debatt
Centralisera den statliga forskningen
I dag finns det 36 statliga universitet och högskolor i Sverige. Av dem har hela 25 rätt att utfärda examina inom forskarutbildning. Det är på tok för många och det urholkar kvaliteten på den akademiska forskningen, skriver doktoranden Filip Bergqvist.

Filip Bergqvist
Lars Leijonborg (L), dåvarande högskole- och forskningsminister, skrev 2009 att det inte var aktuellt med universitetsstatus för fler högskolor (DN, 13/3). Han poängterade att ”Topparna i högskolelandskapet måste bli fler och dalarna färre”.
Sedan dess har Sverige fått ett nytt statligt universitet, och det finns nu 15 stycken. Under samma period har våra etablerade universitet stagnerat snarare än klättrat på rankningslistor. Att gå från högskola till universitet är förvisso en kvalitetssäkring för utbildningen, men det ställer också krav på högskolan att bedriva omfattande forskning inom ett antal ämnesområden. Det innebär onödig nationell konkurrens.
Då forskning och forskarutbildningar ofta är resurskrävande är det en dålig strategi är sprida ut nationella resurser. Om statlig forskning istället bedrivs vid ett fåtal orter kan man gemensamt etablera exempelvis laboratorium och köpa in modern utrustning. Därmed effektiviseras vår statliga forskningsbudget, i stället för yrka ökad finansiering på bekostnad av övriga samhället.
Eftersom att det är svårt att förutspå när, hur och av vem betydelsefulla upptäckter sker, så är det viktigaste att skapa de absolut bästa nationella förutsättningarna för att de kan ske. Den kvalitetssäkringen sker genom att minska antalet högskolor som bedriver forskarutbildning, så att de kvarvarande får större resurser till ökad kapacitet och möjlighet att skapa ännu bättre förutsättningar.
Den kvalitetssäkringen sker genom att minska antalet högskolor som bedriver forskarutbildning, så att de kvarvarande får större resurser till ökad kapacitet och möjlighet att skapa ännu bättre förutsättningar.
Det är ingen rättighet att yrka statliga medel för att bedriva forskning. Däremot är det en skyldighet att de statliga medel som pumpas in i forskning är väl investerade. Det betyder att pengar ska spenderas på institutioner och grupper som har bäst förutsättningar att nå förväntad nytta för samhället, både när det gäller forskning och att utbilda forskare.
Den statliga finansieringen av akademisk forskning måste vara effektiviserad på ett nationellt plan för att svenska lärosäten ska kunna konkurrera internationellt. KTH har precis initierat ett samarbete med MIT som är ett av världens högst rankade universitet. Det är ett exempel på vart statliga forskningsmedel borde riktas.
Riksdagens partier är eniga om att Sverige ska vara en kunskapsnation. Men vi lägger inte grunden för nya upptäckter, mer kunskap, framtida Nobelpris eller topplaceringar på rankningslistor genom att använda våra skattepengar ineffektivt. Ett steg i rätt riktning vore om statlig forskning och forskarutbildning koncentreras till ett fåtal orter för att möjliggöra kvalitet före kvantitet.
Filip Bergqvist, doktorand i medicinsk vetenskap vid Karolinska Institutet
Håller du med? Skriv en replik eller ett eget inlägg
Välkommen att skriva en replik eller ett annat inlägg om forskningens villkor! Mejla din text med kontaktuppgifter till: debatt@tidningencurie.se
Mer om vad som gäller för att skriva i Curie
Du kan också kommentera på LinkedIn Länk till annan webbplats., Facebook
Länk till annan webbplats. och X.
Länk till annan webbplats.
Läs hela debattråden
Du kanske också vill läsa
Nyhet 29 januari 2025
Han skriver om forskningspolitik, arbetsmiljö på högskolan och forskningsfinansiering. Karl Wennberg är professor i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm och forskar bla...
Nyhet 28 januari 2025
Sökandet efter intelligent utomjordiskt liv har börjat tas på större allvar inom akademin. Foliehatt-stämpeln är på väg att suddas bort, och till våren håller ett svenskt lärosäte ...