2013-09-02 Marissa Ernlund, doktorand i socialt arbete vid Karlstads universitet

Det informerade samtyckets paradox

Vad gör man när en intervjuperson känner sig kränkt över att ge informerat samtycke? Detta etiska dilemma vill Marissa Ernlund, doktorand i socialt arbete, lyfta upp till diskussion. Kan en lag som tillkommit för att skydda individer få motsatt effekt? 

Marissa Ernlund
Foto: Fredrik Ernlund

”Det här påminner om papperet från socialtjänsten där man varje månad intygar att man talar sanning på heder och samvete.”

Den 48-årige mannen i citatet ovan hade tillfrågats om att delta i en intervjustudie om arbetslösas konkreta erfarenheter av service och bemötande. Detta från myndigheter som socialtjänst, arbetsförmedling och försäkringskassa. Han hade informerats om de etiska förutsättningarna för studiens genomförande. Allt löpte väl ända fram till det informerade samtycket.  ”Måste jag skriva under det här för att få berätta om min situation?”

God forskningssed understryker att forskning aldrig får ske på respondentens bekostnad. Forskningskravet ska alltid relateras till individskyddet. I synnerhet när respondenten hör till en utsatt samhällsgrupp. Mannen från ovanstående citat, som intressant nog problematiserar det informerade samtyckets värdegrund, är långtidsarbetslös. Därutöver har han omfattande erfarenheter av varierande myndigheters kontroller och granskningar av hans liv och vardag.

Överetik bär på etiskt dilemma

När forskningsetikens behov av att skydda den individ som ska intervjuas, överstiger viljan hos samma individ av att inte bli skyddad i alla lägen, finns då en mellanväg? Överetik, precis som underetik, bär alltid på ett inneboende etiskt dilemma. Låt säga att respondenten vill intervjuas, som mannen i citatet, men inte skriva under informerat samtycke. Han motiverar det med att dokumentet påminner honom om det byråkratiska papperssamhälle han i sin utsatta situation redan befinner sig i och upprörs över.

För de flesta arbetslösa, och många andra, är en signatur på ett dokument bara just en signatur på ett papper. Men man får inte heller glömma de som anser att sådana dokument påminner dem om deras redan underordnade roll som klientel, i samhällets stöd- och serviceapparat. Hur ska forskaren förhålla sig till detta faktum? Särskilt när skyldigheten är att följa de forskningsetiska kraven. Ska forskaren tacka respondenten för hans vilja att ställa upp, men samtidigt påtala att en intervju omöjliggörs såvida han inte först skriver under dokumentet. Som forskare ska man ju inte göra något som får respondenten att känna sig illa till mods eller som kan uppfattas som påtvingande.

En komplex forskningsetisk utmaning

Socialforskaren Hans Swärd påpekar i sin artikel, ”Att forska om utsatta” från 1999, att det finns grupper som omgärdas av negativa, samhälleliga föreställningar och som myndigheterna benämner som ”tunga klienter.” Därför vill forskningsetiska kommittéer tillförsäkra sig om att forskaren, i studier där till exempel arbetslösa och bidragsberoende ingår, når upp till kraven på individskydd.

Forskarna Steinar Kvale & Svend Brinkmann understryker i boken ”Den kvalitativa forskningsintervjun” från 2009 att forskarens främsta funktion är att kontinuerligt förhålla sig reflekterande och öppen inför de ”dilemman, mångtydigheter och konflikter” som uppstår under genomförandet av en kvalitativ forskningsprocess. Och filosofen Pär Segerdahl menar i ett debattinlägg, ”Moralen som problem från 2013, att vi måste se över vår egen ”moraliska hemmablindhet.” Vad som är moraliskt, i olika situationer och sammanhang, är inte självklart. Beroende på situationen föreligger olika ”former av moralisk känslighet” (och okänslighet).

Att försöka finna en mellanväg när det gäller forskningsetikens krav på beskydd för respondenterna, i relation till respondenternas egen vilja och beslutskapacitet att delta detta individskydd, är en komplex forskningsetisk utmaning. Tas inte denna diskussion finns risken att en del respondenter, som vill komma till tals, inte får möjlighet att göra sin röst hörd.

Marissa Ernlund
Doktorand i socialt arbete vid Karlstads universitet

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter