Prenumerera på Curies nyhetsbrev

Nyheter, krönikor och debatter om forskarens vardag och aktuella forskningsfrågor. Varje vecka i din inkorg. Ges ut av Vetenskapsrådet.

Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
En kvinna i vita kläder och en man i blå skakar hand framför ett podium. 

Statlig finansiering kan också användas för politisk styrning, skriver debattörerna. På bilden finansminister Elisabeth Svantesson och talman Andreas Norlén. Foto: Melker Dahlstrand/Sveriges riksdag.

debatt

Breddad finansiering stärker den akademiska friheten

Risken för politisk styrning ökar när den statliga forskningsfinansieringen ökar. Om vi däremot kombinerar olika typer av finansieringskällor kan vi stärka vår verksamhets finansiella autonomi – och därmed också den akademiska friheten. Det skriver Johan Magnusson och Tomas Lindroth vid Göteborgs universitet.

Johan Magnusson

Debatten om akademisk frihet har fått nytt bränsle av det som nu sker i USA med Trump-administrationens ökade direktstyrning av högre Länk till annan webbplats. (1) utbildning och forskning. Både här hemma och i den internationella debatten ligger huvudfokus på att skapa skyddsvallar mot politisk styrning av forskningens inriktning (2) Länk till annan webbplats.

Detta är en ytterst viktig fråga. Men det finns fler sätt att säkerställa akademisk frihet. Sätt som vi som forskare och ledare inom akademin har större möjlighet att använda oss av.

Tomas Lindroth

Sverige skiljer sig från andra länder genom ett relativt svagt rättsligt och politiskt skydd för akademisk frihet. Staten har ett betydande utrymme att styra forskningens inriktning, främst genom hur den fördelar medel. Paradoxalt nog är forskarsamhällets vanligaste krav – ökad statlig finansiering – också det verktyg som är lättast att använda för politisk styrning. Därmed uppstår en motsättning: mer statliga pengar för att stärka den akademiska friheten kan samtidigt innebära en ökad risk för politisk påverkan på forskningens innehåll.

Sverige skiljer sig från andra länder genom ett relativt svagt rättsligt och politiskt skydd för akademisk frihet.

På så vis innebär relationen mellan statlig finansiering och akademisk frihet såväl en möjlighet (om staten ej riktar medlen) som ett hinder (om staten riktar medlen). Så frågan är om ökad statlig finansiering med nuvarande styrning gör akademisk frihet en tjänst eller otjänst. Vilka andra alternativ kan säkerställa den akademiska friheten?

Det alternativ vi förespråkar är tydligare och mer ansvarsfullt: en portföljstrategi för forskningsfinansiering. Om det finns en mångfald finansieringsupplägg för verksamheten (3) Länk till annan webbplats., där långsiktig finansiering med låg grad av autonomi (till exempel programfinansiering från Vinnova) kompletteras med kortsiktig finansiering med hög grad av autonomi (till exempel uppdragsforskning) går det att bryta den finansieringshegemoni (4) Länk till annan webbplats. som i dagsläget riskerar att begränsa den akademiska friheten i Sverige.

Det har stärkt vår autonomi och gett oss möjligheter att tacka nej till pengar med lägre grad av autonomi.

Detta tillvägagångssätt har visat sig fördelaktigt i den verksamhet vi företräder. Vid avdelningen för informatik vid institutionen för tillämpad IT, Göteborgs universitet, har vi under en längre tid verkat för att bredda finansieringen och skapa ökad autonomi. Genom såväl uppdragsforskning som uppdragsutbildning har vi kunnat finansiera en betydande del av verksamheten. Det har stärkt vår autonomi och gett oss möjligheter att tacka nej till pengar med lägre grad av autonomi. Vi ser framför allt två fördelar med detta upplägg:

För det första leder pluralismen i forskningsfinansiering till en lägre grad av beroende av traditionella externa medel från statliga forskningsfinansiärer. Om vi inte gör bedömningen att en utlysning möjliggör exakt den typ av verksamhet som vi vill bedriva sparar vi de betydande resurser vi annars hade behövt lägga på att söka medel. Detta innebär att vi i större utsträckning kan fokusera på exakt det vi vill forska på. Vi stärker på detta sätt vår akademiska frihet genom finansiell autonomi.

För det andra leder pluralismen till en lägre grad av utsatthet för individuella forskare. Dagens praxis att forskaren själv är ansvarig för att säkerställa sin egen finansiering motverkar det gemensammas bästa och uppbyggnaden av starka forskningsmiljöer. Genom att säkerställa en bredare finansieringsbas, där vi arbetar som team med uppdrag, ökar vi tryggheten hos våra medarbetare. Och genom att skifta fokuset från individ till kollektiv stärker vi vår akademiska frihet.

Detta innebär att vi i större utsträckning kan fokusera på exakt det vi vill forska på.

I skrivande stund utgör uppdragsrelaterade medel cirka 20 procent av vår avdelnings totala externa medel. De fungerar som en buffert som reducerar beroendet av statlig finansiering. Därmed minskar vår utsatthet för den typ av begränsningar i akademisk frihet som till exempel riktade satsningar – som inte överensstämmer med vad vi ser som relevant att beforska – för med sig. Vår strategi gör finansieringen mer flexibel och säkerställer såväl akademisk frihet som väl fungerande verksamhet över tid.

Vår upplevelse av att arbeta med alternativa finansieringskällor är än så länge mycket positiv. Genom utbytet med problemägare inom såväl offentlig som privat sektor får vi unik tillgång till data och möjligheten att bidra till konkreta lösningar på utmaningar och problem. Det leder till att både vad vi forskar om och hur vi gör det blir mer relevant, vilket i sin tur stärker kvaliteten i vår forskning.

Vår strategi gör finansieringen mer flexibel och säkerställer såväl akademisk frihet som väl fungerande verksamhet över tid.

Men vår finansieringsstrategi har mött kritik. Kritikerna menar att den riskerar motverka den akademiska friheten och leda till att forskare rör sig in mot konsultrollen. Vår erfarenhet efter fem år är att så inte är fallet. Genom att på förhand komma överens om förutsättningarna för uppdragsforskningen och aldrig tumma på den vetenskapliga kvaliteten säkerställer vi att forskaren alltid är styrande i vad och hur något ska studeras.

Den otrygghet som råder när det gäller den politiska styrningen och makten över forskning i Sverige gör att vi ser en stärkt pluralism i forskningsfinansiering (5) Länk till annan webbplats. som inte bara en möjlighet utan även en skyldighet. För att detta ska fungera krävs en aktiv portföljstyrning, där vi medvetet kombinerar och balanserar olika typer av finansieringskällor och därmed sprider riskerna. Som forskare och ledare inom akademin behöver vi stärka vår finansiella autonomi med denna strategi för att i praktiken kunna skydda den akademiska friheten.

Johan Magnusson, professor i informatik och föreståndare för Swedish Center for Digital Innovation, Göteborgs universitet

Tomas Lindroth, lektor och avdelningschef Informatik, institutionen för Tillämpad IT, Göteborgs universitet

Håller du med? Skriv en replik eller ett eget inlägg

Välkommen att skriva en replik eller ett annat inlägg om forskningens villkor! Mejla din text med kontaktuppgifter till: debatt@tidningencurie.se

Mer om vad som gäller för att skriva i Curie

Du kan också kommentera på LinkedIn Länk till annan webbplats. och Facebook. Länk till annan webbplats.

Läs hela debattråden

Du kanske också vill läsa

Nyhet 16 juni 2025

Carina Järvenhag

Nyhet 16 juni 2025

Carina Järvenhag