Prenumerera på Curies nyhetsbrev

Nyheter, krönikor och debatter om forskarens vardag och aktuella forskningsfrågor. Varje vecka i din inkorg. Ges ut av Vetenskapsrådet.

Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Det finns en växande tilltro till att samarbete mellan akademin och det omgivande samhället krävs för att hantera klimatförändringar och andra stora samhällsutmaningar. Foto: Jo-Anne McArthur/ Unsplash.

debatt

Att samverka smartare är viktigare än att samverka mer

Samverkan mellan akademi och omgivande samhälle kan inte vara något mål i sig. Menar vi allvar med att samverkan ska bli till ömsesidig vinning behöver fokus flyttas från att vi ska samverka till frågor om varför och hur. Då behövs också mer stöd för att utveckla färdigheter att bedriva dessa samarbeten, skriver Lisa Källström, lektor i företagsekonomi på Högskolan Kristianstad.

foto Lisa Källström

Lisa Källström

Vid det här laget kan ingen ha missat att det enligt Högskolelagen ingår i lärosätenas uppgift att samverka med det omgivande samhället, för ömsesidigt utbyte och för att den kunskap och kompetens som finns vid lärosätena ska komma samhället till nytta. Att dagens universitetslärare förväntas samverka med olika organisationer framgår också tydligt i de flesta lärosätes handläggningsordningar. Den som önskar bli befordrad till docent eller professor förväntas ha en förmåga att driva projekt i samarbete med omgivande samhälle både när det gäller forskning och undervisning.

Parallellt med att kraven på samverkansmeriter har ökat, har samverkan med det omgivande samhället stadigt ökat vid högskolor och universitet runt om i landet sedan 1980-talet. De senaste åren har ökningen fått medvind av en allmänt växande tilltro till samarbete och samverkan mellan organisationer i såväl offentlig som privat sektor. Många är öppna och välkomnar samverkan med just akademin.

Men här finns en risk. Alltför många berättelser och reportage om forskning i samverkan handlar om att man samverkar, inte om varför eller vilken nytta det ger alla inblandade. Det är som om samverkan i sig är målet, som att forskaren ska kunna dokumentera en samverkanserfarenhet och den externa parten erhålla legitimitet genom samverkan med akademin.

För att samverkan ska blomstra och bli till ömsesidig vinning behöver fokus flyttas från att vi ska samverka till frågor om varför och hur vi ska lyckas med våra samverkansprojekt. Vi behöver ge samverkanskompetens mer utrymme i debatten.

På samma sätt som en universitetslärares pedagogiska förmågor inte kan tas för givna, kan inte heller universitetslärarens samverkansförmåga tas för given. Menar man allvar med att samverkan ska bidra till nyttiggörande i samhället behövs mer stöd för att utveckla universitetslärares färdigheter, förmåga och förhållningssätt att inte bara få till stånd samverkansprojekt utan också fruktsamt bedriva och projektleda dessa samarbeten.

Flera bra initiativ i denna riktning togs inom ramen för Vinnovas satsning på utvecklingen av lärosätenas samverkanskapacitet, de så kallade K3-projekten. Till exempel utvecklades ett kurskoncept som syftade till att stärka kunskapen om samverkan och utveckla en högre samverkanskompetens hos forskare och lärare på universitet och högskolor. Detta koncept har börjat få ringar på vattnet genom lokala initiativ till kurser om samverkan. Även samverkanskonferensen Högskola och Samhälle i samverkan (HSS) riktar ljus mot viktiga samverkansfrågor och möjliggör nya gemensamma insikter. Det krävs dock fler initiativ och forum för erfarenhetsutbyte, både nationellt och lokalt. De behövs för att ge oss universitetslärare de rätta förutsättningarna att bedriva högkvalitativ samverkan med det omgivande samhället.

Ser man samverkan som startpunkten och inte målet inser man att det är när man väl kommit överens om att samverka, som det verkliga arbetet börjar. Både för forskaren och läraren, samt den externa parten. Vi bör inte nöja oss med att vi nu samverkar mer än någonsin, utan fortsätta att gemensamt arbeta för att stärka lärosätenas samverkanskapacitet och enskildas samverkanskompetens. Målet är att vi i framtiden inte främst ska samverka mer, utan samverka bättre, smartare och med större utdelning för alla parter. Det är viktigt att vara tydliga i vår retorik och beskriva samverkan som ett medel och inte ett mål i sig, men också viktigt att som en konsekvens av detta hantera samverkan som den färdighet och förmåga det faktiskt är och som man måste få möjlighet och stöd att utveckla.

Håller du med? Skriv en replik eller ett eget inlägg

Välkommen att skriva en replik eller ett annat inlägg om forskningens villkor! Mejla din text med kontaktuppgifter till: debatt@tidningencurie.se

Mer om vad som gäller för att skriva i Curie

Du kan också kommentera på LinkedIn Länk till annan webbplats., Facebook Länk till annan webbplats. och X. Länk till annan webbplats.

Läs hela debattråden

Du kanske också vill läsa

Debatt 8 juni 2023

Bri Gauger, Heba Allah Khalil, Liane Thuvander

Gästforskarprogrammet Genie är ett viktig led i Chalmers jämställdhetsarbete. Men avsaknaden av ett centralt stödsystem för mottagande innebar för oss så mycket obetalt merarbete a...

Krönika 17 april 2023

Hon höll sig långt borta från fikarum och ovala bord när hon skrev sin avhandling. Ulrika Carlsson skriver om behovet av att få utveckla sina idéer ifred, innan de skärskådas av...

Debatt 17 januari 2023

Louise Bringselius

Stimulera forskares medverkan i det offentliga samtalet. Öka samhällsanknytningen i forskning och utbildning. Ge yrkeserfarenhet från världen utanför akademin ett högre meritvärde....