Plan S riskerar forskningens kvalitet

Som samhällsvetare och humanister verksamma vid svenska lärosäten stödjer vi principen om att forskning ska vara öppet tillgänglig. Samhällets tillgång till forskningsresultat, i synnerhet de som bekostats av offentliga medel, är i enlighet med forskningens egna ideal om att främja kunskap och upplysning. Transparens, öppenhet och diskussion främjar även forskningens kvalitet, och är också en viktig byggsten i det demokratiska samhället. Mot den bakgrunden framstår Plan S intentioner som lovvärda: att garantera allmänheten kostnadsfri tillgång till publicerade forskningsresultat, och att reducera de höga kostnaderna som dagens tidskriftsmodell för vetenskaplig publicering innebär. Men vi är långt ifrån övertygade om att Plan S, i sin nuvarande utformning, kommer att främja övergången till öppet tillgänglig forskning utan att undergräva både forskningens kvalitet och svenska forskares möjligheter till samverkan och genomslag internationellt.

Vi vill uppmana Vetenskapsrådet att inte ansluta sig till Plan S, och istället arbeta för en långsiktig och förutsägbar plan för övergång till öppet tillgänglig forskning; en plan som kan få bred förankring i forskarsamhället. Vi vill uppmana RJ, Formas och Forte, som redan valt att ansluta sig, att välja en mindre skyndsam väg till implementering än det som Plan S i nuläget skisserar.

Plan S medger från 1 januari 2020 inte publicering i tidskrifter som inte är gratis att läsa – ett kriterium som utesluter mer än 3/4 av de internationellt ledande tidskrifterna inom humaniora och samhällsvetenskap.

Varför är vi oroade över Plan S när vi är eniga om det övergripande målet? För att främja målet om att forskningsresultat ska göras omedelbart och fullt tillgängliga lägger Plan S betydande restriktioner på var forskning kan publiceras. Plan S medger från 1 januari 2020 inte publicering i tidskrifter som inte är gratis att läsa – ett kriterium som utesluter mer än 3/4 av de internationellt ledande tidskrifterna i dagens tidskriftslandskap inom humaniora och samhällsvetenskap. Istället hänvisas vi till publicering i open access (OA)-tidskrifter som inte har den vetenskapliga förankring som behövs för att ta fram ett prioriterat, redigerat och kollegialt granskat innehåll – en central funktion för de etablerade tidskrifterna. Inom samhällsvetenskap och humaniora karakteriseras dessvärre dagens OA-alternativ av tidskrifter som saknar en specialiserad ämnesprofil och har svaga processer för kollegial sakkunniggranskning. Vi är därför oroliga för att en hastig och påtvingad övergång till OA i enlighet med Plan S hotar kvaliteten på svensk forskning.

Varför spelar det roll för kvaliteten var forskningen publiceras? Trots sina brister så har det etablerade tidskriftssystemet viktiga särdrag som vi menar främjar kvaliteten på forskningen. Omfattande redaktörsarbete utfört av etablerade kolleger, kollegial granskning från ämnesexperter, och kända fora där relevant forskning kan läsas och bli läst, är vitala delar av publiceringsprocessen som främjar forskning av hög vetenskaplig kvalitet. I dagens publiceringslandskap är det bara de etablerade tidskrifterna, med stark förankring i våra ämnesmiljöer, som tydligt tillhandahåller denna kompetens. Det gynnar inte samhället att forskningen är öppet tillgänglig om vi inte vet att den forskning vi läser har genomgått en kollegial granskning och håller hög vetenskaplig kvalitet.

Syftet med Plan S är förstås att förändra detta publiceringslandskap. Genom toppstyrda reformer vill man driva fram målet om OA-publicering, dels genom att stimulera till fler OA-tidskrifter, dels genom att tvinga dagens tidskrifter att övergå till en finansieringsmodell där vi betalar för att publicera och inte för att läsa forskningen. Problemet är att förutsättningarna för att förutsäga hur det nya publiceringslandskapet kommer se ut, och hur kvalitetsgranskning ska gå till, framstår som dåligt underbyggda i Plan S. Vi är oroliga för att ett finansieringssystem baserat på att forskaren ska betala för att publicera i en tidskrift ger upphov till perverterade incitamentsstrukturer som gynnar tidskrifter som prioriterar vetenskaplig kvantitet över kvalitet. Risken med en snabb övergång till Open Access är en ökning av antalet så kallade rovtidsskrifter, där forskning kan publiceras så länge man kan betala för sig.

Risken med en snabb övergång till open access är en ökning av antalet så kallade rovtidsskrifter, där forskning kan publiceras så länge man kan betala för sig.

Vi vet inte om Plan S kommer tvinga fram framväxten av nya och bättre OA-tidskrifter inom humaniora och samhällsvetenskap som främjar forskning av hög vetenskaplig kvalitet. Överlag så lämnar implementeringsplanen för Plan S stora och viktiga frågor obesvarade kring hur morgondagens publiceringslandskap kommer regleras, till exempel frågor kring vem som skall betala för att artiklar skall publiceras, hur mycket publiceringar får kosta och hur mekanismer för kvalitet skall bibehållas. Innan dessa frågor är besvarade genom noggrann konsekvensutredning, bör svenska forskningsfinansiärer avstå från att ställa sig bakom förslaget. Vi vet heller inte om Plan S kan stimulera de etablerade tidskrifterna att ändra sin finansieringsmodell och övergå till att ta betalt för att publicera och inte för att läsa artiklar. Vi är oroliga för att incitamenten för förändring inte är tillräckligt starka för att vi skall se snabba förändringar hos de etablerade tidskrifterna. Många av dessa har sitt redaktionella fäste, liksom huvudtyngden av läsarkretsen och majoriteten av de forskare som publicerar i tidskrifterna i länder där Plan S hittills inte fått fäste (USA i synnerhet). Risken är överhängande att det för de centrala tidskrifterna inom våra ämnen är ”business as usual” de närmaste åren.

Medan vi som forskare väntar och ser är vi begränsade i vår möjlighet att publicera, till exempel, i de viktiga internationella tidskrifter som ges ut av våra ämnesorganisationer, eller i specialiserade tidskrifter för ämnesdebatt. Vi kommer att drabbas också i vår möjlighet att inleda och fortsätta viktiga internationella samarbeten. Det kommer vara svårt att få forskare verksamma i länder utanför de som anslutit sig till Plan S att inleda forskningssamarbete som inte kan publiceras i våra discipliners synliga och respekterade tidskrifter. Av samma anledning kan vi få mycket svårare att rekrytera doktorander och postdoktorer i internationell konkurrens till våra forskningsmiljöer. Konsekvenserna av detta kommer vara mest förödande för yngre forskare, vars meritering under de närmaste åren kan vara avgörande för hela deras karriärsutveckling. Hur ska en svensk postdoktor de närmaste åren meritera sig för tjänster vid internationella lärosäten om hen inte får möjlighet att publicera i de kanaler som syns och räknas när dessa tjänster ska tillsättas? Med den stora osäkerhet som råder signalerar finansiärernas stöd för Plan S en vilja att experimentera med karriärerna hos en generation av yngre svenska forskare.

Ovantsående är en kortad version av ett öppet brev till Vetenskapsrådet, RJ, Formas och Forte angående Plan S
Läs brevet i sin helhet med signaturer Länk till annan webbplats.