademisk samverkan skapar möjlighet för kollegial kunskapsdiskussion och ämnesdiskussion. Då kan olika ämnens särart försvaras; innehåll, metod, tradition, funktion och tempo…
Trots att granskningsprocessen kan ha sina brister, är kollegialiteten med extern sakkunniggranskning en förutsättning för att få ett fungerande akademiskt karriärsystem! Risken finns annars att planerna på ”Tenure track-system” leder fram till en abstrakt kopia av en yrkesutbildning i en standardiserad modell, vilket rimmar illa med akademisk frihet.
Ingegerd Gunvik-Grönbladh, fil dr, tillhör forskningsgruppen Praxeologi, institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier vid Uppsala universitet och Universitetet i Bergen
Håller du med? Skriv en replik eller ett eget inlägg
Välkommen att skriva en replik eller ett annat inlägg om forskningens villkor! Mejla din text med kontaktuppgifter till: debatt@tidningencurie.se
Mer om vad som gäller för att skriva i Curie
Du kan också kommentera på LinkedIn Länk till annan webbplats., Facebook Länk till annan webbplats. och X. Länk till annan webbplats.
Läs hela debattråden
Du kanske också vill läsa
Nyhet 5 november 2024
Hur mår egentligen dagens doktorander? Och vilka är de största fallgroparna på vägen mot en doktorsexamen? Curie har pratat med tre forskarstuderande om doktorandlivets utmaningar ...
Nyhet 21 oktober 2024
Han är doktor i molekylär medicin, uppfinnare och entreprenör. Simon Fredriksson gillar att forskningsidéerna blir till nytta. De produkter och tekniker han utvecklat har använts i...
Nyhet 15 oktober 2024
När forskare får barn påverkas deras karriärer, men könsskillnaderna är stora, enligt en ny studie. Pappornas publiceringstakt ökar efter att första barnet fötts medan mammorna lig...