Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

debatt

Dyrköpt avtal med Elsevier

Avtalet med Elsevier är en pyrrhusseger, skriver Gustav Nilsonne, Karolinska institutet. Tidskrifternas roll som förvaltare av ett prestigekapital som snedvrider forskningsprocessen behöver brytas.

Porträttbild Gustav Nilsonne

Gustav Nilsonne

Nyligen meddelade Bibsam-konsortiet, som för svenska lärosätens räkning förhandlar om vetenskapliga tidskriftsprenumerationer, att man nått ett nytt avtal med Elsevier. Därmed slutar det avtalslösa tillstånd som rått i bortåt ett och ett halvt år, då svenska forskare inte fått tillgång till aktuella artiklar i Elseviertidskrifter. Det nya avtalet är transformativt. Detta innebär att det innehåller publicering med öppen tillgång för svenska forskare utan att forskaren eller lärosätet behöver betala en avgift för varje artikel. Fler artiklar kommer därmed att bli omedelbart öppet tillgängliga.

Det gamla avtalet med Elsevier kostade 14 miljoner euro 2017, samtidigt som tidskrifterna också tog betalt per artikel för publicering med öppen tillgång. Det var helt nödvändigt att bryta den skenande kostnadsökningen, och Bibsamkonsortiet ska ha all heder av sitt beslut att inte fortsätta med samma typ av avtal som förut.

Men det transformativa avtalet med Elsevier är en pyrrhusseger. Problemet med det nya avtalet är att det cementerar låsningen till en föråldrad publiceringskultur. Förlaget tillåts fortfarande ta dubbelt betalt: både för att vi ska få läsa andra länders artiklar, och för att publicera svenska artiklar med öppen tillgång – fastän båda kostnaderna är inbakade i samma avtal. Vi får alltså betala först för att de reser en brandvägg framför vetenskapens landvinningar, och sedan igen för att få spika upp våra egna alster på väggens utsida.

Öppna arkiv på internet gör att vetenskapliga resultat kan publiceras till mycket låg kostnad, och utan den fördröjning som tidskrifternas granskning innebär. Systematiska metoder för att granska kvaliteten efter publicering har potential att ersätta den traditionella referentgranskningen, som ofta åberopas som kvalitetshöjande, men som i allmänhet försiggår i det fördolda och inte i sig kan granskas. Tidskrifternas roll som förvaltare av ett prestigekapital som snedvrider forskningsprocessen behöver brytas.

Experimentet med ett avtalslöst tillstånd visade att svensk forskning klarade sig bra. Kostnaden för det nya avtalet är ännu inte offentliggjord, men den kvardröjande låsningen till Elsevier medför en risk för fortsatta kostnadsökningar. Det går inte att motivera att svensk forskning årligen ska dräneras på hundratals miljoner kronor för att köpa tillbaka forskningsresultat som borde varit öppet tillgängliga från början. Bibsamkonsortiet borde experimentera med att säga upp fler avtal. Inbesparade medel skulle kunna användas exempelvis till stöd för att publicera forskningsdata och andra forskningsprodukter öppet och FAIR.

Gustav Nilsonne, med dr, Karolinska institutet

Håller du med? Skriv en replik eller ett eget inlägg

Välkommen att skriva en replik eller ett annat inlägg om forskningens villkor!

Mejla din text med kontaktuppgifter till: debatt@tidningencurie.se

Mer om vad som gäller för att skriva i Curie

Läs hela debattråden

Relaterat innehåll

Krönika 30 januari 2024

Nu är de nationella riktlinjerna för öppen vetenskap klara. Erik Stattin skriver om arbetet med regeringsuppdraget och hur riktlinjerna tagits emot.

Nyhet 28 november 2023

Siv Engelmark

Nu ska de avtal som reglerar svenska forskares publiceringar i vetenskapliga tidskrifter omförhandlas. En färsk rapport från SUHF ska ge underlag för arbetet. Målet är att publicer...

Krönika 27 november 2023

Hur många vetenskapliga texter finns det som definierar en forskare? Bengt Johansson skriver om böckerna som verkligen betytt något för honom.