Även i demokratiska länder hotas forskningens frihet

Världen över ser vi hot mot den akademiska friheten. I USA har till exempel de ansedda forskningsfinansiärerna National Science Foundation och National Institutes of Health fått sina utbetalningar stoppade eller kraftigt nedskurna av den nytillträdda regeringen, vilket har skapat mycket stor osäkerhet. Regeringen publicerar långa listor på ord som inte får användas i ansökningar till federala forskningsfinansiärer eller i presentationer av forskningens innehåll.

Att den akademiska friheten inskränks är utomordentligt allvarligt, inte bara för de direkt drabbade forskarna, utan för hela det demokratiska styrelsesättet. Det fria sanningssökandet inom självständig akademisk forskning är en grundpelare i en modern demokrati och angrepp på forskningens frihet är ofta del i en bredare avdemokratisering av ett lands styre.

Det är mot denna bakgrund som Akademiernas kommitté för mänskliga rättigheter nyligen gjort ett uttalande om den akademiska frihetens betydelse (1).

Angrepp på forskningens frihet är ofta del i en bredare avdemokratisering av ett lands styre.

Akademisk frihet innebär att forskare fritt ska kunna välja vetenskapliga frågor att undersöka, att de får välja de metoder som de anser lämpligast, att nödvändig information finns sökbar och tillgänglig och slutligen, att forskningsresultaten kan publiceras fritt. Allt detta ska kunna utföras utan risk för repressalier. Den akademiska friheten innebär därmed också rätten för forskare och lärare att avvisa vetenskapligt ovidkommande lojalitetskrav, såsom hänsyn till nationella, politiska, ideologiska, religiösa eller kommersiella intressen.

Akademisk frihet innebär naturligtvis inte att forskare ska kunna göra precis vad de vill. De måste följa forskningsetiska regler och överväganden och är precis som andra samhällsmedborgare bundna av de lagar som reglerar verksamheten. Dessutom bedrivs forskning och undervisning inom ramen för akademiska normer och principer där forskarna måste vara beredda att utsätta sig för kritisk granskning och vara öppna och ärliga om de metoder och data som forskningen bygger på.

Angreppen på den akademiska friheten kan ta sig många former. De mest uppenbara är när forskare och lärare fängslas och trakasseras, något som präglar totalitära regimer. Ett annat uppenbart angrepp är hot eller hat riktade mot forskare. Sådana angrepp – som kan komma från staten likaväl som från organisationer eller enskilda forskare och andra individer – kan medföra att forskare undviker vissa forskningsområden eller drar sig för att presentera sina forskningsresultat.

Vi har sett detta hända i länder som Turkiet och Ungern och nu också i USA.

Hoten kan även komma i mer indirekta former. Det kan handla om att man från politiskt håll misstänkliggör vissa forskningsinriktningar eller forskare som ”politiserade” och ”ideologiproducerande”, av den enkla anledningen att deras perspektiv och resultat inte gillas. På detta vis bäddas för att förhindra finansiering av viss typ av forskning. Vi har sett detta hända i länder som Turkiet och Ungern och nu också i USA. Men liknande tendenser återfinns på många andra håll och riskerar dessutom att spridas.

Den akademiska friheten kan även undergrävas oavsiktligt. Det kan handla om att politiker och forskningsfinansiärer lägger ett kortsiktigt och snävt nyttoperspektiv på forskningen. Det blir då främst den forskning som ger omedelbar avkastning i form av säljbara produkter eller handgripliga lösningar på dagsaktuella problem som finansieras, medan den långsiktiga forskningen och allmänna kunskapsuppbyggnaden får stå tillbaka. På detta sätt minskar den akademiska friheten. Inte ens ett land som Sverige är förskonat.

Till detta ska läggas att svenska lärosäten är myndigheter. Det innebär att de står i ett lydnadsförhållande till regeringen. Som statsvetare betonat innebär det ett mycket svagt skydd för den institutionella akademiska friheten (2). När landets forskare och lärare nyligen svarade på en enkät om hoten mot den akademiska friheten hamnade ”politisk styrning” också på första plats.

Till detta ska läggas att svenska lärosäten är myndigheter. Det innebär att de står i ett lydnadsförhållande till regeringen.

Den fria forskningen har en enorm potential att förbättra de samhällen vi lever i. Den har gett oss medicinska och tekniska landvinningar som varit helt otänkbara för bara någon generation sedan, den har grundat en sofistikerad förståelse av våra samhällens funktionssätt och historiska arv och den har bidragit till demokratins och rättsstatens uppbyggnad och upprätthållande. Så borde vi fortsätta in i framtiden.

Det fria sanningssökandet utmanar dock samtidigt maktbärande skikt och ideologiska föreställningar i samhället. Sanningssägare blir än idag fängslade och trakasserade, eller lämnade utan möjligheter att försörja sig. Även i demokratier riskerar forskningsfält att överges eller styras in i banor som för dagen uppfattas som de politiskt rätta. Om forskningen ska kunna realisera sin fulla potential måste den akademiska friheten inte bara bevaras utan vidgas och säkerställas.

Även i demokratier riskerar forskningsfält att överges eller styras in i banor som för dagen uppfattas som de politiskt rätta.

Vi uppmanar därför att Sveriges regering skyndsamt stärker det konstitutionella och lagstadgade skyddet för den akademiska friheten i Sverige. Den behöver också uttala sitt oreserverade stöd för den akademiska friheten och betona den särskilda vikten av att bevara denna i forskningssamarbeten med andra länder.

Akademiernas kommitté för mänskliga rättigheter:
Stefan Svallfors (ordf)
Mohammad Fazlhashemi
Maarit Jänterä-Jareborg
Dan Larhammar
Sigrid Schottenius Cullhed
Vivi Vajda
Åsa Wikforss

1. Uttalande om akademisk frihet från Akademiernas kommitté för mänskliga rättigheter Länk till annan webbplats.

2. Om akademisk frihet (Sulfs skriftserie) Länk till annan webbplats.