2018-10-23 Pernilla Wittung-Stafshede och Lynn Kamerlin, professor i biokemi, Chalmers tekniska högskola, resp. professor i strukturbiologi, Uppsala universitet

Europas beslut om open access går för långt

Forskning ska vara öppen och fritt tillgänglig. Men den plan för open access som i dagsläget elva europeiska länder står bakom går för långt och kan få allvarliga konsekvenser för forskarna i dessa länder. Det menar Lynn Kamerlin, Uppsala universitet, och Pernilla Wittung Stafshede, Chalmers tekniska högskola.

Pernilla Wittung-Stafshede och Lynn Kamerlin

Den 4 september lanserade en koalition av forskningsfinansiärer (Coalition S) det som kallas Plan S – en radikal plan för att tillgängliggöra forskningen i Europa[1]. Enligt denna plan ska alla publikationer som baseras på forskning finansierad av Coalition S partners (i dagsläget finansiärer i elva europeiska länder inklusive Sverige) vara fullt ut open access från första januari 2020. I praktiken betyder detta att vi inte kommer att få publicera i 85 procent[2] av alla de tidskrifter som finns idag.

På ytan verkar denna plan utmärkt – forskning ska vara öppen och fritt tillgänglig. Men när man granskar Plan S innebär den stora problem för oss forskare. Tidsramen för att implementera planen är dessutom mindre än 15 månader och i Norge har man kallat Plan S för ”Plan Speed”[3]. Många forskare visar oro över att Plan S tagits fram av politiker utan diskussion med forskarna[4]. Vi skrev nyligen en kritisk analys av planen tillsammans med kolleger från olika länder på For Better Science-bloggen som fått ett mycket stort genomslag (mer än 10 000 visningar)[5].

Poängen med Plan S är att alla forskningsresultat ska publiceras med Gold Open Access. Det innebär att forskarna själva betalar publiceringsavgifterna och att artiklarna blir fritt tillgängliga. När Plan S implementeras kommer det inte längre att vara tillåtet att publicera i så kallade hybridtidskrifter – alltså de tidskrifter som både tar ut avgifter för att göra enskilda artiklar öppna (Article Processing Charges, APC:s) och prenumerationsavgifter för övriga artiklar. Plan S förbjuder även Green Open Access (själv-arkivering) eftersom alla artiklar måste publiceras under en Creative Commons-licens (CC-BY) eller motsvarande licens som ger användaren rätt att nyttja materialet fritt, så länge som man uppger upphovsmannen.

Det finns stora problem med dagens publiceringssystem. Ett svenskt exempel är Bibsamkonsortiets beslut om att inte förlänga avtalet med Elsevier[6]. Men vi löser inte problemen genom att abrupt flytta kostnaderna från läsare till författare. Oxford universitet annonserade i början på 2018 att det inte fanns pengar kvar för APC:s och bad sina forskare att skjuta upp publiceringar[7]. Om Oxford har problem, hur ser det då ut vid andra universitet? Vad händer med de forskare som inte har stora forskningsanslag, de som forskar som emeriti, eller med de unga nya forskare som försöker etablera sig?

Det finns en stark oro när det gäller kvalitetssäkringen eftersom open access-tidskrifter vinner på att publicera så många artiklar som möjligt, oberoende av kvalitet. Vi har idag ett etablerat granskningssystem för hur artiklar utvärderas innan de publiceras och många av dagens tidskrifter har sin höga status just för att de har en välfungerande granskningsprocess. Vi noterar att Curie nyligen varnade för att rovdjurstidskrifter vinner mark[8].

Med Plan S förbjuds forskare att publicera i topptidskrifter så som Nature och Science. Dessutom ges de bästa tidskrifterna inom varje ämnesområde ofta ut av vetenskapliga organisationer, till exempel American Chemical Society och Royal Society of Chemistry när det gäller kemi. Dessa organisationer driver sina publikationer utan vinstsyfte men tar ut prenumerationsavgifter för att gå runt. Dessa kommer inte vara tillåtna under Plan S.

Länderna i Coalition S hoppas att detta beslut ska övertyga världen om att göra likadant och på så sätt vill de påverka de stora förlagen och globalt förändra sättet att publicera. Men vad händer om USA och Asien inte hoppar på Plan S? Elva länder i Europa är en mycket liten del av forskningsvärlden. Det finns redan tvekan runt planen i Tyskland, Belgien och Schweiz som ännu inte skrivit på. Om forskare från länder utanför Europa fortsätter att publicera i nuvarande etablerade tidskrifter är risken stor att vi som blir låsta av Plan S halkar efter. Detta kommer att försvåra internationella samarbeten, internationalisering av doktorandutbildningar, rekrytering av internationella postdoktorer samt vår egen meritering.

Vi stödjer öppen forskning – men Plan S går för långt. Faran är stor att planen kommer att destabilisera forskningssamhället och avskärma Europa från resten av världen: vi ser detta som ett pokerspel med höga insatser där forskarna är spelmarker. För en längre debatt på engelska och förslag på bättre alternativ, se[9].

Lynn Kamerlin, professor i strukturbiologi, Uppsala universitet

Pernilla Wittung-Stafshede, professor i biokemi, Chalmers tekniska högskola

 

[1] https://www.scienceeurope.org/coalition-s/

[2] https://www.nature.com/articles/d41586-018-06178-7

[3] https://khrono.no/publisering-uib-ntnu/utfordringer-med-plan-speed/237583

[4] https://khrono.no/plan-s-publisering-open-access/forskerforbundet-krever-horing-om-apen-publisering/238366

[5] https://forbetterscience.com/2018/09/11/response-to-plan-s-from-academic-researchers-unethical-too-risky/

[6] http://openaccess.blogg.kb.se/bibsamkonsortiet/avtalet-for-bibsamkonsortiet-med-elsevier-upphor-fragor-och-svar/

[7] http://openaccess.ox.ac.uk/2018/01/10/oxfords-rcuk-open-access-block-grant-update-no-funds-remaining/

[8] https://www.tidningencurie.se/nyheter/2018/05/16/rovdjurstidskrifterna-vinner-mark/

[9] https://forbetterscience.com/2018/09/11/response-to-plan-s-from-academic-researchers-unethical-too-risky/

6 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Swaraj Paul

    Jag håller med till 100% debattörernas åsikt. Innan man beslutar sig om Plan S man borde göra en långtgående konsekvensanalys. Både ekonomiska och kvalitetsfråga är väldigt viktig att utreda. Frågan är varför ska forskarna betala publiceringskostnaderna? Hur kan dessa kostnader rymma i stramt forskningsbudget? Hur försäkrar man kvaliteten på open access tidskrifter? Samtidigt känner jag mig att man måste göra något för att bryta monopol och dyra kostnader för de etablerade tidskrifterna!

    2018.10.25

  • Jonas Tegenfeldt

    Mitt i prick! Jag håller helt med om att vi måste försvara tillgängligheten för våra forskningsresultat, och att det måste göras på ett genomtänkt sätt.

    För att angripa problemet med brister i forskningskommunikationen måste vi vidga vårt perspektiv.

    Open access för vetenskapliga publikationer räcker inte. Det krävs ofta expertkunskap för att ta del av den litteraturen. Det gör läsekretsen ganska snäv. Samtidigt är open access förstås viktigt för att det gynnar olika aktörer som är utanför akademin och som spelar en viktig roll för att nyttiggöra forskningsresultaten: myndigheter, sjukvård, NGO, entreprenörer och företag.

    För att andra grupper ska kunna ta del av våra resultat måste vi titta på andra kanaler. Ett exempel är websidor kopplade till enskilda forskargrupper. De kan ge riktigt bra information för utomstående. Även om det finns många bra exempel i Sverige så är det ett eftersatt verktyg jämfört med många andra länder. Här kan lärosätena ge bättre stöd.

    Ett annat exempel är forskningskommunikation genom traditionella medier som riktar sig just till den breda allmänheten. Problemet är att program i radio och TV är tillgängliga enbart under begränsade perioder och ofta enbart i Sverige. Här måste avtal förhandlas om - åtminstone inom public service. Det handlar också om debattartiklar i dagspressen som i många fall ligger bakom betalväggar. Här finns mycket forskningsresultat som bör släppas fri!

    2018.10.25

  • Lars Hultman

    Jag instämmer. Låt oss ha en färgblind syn på publicering med öppen tillgång. Grönt fungerar annars utmärkt för syftet, menar jag. Flera färger torde även komma att erbjudas i framtiden och bör inte filtreras bort idag. Upphandlingsmässigt är det bättre att specificera funktion än produkt eller peka ut en viss leverantör.

    2018.10.25

  • Lynn Kamerlin

    Tack för kommentarer! Jag tycker att det är oerhört viktig för forskare att få sina röster hörda just nu. Lars, jag tycker att din poäng att flera färger kan möjligtvis erbjudas i framtiden som borde inte filtreras bort redan idag är särskilt intressant, och väldigt bra poäng! Tack!

    2018.10.26

  • Jeroen Bosman

    Please correct some basic assertions in this article:

    1) Plan requires Gold open access. Not true: it permits green, of course under conditions, just as with gold.

    2) Gold open access equates to paying APCs. Not true, there are many journals not requiring APCs for gold open access.

    3) APC will have to be paid by researchers themselves. Not true: Plan S explicit states that researchers will not have to pay (principle 4).

    Without these corrections I think this article is misleading.

    (One caveat: I read this in the Google Translate conversion to English. If this has meant that I have misread what you state in Swedish, I am sorry, please let me know.)

    2018.10.28

  • Lynn Kamerlin

    1) Plan requires Gold open access. Not true: it permits green, of course under conditions, just as with gold.

    Indeed, Plan S never explicitly states ‘Gold’ in the text. However, the way the principles are written right now, the easiest way to be compliant is via Gold, and the fact that the principles explicitly discuss APC in two principles, and downgrade repositories to simply having long-term archiving function makes it hard to read this as anything but a push for Gold. Also, indeed, ‘Green’ is nominally accepted, but only if it is immediate with no embargo and CC-BY. As very few of the journals that most researchers would want to publish in actually allow that, it effectively becomes a push for Gold.

    2) Gold open access equates to paying APCs. Not true, there are many journals not requiring APCs for gold open access.

    We agree that neither does Gold open access equate to paying APCs, nor should it. One of the authors of this piece is a signatory of the FAIR Open Access principles. However, in Chemistry (the discipline of both authors) there are very limited pure OA options, and with a few Diamond exceptions (Beilstein Institute journals, Chemical Science, ACS Central Science), Gold is for all practical purposes equatable with APCs. It is extremely unlikely that the top journals in Chemistry will switch to an APC-free Gold model, and therefore in practice this will be a Gold model, with APC, and the dangerous prospect of on top of that extremely high APC due to having a captive audience.

    3) APC will have to be paid by researchers themselves. Not true: Plan S explicit states that researchers will not have to pay (principle 4).

    Let us wait to see how this will work in implementation. In Sweden there are some library deals but most of the APC come from the researchers themselves. Also, as the money in the system is not going to increase (although we would be very happy to be proven wrong about that), even if it doesn’t come out of explicit grants, it will come out of the overall research budget and ultimately lead to less funding for research.

    Lynn Kamerlin
    Pernilla Wittung-Stafshede

    2018.10.30

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter