2021-02-18 Sven Stafström, Bengt Brülde, Vetenskapsrådet

Att respektera andra forskare hör till god forskningssed

Att på vetenskaplig grund ifrågasätta resultat ska inte blandas ihop med diskussionen om vilka vägval som bör göras i ljuset av resultaten. För att få ett sunt debattklimat forskare emellan behövs en större medvetenhet om skillnaden mellan dessa båda uppgifter. Det skriver Sven Stafström, generaldirektör vid Vetenskapsrådet och Bengt Brülde, ordförande i Vetenskapsrådets expertgrupp för etik.

Sven Stafström och Bengt Brülde

Forskning och innovation spelar en central roll för hur covid-19 kan botas och förhindras. Och som alltid när det gäller nya komplexa problemställningar, så tar det tid innan helt tillförlitlig kunskap skapats. Diskussionen forskare emellan om de resultat som erhålls runt om i världen är ett viktigt inslag när ny kunskap växer fram; fel ska rättas till och forskningsgenombrott gör att tidigare resultat måste omvärderas.

I den krissituation som coronapandemin orsakat är kraven på att forskningen ska åstadkomma lösningar stora. Utöver forskarens traditionella deskriptiva uppgift att ta reda på hur något är finns det ofta både en vilja hos forskaren och förväntningar från omvärlden att ta ställning i normativa frågor – alltså till hur det bör vara – och aktivt verka för att lösa de problem samhället står inför.

Detta gäller naturligtvis även forskning kring andra stora samhällsutmaningar och är på många sätt självklart. Forskare ska ta ett visst ansvar för hur de egna forskningsresultaten kan komma att användas och även delta i samhällsdebatten.

Samtidigt, när en samhällsdebatt blir särskilt laddad eller polariserad, finns det också en stor risk att skillnaden mellan de båda rollerna förbises i diskussionen mellan forskare. Det kan vara en av förklaringarna till att diskussionen om coronapandemin förs i ett tonläge som tydligt avviker från vedertagna principer för god forskningssed. Detta riskerar att bromsa  forskningens utveckling och påverka arbetsmiljön för den enskilda forskaren negativt. I förlängningen kan det även leda till att allmänhetens förtroende för forskning minskar.

För att komma till rätta med detta behöver vi alla bli mer medvetna om skillnaden mellan den deskriptiva uppgiften att ta reda på hur något är och den normativa uppgiften att ta ställning till hur något bör vara. Vi behöver en systematisk och rationell diskussion om skillnaden mellan dessa båda roller och uppgifter. Att på vetenskaplig grund ifrågasätta resultat ska inte blandas ihop med den normativa diskussionen om vilka vägval som bör göras i ljuset av resultaten. Båda frågorna är dock viktiga och i båda fallen ska självklart diskussionen ske på ett respektfullt sätt.

Det finns naturligtvis fler förklaringar till det icke önskvärda debattklimat som nu råder inom vissa delar av forskarsamhället. Det är också svårt att avgöra hur omfattande problemet är, men vi bedömer att det är tillräckligt stort för att ta det på allvar och agera. Öppna diskussioner är ett fundament i forskningen. Vi måste alla ta ansvar för att dessa håller en respektfull ton.

Sven Stafström, generaldirektör, Vetenskapsrådet
Bengt Brülde, professor i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet och ordförande i Vetenskapsrådets expertgrupp för etik

26

1 kommentar

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Jonas Tegenfeldt

    Mycket bra att dessa frågor tas upp!

    Jag håller med om att ren kunskapsproduktion och aktivism kan ha sin plats, men som sagt, det måste vara tydligt vad som är vad när vi forskare uttalar oss.

    Om läkare är engagerade i att vi ska vara friska så är det förstås inte kontroversiellt.
    Å andra sidan, kan det lätt bli så att en expert i ett visst fält engagerar sig i att rädda liv just i sitt egna fält. En smittskyddsläkare betonar vikten av att minska smitta, en trafikforskare betonar vikten av att undvika död i just trafikrelaterade olyckor. Som användare av denna kunskap är det viktigt att vara medveten om att dessa kunskaper måste sättas in i ett bredare sammanhang och vägas mot andra intressen. Just i COVID-fallet kan det vara så att vi ser en konflikt mellan intressen att minska smittan å ena sidan och intressen att öka folkhälsan å den andra. I det förra fallet räcker det att hindra smittspridning, i det senare fallet är det viktigt att också titta på vilka negativa hälsoeffekter social isolering och stängning av exempelvis gym har på människors hälsa.

    2021.03.04

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter