Därför behövs fler äldre forskare i akademin

När pensionsförsäkringen infördes 1913 var medellivslängden ungefär 56 år och 8,4 procent av befolkningen över 65 år. År 2024 är 20 procent över 65 år och medellivslängden har ökat till över 80 år.

Samtidigt blir äldre människor alltmer aktiva. En studie utförd av Centrum för åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet visar att den intellektuella skärpan hos 70-åringar har ökat med 75 procent mellan 1971 och 2014. Enligt professor Ingmar Skoog är ”70 det nya 50”.

Är denna resurs då fullt utnyttjad i samhället? Anställda i åldern 65–74 år har ökat främst vid privata företag (1). En signifikant ökning finns även i kommuner och regioner. Det gäller framförallt pensionerade läkare, cirka 18 procent av läkarna är 65 år eller äldre (2). Läkarförbundet och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har skrivit till regeringen att de vill underlätta för pensionerade läkare att arbeta (3).

Bland de statligt anställda som uppnått LAS-åldern* (69 år) ser vi dock inte en motsvarande ökning (4)

De nya LAS-reglerna innebär att dessa professorer kan sägas upp med en månads varsel utan saklig grund.

Statliga universitet har varit mycket återhållsamma med att anställa professorer efter att de har uppnått LAS-åldern (nedan kallade LAS-professorer). De nya LAS-regler som infördes 2023 (4) innebär att dessa professorer kan sägas upp med en månads varsel utan saklig grund.

Professorerna belastar inte universitetet ekonomiskt

Äldre forskare har genom åren byggt upp omfattande kontaktnät, kompetens och kunskap som inte försvinner vid pensioneringen och som kan vara av stor betydelse för universiteten.

För att undersöka i vilken utsträckning LAS-professorer vid Karolinska institutet är till nytta för universitetet skickade vi 2022 ut en enkät till 109 professorer 68 år och äldre (de flesta anställda 20–50 procent), varav 86 (79 procent) svarade.

Den bibliometriska analys som KI:s bibliotek gjorde visade att dessa professorer år 2021 var medförfattare i 10 procent av alla vetenskapliga publikationer från KI, men i 20 procent av dem som publicerades i tidskrifter med impact factor över 10.

Totalt genererade dessa LAS-professorer cirka 200–250 miljoner kronor i externa bidrag per år och bidrog dessutom med oavlönat arbete motsvarande cirka 52 heltidsprofessorstjänster, totalt således mer än 300 miljoner kronor per år. Deras arbete omfattade främst forskning, men många var också engagerade i bedömning av ansökningar, i tredje uppgiften och i grund- och forskarutbildning samt som mentorer.

Deras verksamhet baseras helt på externa medel som endast i liten utsträckning används till egen lön.

Det är inte ovanligt att äldre anses ta resurser från yngre. Vi fann dock att LAS-professorer inte belastar universitetet ekonomiskt. Deras verksamhet baseras helt på externa medel som endast i liten utsträckning används till egen lön. Istället används de nästan uteslutande till forskningsproduktion, vilket leder till aktivitetsmedel till institutionen samt till möjligheter att anställa yngre forskare som härvid kan meritera sig och erhålla större konkurrenskraft för vidare anställningar. Dessutom används de externa medlen till hyra, indirekta kostnader och serviceavgifter vid KI.

Risk att många produktiva professorer snart avskedas

Bland dagens medicinska fakulteter finns en formell åldersgräns för anställning efter uppnådd LAS-ålder vid Uppsala universitet (2 år) och Karolinska institutet (5 år), medan en sådan gräns inte finns i Göteborg, Linköping, Lund, Umeå eller Örebro.

Vid Karolinska institutet diskuteras nu ifall 5-årsregeln ska behållas. Om den blir kvar kommer cirka 85 av lärosätets för närvarande 130 aktiva LAS-professorer att avskedas den 31 december 2024. Vi bedömer att detta skulle leda till en snabb nedmontering av forskning av stor potential och medföra stora problem för många institutioner, inte minst när det gäller att rekrytera och behålla excellenta forskare.

Om den blir kvar kommer cirka 85 av lärosätets för närvarande 130 aktiva LAS-professorer avskedas 31 december 2024.

Idag har varken de statliga forskningsråden, EU, NIH eller större svenska fonder några åldersbegränsningar för att tilldela bidrag. Däremot kräver de flesta finansiärer att de som söker bidrag har fortsatt anställning vid ett lärosäte under de år som bidraget beviljas.

Människor åldras i olika takt. Att ha en generell åldersgräns då forskare måste avsluta sin anställning anses i många EU-länder och i USA vara åldersdiskriminerande. Ett sådant beslut bör istället bygga på en individuell bedömning av forskarens tillgängliga resurser, förutsättningar och hälsotillstånd samt universitetets behov. Detta skulle ligga i linje med den ambition som finns från politiskt håll och generellt i samhället: att uppmuntra individer som vill och kan fortsätta ett aktivt arbetsliv så länge de kan bidra till samhället.

För Senior Faculty vid Karolinska institutet:
Magnus Ingelman-Sundberg (ordf),
Kristina Alexanderson,
Kerstin Brismar,
Ingemar Ernberg,
Claes Frostell (ledamot Saco-styrelsen),
Sten Grillner,
Annika Scheynius

* LAS-åldern är den ålder till vilken arbetstagare har rätt att ha kvar sin anställning enligt lagen om anställningsskydd. För närvarande är LAS-åldern 69 år.

1. SOU 2020:69 Äldre har aldrig varit yngre – allt fler kan och vill arbeta längre (Regeringens webbplats) Länk till annan webbplats.
2. Gammal läkare – en insiderrapport (artikel i Läkartidningen) Länk till annan webbplats.
3. Läkarförbundet vill underlätta för pensionerade läkare att arbeta (artikel i Läkartidningen) Länk till annan webbplats.
4. Arbetsgivarverket Länk till annan webbplats.