2018-05-22 Peter Honeth, tidigare statssekreterare på utbildningsdepartementet

Därför behöver lärosätena ökad autonomi

Lärosätena bör få större självständighet. Det behövs en tydlig kvalitetsutvärdering, och nytta bör vara en faktor att ta hänsyn till vid fördelning av forskningsmedel. Det menar Peter Honeth som gjort en skuggutredning till den statliga STRUT-utredningen på uppdrag av Svenskt näringsliv.

Peter Honeth

Just nu pågår den så kallade styr- och resursutredningen, STRUT, som ska göra en samlad översyn av universitetens och högskolornas styrning, inklusive resurstilldelning.

För att bistå utredningen med ett näringslivsperspektiv har Svenskt Näringsliv initierat en ”skuggutredning” till regeringens officiella utredning. Med ett helt näringsliv som skriker efter kompetent personal måste fokus riktas mot högskolorna och universiteten. Den första delrapporten, Öka autonomin – minska den politiska styrningen, är klar. Den visar att lärosätena bör få en ökad självständighet, att nyttiggörande ska påverka fördelningen av forskningsmedel och att avnämare ska finnas med i utvärderingsprocessen för grundutbildningen.

De allra flesta universitet och högskolor är statliga myndigheter, och har därmed i princip rollen att genomföra den politik som regeringen beslutar om. Det är en roll som passar universitet och högskolor illa.

Universitet och högskolor tillhör de statliga verksamheter som är mest reglerade. Högskolelagen och högskoleförordningen är, trots alla avregleringar, omfattande. Till det kommer den generella reglering som gäller för statliga myndigheter, specialförfattningar för högskoleområdet samt regleringsbreven för respektive lärosäte med mer detaljerade föreskrifter.

Den generella styrningen för statliga myndigheter tar idag inte hänsyn till högskolesektorns särart. Generellt styrs myndigheter i ett tydligt uppifrånperspektiv. Universitet och högskolor fungerar däremot i ett långtgående decentraliserat perspektiv, med en lång tradition av ett kollegialt ansvar. Även om förändringar i roll och förväntningar för sektorn, liksom i de yttre förutsättningarna, har lett till behov av en tydligare och mer utarbetad ledningsstruktur, är skillnaden likväl stor mot hur myndigheter generellt leds och till hur styrsystemet är utformat.

Den mer detaljerade styrningen utgår ofta från politiska ambitioner inom olika politikområden, och leder till att högskolesektorn ska medverka till att uppnå mål som är viktiga inom respektive politikområde. Även om dessa önskemål ibland är väl motiverade, är det problematiskt med enskilda nedslag av detaljerad styrning i ett system där lärosätena själva ska ta ansvar för hur verksamheten ska utformas och genomföras.

Det behövs därför en tydlig idé om hur statens styrning av universitet och högskolor ska utformas. Universitet och högskolor bör få förtroendet att finna lösningar för att kunna bedriva verksamheten på ett framgångsrikt sätt. Styrningen från statsmakterna ska utgå från mål och resultat – vad som ska uppnås, inte hur verksamheten ska bedrivas. Målen ska vara generella och inte ta sikte på enskildheter i verksamheten.

Styrningen från statsmakterna ska utgå från mål och resultat – vad som ska uppnås, inte hur verksamheten ska bedrivas.

STRUT-utredningen förordar ett alternativ där det enskilda lärosätet styrs av en överenskommelse eller ett kontrakt mellan regeringen och lärosätet. Det finns ett antal problem och frågetecken med ett sådant system. Ett är att universitet och högskolor är underställda regeringen. Därmed blir det således inte fråga om formella överenskommelser mellan två ens tillnärmelsevis likvärdiga parter. Risken är överhängande att det snarare leder till ökad detaljstyrning när regeringen på det sättet ska gå djupare in på varje lärosätes specifika förhållanden. Ett system som öppnar för mer detaljerad styrning kan missbrukas i framtiden. Vi har sett i vår omvärld att det tillsatts regeringar, med prioriteringar som ter sig svåra att förena med akademisk frihet och universitetens och högskolornas roll i samhället.

Ett annat problem är att en styrning som bygger på tydliga mål, som STRUT föreslår,  förutsätter ett fungerande system för utvärdering, något som i praktiken saknas idag. Högre utbildning och forskning är alltför viktigt för samhället – och disponerar alltför stora samhälleliga resurser – för att måluppfyllelsen inte ska följas upp.

För framtiden behövs en nationell utvärdering av kvalitet i utbildningen, i form av kunskaper och färdigheter. Utvärderingarna bör göras med hjälp av peer review. Även företrädare för avnämare bör delta som granskare för att få in ett tydligt perspektiv på hur utbildningar fungerar i arbetslivet.

Samma sak gäller forskningen som också behöver utvärderas. Basresurser för forskning bör också fortsättningsvis delvis fördelas baserat på forskningskvalitet genom peer review-utvärderingar. Jag anser att man bör utgå från FOKUS-förslaget som Vetenskapsrådet utvecklat, och som innebär att bedömarpaneler ska utvärdera forskningen vid universitet och högskolor i sexårscykler utifrån vetenskaplig kvalitet, men där även till exempel genomslag utanför akademin ingår.

Den del av forskningsfinansieringen som sker genom forskningsråden är kvalitetsfrämjande och bör därför inte ändras. De medel som idag fördelas via andra statliga myndigheter – totalt cirka 2,3 miljarder – har ofta en otydligare kvalitetskontroll och bör omfördelas till lärosätenas basanslag.

En särskild fråga är de riktade forskningssatsningar som skett  i flera forskningspropositioner genom åren och som också görs av vissa stiftelser. I grunden är detta breda intresse för forskning självfallet positivt. Det är dock viktigt att denna typ av satsningar uppfyller krav på långsiktighet och att de avser breda forskningsområden samt att fördelningen av medel sker i konkurrens med extern granskning, så att regering eller myndigheter inte direkt pekar ut vilka som ska erhålla medel.

Peter Honeth
Tidigare statssekreterare på utbildningsdepartementet och universitetsdirektör på Lunds universitet

2 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Gunnar

    Det viktigaste är att högskolorna får styrelser som driver på och backar upp rektorernas förbättringsarbete. Lojaliteten ska vara med lärosätet, inte den part som nominerat ledamoten.

    Styrelsens roll framgick tydligt vid Bertil Anderssons presentation vid UKÄ:s konferens på SU 2015 när han beskrev förändringsarbetet vid Nanjing. Bland annat utvärderades hela lärarkåren och inte alla fick behålla jobbet.

    Vilken svensk rektor skulle ha styrelsens stöd för att göra något sådant (exempelvis för att omgranska alla in-LASade och alla olagliga tillsättningar enl SULFs rapport)?

    Dags att läsa och diskutera The Guardians: Board of Trustees of American Colleges and Universities: What They Do and How Well They Do It, av Marian L. Gade och Clark Kerr

    2018.05.24

  • Claes Martinson

    Peter Honeth har rätt. Det enskilt viktigaste att förändra är av juridisk art. Universiteten blev "myndigheter" av juridiskt tekniska skäl, som en slumpartad effekt av att ett par jurister som just gjort storverk genom att författa den allmänna förvaltningslagen, inte tänkte färdigt i frågan om vad det skulle kunna komma att betyda att universiteten också omfattades av den lagen. Den dagen blev universiteten förvaltningsmyndigheter och sedan dess har föreställningarna om vad förvaltningsmyndigheter är påverkat universiteten mer och mer för varje dag. Effekterna är långtgående och vid varje universitet agerar universitetets egen personal, "tjänstemännen", varje dag för att myndighetifiera verksamheten ett litet steg till. De gör inte det av illvilja utan för att de försöker vara professionella "tjänstemän" samtidigt som de inte förstår vad ett universitet är, och varför skulle de förstå det, mht att vi också varje dag får höra att universiteten ÄR myndigheter. Därmed trycks allt in i en mall, som, precis som Peter Honeth skriver, "passar universitet och högskolor illa". Han gör därmed ett s k "understatement". Att förklara vad som behöver sägas på temat låter sig inte göras här, men jag läste en gång denna lilla betraktelse som jag menar fångar en liten men viktig aspekt:
    https://medarbetarportalen.gu.se/aktuellt/gu-journalen/arkiv/2012/nummer-3-12/debatt--tidens-tecken-vid-gu/?print=true&languageId=100000&skipSSOCheck=true

    2018.05.31