2015-02-11 Harriet Wallberg, Universitetskansler

Att undervisa får inte ses som ett nödvändigt ont

Enbart satsningar på forskning äventyrar kvaliteten i både utbildning och forskning. Regeringen måste nu följa upp med satsningar på utbildning, menar universitetskansler Harriet Wallberg. Hon vill att det ska väga lika tungt att vara excellent lärare som excellent forskare.

Harriet Wallberg
Foto: Melker Dahlstrand

Det är alarmerande att sprickan mellan forskning och utbildning är så stor. Alla högskoleutbildningar ska vila på vetenskaplig grund – en grundprincip som särskiljer högre utbildning från annan utbildning. Forskningsanknytningen i utbildningarna måste därför förbättras rejält. De två senaste forskningspropositionerna resulterade i kraftiga satsningar på forskning, vilket var både nödvändigt och välkommet, men utbildning har fått stryka på foten. De statliga utbildningsanslagen har urholkats totalt. På lång sikt får detta förödande konsekvenser för Sverige. Med enbart satsningar på forskning äventyras inte bara kvaliteten i utbildning utan även inom forskningen. Dessa verksamheter är beroende av varandra och forskningen kan omöjligt hålla hög kvalitet på lång sikt om inte utbildningen får mer resurser. Vi hamnar i en negativ spiral.

Inte alltför sällan hör man om ”undervisningsbördan”. Forskning är likställt med status medan undervisning inte är lika prestigefullt och hamnar i skymundan. Det finns exempel på lärosäten där den undervisande personalen i stor utsträckning är frikopplad från forskning och sina forskande kollegor. Det är nu dags att bryta detta synsätt! Förra året gjorde Universitetskanslersämbetet en undersökning om hur lärare och forskare fördelar sin arbetstid mellan undervisning och forskning. Undersökningen slog fast att de mest meriterade ägnar mindre tid åt undervisning och mer tid åt forskning. Till exempel utför professorerna bara åtta procent av undervisningen på grundnivå och avancerad nivå.

Ett lika viktigt begrepp som forskningsanknytning är därför det omvända: utbildningsanknuten forskning. Svenska forskare behöver se värdet i högklassig utbildning och börja involvera studenter på högre nivå i sin forskning. Forskarna skulle vinna minst lika mycket på det som studenterna.

Det är även oroväckande att det idag är lika lite undervisningstid som för fem år sedan, vilket JUSEK pekar på i en färsk rapport. Hela 20 procent av studenterna på samhällsvetenskapliga utbildningar har så lite som fyra timmar undervisning per vecka. Det behövs incitament för att lärare även ska satsa på och engagera sig i sin undervisning. Att vara en excellent lärare ska väga lika tungt som att vara en excellent forskare.

Det här är inga frågor som kan lösas i en handvändning, men jag är angelägen om att det väcks en diskussion, både på universiteten och högskolorna och på nationell nivå. Kontakten mellan studenter och forskare måste premieras och undervisning måste bli meriterande. Från regeringens sida behövs krafttag. Och då räcker det inte med att enbart skapa fler utbildningsplatser. Det måste till mer pengar per utbildningsplats för att universiteten och högskolorna överhuvudtaget ska klara av att öka lärartätheten och garantera kvaliteten på alla sina utbildningar.

En avgörande sak för framtiden är att regeringen satsar på både utbildning och forskning. De ska alltid gå hand i hand.

Harriet Wallberg
Universitetskansler

6 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Anna-Karin Edstedt Bonamy

    Viktig fråga. Ett exempel fr den medicinska världen: Jag uppskattar att undervisa och skulle gärna göra det mer, men tycker det är ett stort problem att jag förväntas göra det på tid betald av externa anslagsgivare. Många forskande läkare befinner sig i den situationen; vi har ingen tjänst på universitetet och när vi väl får "ledigt" för att kunna forska så tillfrågas vi om undervisning utan ersättning. Inte konstigt att det nedprioriteras då. Lösningen är inte att göra det mer meriterande, utan att faktiskt betala oss för den tid det tar.

    2015.02.13

  • Leif Lindberg

    Bra att kanslern uppmärksammar denna fråga. Tyvärr syns prognosen dålig och så har den varit alltsedan mitten på 1980-talet. Då invald att försvara de pedagogiska meriternas ställning i en tjänsteförslagsnämnd på Umeå universitet och därefter alltfort engagerad i frågan. .Den ensidiga fokuseringen på excellens i forskning med tillhörande ekonomiska incitament för publicerade PEK (förekommer vid vissa lärosäten) underminerar möjligheterna att åstadkomma det kanslern efterlyser. Varför inte ta lärdom av hur dessa frågor hanteras vid framstående amerikanska universitet. Dessa brukar ju ofta framhållas som förebilder för svenska. Men just i detta specifika avseende glöms för det mesta att undervisning värderas på ett annat sätt än i Sverige.

    2015.02.14

  • JA

    Håller med Anna-Karin till fullo! Om man inte får någon som helst ersättning för att undervisa så är det inte konstigt att undervisning prioriteras lågt. Att använda frasen "nödvändigt ont" för att beskriva forskningen blir också felvisande för det är ofta inte nödvändigt för den enskilde forskaren att undervisa. Inom medicin så är många forskare helt externt finansierade och om de inte ersätts för undervisningen så förlorar de inte heller något på att inte undervisa.

    2015.02.15

  • Patriq

    Ibland glöms det bort att det forskningen som externfinansierad och inte forskaren. Lärosätet är bidragsmottagare och såvida det inte är fråga om uppdragsforskningen finns inget krav på motprestation för bidraget i fråga om arbetstid. Forskaren (Läraren) är fortfarande anställd av lärosätet och kan/ska åläggas undervisningstid. Att sedan universitetet lägger tillbaka hela ansvaret att lösa både forskningsuppgiften och undervisningen inom 40-timmarsveckan när man tagit overheaden ger förstås mindre incitament att prioritera undervisningen då sämre forskningsinsats påverkar karriärmöjligheterna mer direkt.

    2015.02.19

  • Patriq

    Det finns två modeller på svenska universitet. I den ena som är vanlig där externfinansierad forskning dominerar förutsätts forskare finansiera sin egen och gruppens löner (och värderas därefter). Deltagande i undervisning krävs bara när anslagen sinat och man "tvingas" undervisa för få behålla sin anställning. I den andra dominerar undervisningen och graden av externfinansierad forskning är låg. Den som får ett större anslag kan (förutom att avlöna en doktorand) "köpa" loss forskningstid.Hemligheten är att prissätta undervisningstid så högt att det inte lönar sig att köpa sig fri till 100%. Kostnaden ska inte bara motsvara den egna lönen (som ofta är fallet nu) utan inkludera rekrytering av lärare (med professorskompetens - inte ersätta med doktorand!), administration av lärarresurser, förberedelsetid för ny lärare och extra uppföljningsinsatser med icke ordinarie lärare. Overhead på allt och så hamnar vi kanske på 200% av den egna lönekostnaden. Taxan behöver inte tas ut på de första 20% - forskning ska ju premieras- men definitive på de sista 20%. Den som tar över undervisningen ska givetvis få alla pengar på sitt eget forskningskonto. Incitament!

    2015.02.19

  • Gunnar Karlsson

    Det vore bra om anslagen till högskolan inte delades upp i utbildningsanslag och forskningsanslag som idag, utan i en bas- och en prestationsdel (HST/HPR). Anslagen bör kunna disponeras fritt av högskolan på undervisning och forskning.

    2015.03.02