2016-09-27 Christian Berggren och Solmaz Filiz Karabag, vid Linköpings universitet. Professor i industriell organisation med forskning om innovationsprocesser och vetenskaplig publicering respektive docent i industriell organisation med forskning om innovationer och företagsstrategier i tillväxtekonomier

Även tidskrifterna måste ta sitt ansvar för forskningsfusket

Vetenskapliga tidskrifter har ett stort ansvar för att avslöja oredlighet. Allt fler artiklar dras tillbaka, enligt en ny studie av Christian Berggren och Solmaz Filiz Karabag, vid Linköpings universitet. Men The Lancet har inte agerat efter sina Macchiarini-artiklar.

English

Christian o Filiz

Christian Berggren och Solmaz Filiz Karabag

Skandalerna på Karolinska institutet (KI), och det faktum att det krävdes en dokumentärfilmare på SVT för att något skulle hända, har väckt en omfattande diskussion om lämpliga åtgärder. Flera kloka inlägg i Curie, till exempel av Per Aspenberg (160608), har påpekat att det inte räcker med ändrade regler och administrativa kontroller; avgörande är snarare insatser för att skapa en akademisk kultur av läsning, reflektion och kritisk granskning. En viktig roll här, som dock inte alls diskuterats i Macchiarini-fallet, är de vetenskapliga tidskrifternas ansvar.

Det är ju inte rektorer eller forskningsdirektörer som bedömer och kvalitetsgranskar forskares vetenskapliga bidrag. Den rollen har sedan länge de internationella tidskrifternas peer-review system tagit över. Genom att anlita fackkunniga och anonyma kollegor för systematisk granskning av inskickade bidrag förväntas de gå i god för att publicerade resultat är trovärdiga och bygger på sund vetenskaplig praxis. Publicering i sådana tidskrifter är därför en central del i det akademiska systemet: genom detta blir forskare befordrade, beviljas externa forskningsmedel och kan söka attraktiva tjänster.  Macchiarini är inget undantag – hans artiklar i ansedda The Lancet gjorde honom internationellt känd innan han kom till KI.

Men precis som inom idrotten leder stora belöningar till risker för fusk och oredlighet. Därför finns också procedurer för att dra tillbaka, det vill säga offentligt diskvalificera, publicerade artiklar. I en stor studie publicerad i PLOS 2012 identifierades inte mindre än 4 449 offentligt tillbakadragna publikationer under perioden 1928-2010; mycket få före 1980, lite fler 1980-2000, och en tiofaldig ökning 2000-2010 1.  Men i fallet KI och den artificiella luftstrupen har The Lancet inte gjort någonting! En mycket uppmärksammad Lancet-artikel från 2011 av Macchiarini och tjugo medförfattare beskrev den ”banbrytande” inoperationen av en artificiell luftstrupe indränkt i stamceller. Artikeln avslutades med att ”resultaten visar att en framgångsrik återbildningsstrategi för detta organ genomförts … och givit bevis för livskraften i denna metod”. Även 2012 och 2014 publicerades artiklar av Macchiarini i The Lancet, och redaktionsmedlemmen David Holmes bidrog med en idol-intervju om ”kirurgen som överskrider gränser”. 2014 förde läkare på Karolinska Sjukhuset fram allvarlig kritik av de metoder som The Lancet salufört som så framgångsrika. Och i maj 2015 publicerade Bengt Gerdin en omfattande analys av oredligheterna i Macchiarinis metoder. Inget av detta har lett till tillbakadraganden i The Lancet.

Passiviteten i denna ansedda tidskrift är desto mer anmärkningsvärd mot bakgrund av den ökade inom vetenskapsområden som traditionellt haft lägre prestige än medicinsk forskning.

Det ökande antalet tillbakadraganden är sannolikt bara toppen på isberget eftersom tidskrifternas negativa incitament, det vill säga att inte göra någonting alls, är så starka.

I en stor studie av oredlighet och redaktionella motåtgärder som vi nyligen publicerade i open access-journalen PLOS gick vi igenom samtliga artiklar som dragits tillbaka inom ekonomi, organisation och ledning från 2005 till 2015 (se ”Misconduct, Marginality, and Editorial Practices in Management, Business, and Economics” 2. Före 2005 förekom inga tillbakadraganden alls. Därefter har de stigit år från år, och 2015 var ”all time high” med 63 tillbakadragna artiklar! Ledande tidskrifter som Research Policy har inte passivt väntat på att institutioner eller enskilda författare skall komma med förslag på rättelser eller tillbakadraganden. De har lagt ned ett omfattande arbete på att själva undersöka misstänkta fall, till exempel av författare som publicerat artiklar med oförenliga resultat utifrån samma material i olika tidskrifter.

I vår enkät till 60 tidskrifter med publika tillbakadraganden framkom att sådana processer kan vara ytterst arbetskrävande, och också innebära risk för allvarliga legala implikationer, när författare anlitar advokater och hotar med stämningar! Det ökande antalet tillbakadraganden är därför sannolikt bara toppen på isberget eftersom tidskrifternas negativa incitament, det vill säga att inte göra någonting alls, är så starka.

Samtidigt visar studien, som vi redovisar i PLOS, att intresset för etiska frågor är stort på de samhällsvetenskapliga tidskrifterna.  I en andra enkät till tusen tidskrifter uppgav nästan hälften av de 298 som svarade att de skaffat program för att upptäcka plagiat innan publicering, och att de även aktivt arbetar med metoder för att undvika så kallad salamipublicering, där forskare skivar sina resultat i lövtunna skivor i syfte att maximera antalet publikationer. Ett flertal redaktörer efterlyste också tips och idéer på förbättrat renhållningsarbete och på hur de kan uppmuntra kreativa, men samtidigt tillförlitliga bidrag. Vi redovisar i studien ett antal förslag, alltifrån nya former för granskning till hårdare krav på att bifoga relevanta datafiler 2.

KI:s externa granskare från Polismyndigheten med flera får ursäkta: I forskarsamhället är det de internationella tidskrifterna som har huvudrollen när det gäller att vidmakthålla den organiserade skepsis, som enligt vetenskapssociologen Robert Merton är så avgörande för akademins livskraft. Om tidskrifterna och deras förlag sviker det ansvaret är vi illa ute. Det är inte alltid vi kan räkna med att icke-fackkunniga filmare skall avslöja oredlighet, nonchalerande av beprövade metoder och etiska övertramp!

 Christian Berggren
Professor i industriell organisation vid Linköpings Universitet, med forskning om innovationsprocesser och vetenskaplig publicering

Solmaz Filiz Karabag
Docent i industriell organisation vid Linköpings Universitet, med forskning om innovationer och företagsstrategier i tillväxtekonomier

Källor:

1) Grieneisen M. L. and Zhang M.A. Comprehensive survey of retracted articles from the scholarly literature, PLOS ONE. 2012; 7:1-22.

2) Karabag S.F. and Berggren C. Misconduct, Marginality and Editorial Practices in Management, Business and Economics Journals, PLOS ONE. 2016

3 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Olof Person, pensionär

    Det florerar mycket fel i artiklar med anknytning till Macchiarini-ärendet. Det kan tyckas ironiskt med tanke på att Macchiarini anklagas för oredlighet just genom frisering av fakta. Denna artikel adderar tyvärr till dessa felaktigheter.

    Författarna påstår bland annat: "Men i fallet KI och den artificiella luftstrupen har The Lancet inte gjort någonting!" Det stämmer dock inte med verkligheten.

    Författarna refererar också till utredningen av Bengt Gerdin. Om författarna läst denna utredning så hade man sett att Gerdin kritiserade två saker i den aktuella Lancet-artikeln från 2011. Dels kritiserades ett påstående om etiktillstånd. Gällande denna punkt så har Lancet gjort ett korrigendum där det felaktiga påståendet rättats.

    Den andra punkten gällde patientens tillstånd fem månader efter operationen. Här saknade dock Gerdin fakta, eftersom han inte hade tillgång till patientjournalerna från Island där patienten vårdades vid denna tid. Journalutdrag därifrån tillställdes senare Karolinska institutet som sedemera beslöt att fria artikeln från anklagelserna om forskningsfusk. Vad skulle Lancet ha gjort i detta läge? Dra tillbaka artikeln trots att ett officiellt beslut fanns som friade?

    Vad Lancet också har gjort är att publicera ett tillägg som redovisar det negativa utfallet för patienten efter artiklens ursprungliga publicering. Utöver detta har Lancet kopplat ett "Expression of concern" till artikeln pga att den är under ny utredning.

    Påståendet om att Lancet inte gjort något stämmer alltså inte. Genom denna frisering av fakta sorterar sig alltså författarna själva i samma fack som Macchiarini. Skall dessa författare då också utredas för oredlighet och Tidningen Curie tvingas att återkalla artikeln?

    2016.10.01

  • christian berggren, Solmaz Filiz Karabag

    Vår artikel påvisar de vetenskapliga tidskrifternas ansvar för forskningens trovärdighet. Det innebär bl a att artiklar som visar sig felaktiga och missvisande skall tas bort genom ett offentligt tillbakadragande. Ekonomi- och organisationstidskrifter tar i ökande grad det ansvaret, trots att detta kräver egna utredningar och risker för infekterade konflikter. Flera sådana insatser mot oredlighet har t ex medfört artikelförfattarnas uppsägning.
    I fallet Macchiarini (PM) är det precis tvärtom. The Lancet som varit så viktig för kirurgens karriär har trots graverande kritik inte gjort några egna utredningar eller tillbakadraganden – inte ens när PM själv avskedats. Fakta talar ett tydligt språk!
    2011. Lancet publicerar en stor artikel av PM m fl där inoperation av konstgjord luftstrupe beskrivs som stor framgång.
    2012: Lancet gör idolintervju med PM.
    Januari 2014: PM publicerar uppföljningsstudie i Lancet som tycks bekräfta framgången. Augusti 2014: Fyra läkare på KS lämnar in krav på undersökning av PM, då de funnit att patienternas tillstånd inte alls motsvarat The Lancets artiklar.
    Maj 2015: Bengt Gerdins utredning bekräftar allvarliga felaktigheter i PMs metoder och redovisning, inkl brist på etiktillstånd (OPs beskrivning är även här helt missvisande). Inget av detta redovisar The Lancet. I stället en artikel i september: ”Paolo Maccharini is not guilty of scientific misconduct”.
    2016: SVT-dokumentär; Kungl Vetenskapsakademin för fram hård kritik att PMs artiklar ligger ograverade; medförfattare begär att bli strukna. I april en notis i The Lancet: ”Expression of concern” - men ingen egen utredning, inget tillbakadragande. Det strider mot de etiska riktlinjer redaktionen skrivit under och är ett moraliskt svek.

    2016.10.06

  • Olof Person

    Det är sant att The Lancet kunde ha gjort mycket mer och att man agerat sent och först efter påtryckningar. Detta förringar dock inte att Berggrens/Karabags påstående om att the Lancet inte gjort någonting alls (med utropstecken!) är i sak fel! The Lancet har bevisligen infört tre olika korrigeringar/tillägg till den aktuella artikeln.

    Om man som Berggren/Karabag inte är noggranna med fakta och bara ensidigt tar upp sådant som talar för sin egen tes; då gör man sig skyldig till frisering av fakta, vilket i vetenskapssammanhang betraktas som oredligt.

    Att tidskrifter förlitar sig på den instans som har den legala skyldigheten att genomföra oredlighetsutredningar, dvs värduniversitetet, och dess beslut, strider för övrigt i sig inte mot några etiska riktlinjer, vilket författarna hävdar. När det gäller klinisk forskning så är det också så att tidskrifter inte på laglig väg kan få tillgång till kritiska underliggande data i form av sekretessbelagda patientjournaler, vilket starkt begränsar tidskrifters teoretiska möjlighet att genomföra dylika utredningar. Att genomföra parallella utredningar verkar inte heller särskilt produktivt och skulle dessutom kunna ge upphov till förvirring genom en uppsjö av motstridiga slutsatser.

    2016.10.06