2016-11-16 Hugo Lagercrantz, senior professor i barnmedicin vid KI och ledamot i Medicinska Nobelförsamlingen 1994-2012

Efter Macchiarini: Ingen time out behövs. Men ett nytänk tack!

Macchiariniaffären har lärt oss faran av ensidiga hajpade strategiska satsningar, som gjort att den akademiska grundstrukturen fått stå tillbaka. Det måste finnas plats för forskare som ställer kritiska frågor trots att de inte publicerar så mycket eller drar in anslag, menar Hugo Lagercrantz, senior professor i barnmedicin vid KI.

Hugo Lagercrantz (Foto: Jacob Forsell)

Hugo Lagercrantz (Foto: Jacob Forsell)

Göteborgsprofessorn Bo Risberg anser att den medicinska Nobelstiftelsen borde ha tagit ”time out” när det gäller utdelning av medicinpriset (Curie 3/10). Anledningen är att den medicinska Nobelförsamlingen med dess nära koppling med Karolinska institutet (KI) också är ansvarigt för Macchiariniskandalen. Han menar att ”Man får gå tillbaka till tidiga 40-talets Tyskland för att finna dess motsvarighet”. Det är en osmaklig jämförelse som devalverar de nazistiska läkarnas brott. Frågan är också varför KI skall drabbas av en kollektiv bestraffning, när endast ett fåtal av KI:s cirka 300 forskargrupper är inblandade. Men Macchiarinidebaclet kanske ändå kan leda till en omprövning av nuvarande forsknings-politik och kultur i allmänhet och vid KI i synnerhet.

Vissa externa fonder satsar väldigt mycket pengar på ”strategiska projekt”, särskilt till KI vilket i och för sig är bra. Men ju mer anslag man drar in till institutionen, desto mer får man också från Vetenskapsrådet, ALF-medlen och KI. ”The winner takes it all”. Just inom stamcellsforskningen har det funnits så mycket pengar att det var lätt att anställa Macchiarini utan sedvanligt ansökningsförfarande. Förlorarna är den majoritet av kliniska forskare som ägnar sig åt mindre glassiga projekt, som nu kommer få det ännu svårare att få etiskt tillstånd och krångligare att studera journaler för forskningsändamål. Att också hela tiden påminnas om att ens ställning som forskare sitter löst, om man inte publiceras i topptidskrifter och drar in stora forskningsanslag medför att all kraft går åt till att söka anslag. Man frågar sig alltid ”What´s in it for me?” när det gäller att ifrågasätta kollegernas forskning eller vara med i en etisk kommitté.

Enligt Nobelpristagaren Randy Schekman måste vi komma ifrån ”the tyranny of the impact factor” som det innebär att publicera ”flashy research in glitzy journals” (eLife 2013).

Trots detta envisas KI med att bara lyfta fram artiklar från tidskrifter med en impaktfaktor över 15 på sin hemsida.

Vad som i stället behövs är att se till att det finns en kritisk massa av kliniskt verksamma läkare, som ifrågasätter rutiner som Agnes Wold påpekat i sin utmärkta krönika i Fokus (21-27/10, 2016). Det är på det sättet man kommit fram till att spädbarn skall sova på rygg för att undvika plötslig spädbarnsdöd. Eller att patienter med ryggsmärta skall vara uppe och röra sig i stället för att ligga till sängs. Det är också viktigt att kräva att flera läkare forskar, som tidigare när en av fyra var disputerad. Tack vare att invärtesmedicinaren Barry Marshall var tvungen att göra ett forskningsarbete och söka upp en kufisk patolog (Robin Warren) i källarplanet upptäcktes magsårsbakterien Helicobacter pylori, vilket resulterade i ett Nobelpris år 2005. Flera av studierna publicerades i tidskrifter som de ansvariga för KI Discovers Seminars aldrig skulle drömma om att kolla upp.

Macchiariniaffären har lärt oss faran av ensidiga hajpade strategiska satsningar till förfång för den akademiska grundstrukturen, som har fått stå tillbaka. Vad som nu krävs är att varje klinik på en universitetsklinik har åtminstone ett obligatoriskt forskningsseminarium i veckan i stället för utbildning i värdebaserad vård och dylikt strunt. Det måste finnas plats för forskare som är aktiva på seminarierna och ställer kritiska frågor trots att de inte publicerar så mycket eller drar in anslag. Jag tror sällan jag har lärt mig så mycket som av en mindre produktiv men ytterst kritisk forskare i Oxford. Han betraktades ändå som en tillgång på det gamla universitetet.

Opponentskap, sakkunnighetsuppdrag, och framförallt referee-uppdrag måste tillgodoräknas mer som meriter och ge aktivitetspoäng som grund för tilldelning av institutionsanslag. Som redaktör för Acta Paediatrica har jag noterat att det är lättare att få ett referee-utlåtande från Auckland än från Karolinskas Huddinge-site.

Nej, jag anser inte att Nobelförsamlingen skall ta time-out. Bara 14 procent av dess ledamöter var inblandade i Machiarini-affären och de kommer inte längre till mötena. Men däremot håller jag med Risberg om att vi inte kan fortsätta med ”Business as usual”.

Hugo Lagercrantz
Senior professor i barnmedicin vid KI
Ledamot i Medicinska Nobelförsamlingen 1994-2012

Läs mer i Curie:

Bio Risberg: Nobelstiftelsen borde ha tagit time out för medicinpriset

Andreas B. Dehlin: Ta bort tvåårsgränsen för tidskrifternas ”impact factor”

 

6 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Johan Lundström

    Det är en svår avvägning för Universiteten/bidragsgivare att premiera oliktänkande och tycka att improduktivitet är OK och samtidigt utkräva att arbetstagare faktiskt presterar någonting för den lön/anslag som utdelas. Om någon får skattemedel måste man kunna avkräva någon form av produkt/utfall, som självklart kan variera från fall till fall. Men vi kommer väl alla ihåg någon "forskare" vid vår gamla institution som i bästa fall kom in på morgonen, läste tidningen, och sedan gick hem strax efter lunch för "att jobba hemma". Tror inte att vi bör återgå till det systemet, totalt utan prestationskrav.

    Vidare tror jag att Bo Risberg bör ha bättre koll på sin svenska etikhistoria innan han fäller sina vanligtvis kategoriska uttalanden. I de obligatoriska etik utbildningar som jag har genomgått under mina år i USA så har alltid det Svenska Vipeholmsexperimentet ingått som en viktig del.
    https://sv.wikipedia.org/wiki/Vipeholmsexperimenten

    2016.11.18

  • Mats Svensson

    Tack Hugo för dina kloka tankar och illustrativa exempel.

    2016.11.18

  • Hugo Lagercrantz

    Johan Lundström har missuppfattat min artikel. Självklart måste man kräva prestationer, men till det räknas också att vara opponent, referent, aktivt seminariedeltagande, engagerad i etikkommitté eller ägna sig åt populärvetenskap. Framförallt måste man också premiera föreläsande på grundkurser. Vissa professorer på KI överlåter detta till sina medarbetare, som inte ens har genomgått något lärarprov.

    2016.11.20

  • Johan Lundström

    Hugo - min kommentar var inte i opposition till din bra skrivna artikel utan enbart ett inlägg mot en liten del. Du skriver "Det måste finnas plats för forskare som är aktiva på seminarierna och ställer kritiska frågor trots att de inte publicerar så mycket eller drar in anslag.". Jag håller med dig i stort men tycker att även dessa forskare måste prestera någonting. Dina förslag i din kommentar är sådana prestationer. Eller som jag skriver ovan"...som självklart kan variera från fall till fall." Jag vill bara inte ha en återgång till det gamla universitetssystemet (där KI alltid har varit en avart) som inte hade några krav på personer när de väl hade en fast tjänst.

    2016.11.21

  • Bengt

    Skall till en början säga att jag respekterar dig mycket och du har poänger. Dock måste jag nog hålla med Bo Risberg i hans eminenta artikel. Det var den första riktigt kritiska artikeln som kommit från professionen (frånsett de visselblåsande läkarna). Man behöver inte ens gå till Tyskland utan det räcker att se på vår egen historia och tvångssteriliseringen.
    Det tog också orimligt lång tid för KI och KS att be patienterna om ursäkt. Det skall inte behövas en utredning för att förstå att man bör göra det.
    Tyvärr verkar lärdomen som du talar om i ingressen av din artikel gått KI och KS förbi.
    De åtgärder som införs på KI/KS förhindrar inte en liknande händelse igen.
    Man har fortfarande inte utrett mörkläggningen vilket nog är den största skandalen i denna tragiska historia. Man har heller inte dragit tillbaka artiklarna eller bett de visselblåsande läkarna om ursäkt.
    På det hela taget ser det ut som Bussens as usual.

    2016.12.08

  • KI Professor

    Läs expressen idag. Karolinska och vetenskapssamhället i Sverige är mer ruttet än man tror.
    Ingen av de personer i Nobel som tillfrågas ger ett hedervärt intryck. De flesta vägrar att kommentera den största skandalen i svensk medicinsk historia.
    Jag tror inte det räcker med Time-Out, Gerdins beskrivning om att man måste ränsa den ruttna fisken från huvudet är det ända rätta.
    Problemen är mycket större än de flesta förstår.

    2016.12.10

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter