Artikelfabriker hotar forskningen – så kan vi reformera publiceringssystemet

Ytterligare ett mejl dimper ner i inkorgen med inbjudan att publicera i en vetenskaplig tidskrift med långt namn som jag aldrig hört talas om, den tredje idag. Rutinmässigt blockerar jag avsändaren. Ändå fortsätter inbjudningarna att strömma in.

De flesta forskare känner igen detta. Uppenbarligen finns det ett överskott på tidskrifter eftersom de vädjar om att få publicera. Cirka 17 000 av dem bedöms vara rovtidskrifter på grund av oseriös publicering.

Det handlar om undermålig, riggad eller obefintlig peer review (Richardson et al., 2025), mutade redaktörer, redaktions­råds­ledamöter (editorial board) som inte ens vet om att de är listade, artiklar med vetenskapligt och grammatiskt obegripliga formuleringar, ointresse att dra tillbaka artiklar som avslöjats vara fusk, publicering inom ämnesområden långt utanför det område som tidskriftens namn signalerar, etcetera.

Om författarna bara betalar så går det att publicera i stort sett vad som helst. Flera tester har gjorts där nonsensmanuskript eller tydligt undermåliga studier skickats till tidskrifter och blivit accepterade med endast kommentarer om petitesser, mest för att ge sken av att någon läst manuskriptet.

Om författarna bara betalar så går det att publicera i stort sett vad som helst.

Nu har det uppstått en hel industri av artikelfabriker (paper mills) som använder AI för att generera påhittade manuskript. Författarskap till dessa texter säljs till forskare och läkare som desperat måste publicera för att få anställning, befordran eller forskningsmedel. Prislappen är relaterad till impaktfaktorn för tidskriften där artikeln publiceras.

Hur kunde det bli så här? Vetenskaplig forskning borde vara det sista verksamhetsområde där någon kan få för sig att fuska. Risken att bli upptäckt och avslöjad är nämligen större än i de flesta andra verksamheter, för vetenskapernas fenomenala framgångar grundas på det ständiga granskandet och ifrågasättandet.

Nu har det uppstått en hel industri av artikelfabriker (paper mills) som använder AI för att generera påhittade manuskript.

Men nu är det svårare än någonsin att kritiskt granska på grund av lavinen av artiklar från artikelfabrikerna (Abalkina et al., 2025). Antalet artiklar per år inom OECD har ökat med 60 procent sedan 2013 och ökar fortfarande (Hanson et al., 2024), medan antalet utfärdade doktorsexamina inte alls ökat lika mycket under samma period, blott 25 procent (och dessutom minskat de senaste åren). Som en utredare lakoniskt sa: forskarna forskar inte längre, de skriver artiklar.

Stora problem har ofta många orsaker, så även här. Detta framgick tydligt under den konferens som vi ordnade i juni på Kungl. Vetenskapsakademien med stöd av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse. De tjugo inbjudna internationella experterna och de tio deltagande KVA-ledamöterna var mycket eniga om problembeskrivningen.

En av huvudorsakerna är den snabbt genomförda open access-publiceringen (principen är i sig högst vällovlig) som öppnade en marknad för oseriösa aktörer. En annan är meritbedömningssystemet där antal artiklar och citeringar i kombination med tidskrifternas impaktfaktorer (IF) väger tungt. Men systemet är otillförlitligt eftersom det kan manipuleras på olika sätt och artikelfabrikerna lyckas få rena bluffartiklar publicerade.

Som en utredare lakoniskt sa: forskarna forskar inte längre, de skriver artiklar.

Den tredje huvudorsaken är branschens skyhöga vinstmarginaler där de stora förlagen kan göra vinster på 25, 30 och 40 procent. Ytterst få branscher har sådana vinstmarginaler. Detta lockar lycksökare som lätt kan starta elektroniska tidskrifter där forskarna som vanligt betalar för att göra nästan hela jobbet: forskningen, författandet och granskningen (peer review) utförs av forskare. Därtill betalar vi för att få publicera och/eller läsa. Copyright konfiskeras av tidskriften. Vilken genial affärsmodell!

Hur stort är problemet? En färsk undersökning av Sabel et al. använde flera indirekta kriterier för att identifiera misstänkta fuskartiklar. Träffsäkerheten var 93,5 procent i en referenspanel med 400 tidigare avslöjade fuskartiklar. I referensgruppen med 400 förmodat korrekta artiklar flaggades 11,5 procent som misstänkta fuskartiklar, med de använda kriterierna, alltså falska positiva "träffar".

Därefter användes metoden på biomedicinska artiklar publicerade 2023. Efter statistisk korrigering beräknades andelen verkliga förfalskningar till 5,8 procent. Det motsvarar drygt 100 000 artiklar. Extrapolerat till hela Science Citation Index blir det 300 000 artiklar. Rödflaggningen av misstänkta artiklar innebär inte nödvändigtvis att hela artikeln är förfalskad, men sannolikheten är förhöjd att någon del av artikelns innehåll är det.

Den tredje huvudorsaken är branschens skyhöga vinstmarginaler där de stora förlagen kan göra vinster på 25, 30 och 40 procent.

En undersökning gjord av Nature (van Noorden, 2023) rapporterade att under 2023 drogs 10 000 artiklar tillbaka av olika skäl. Detta är sannolikt blott toppen på ett enormt isberg av fuskartiklar som inte avslöjats – ännu – och bara en bråkdel av de rödflaggade.

Vissa discipliner verkar ha högre andel fuskartiklar, exempelvis cancerforskning och datavetenskap, medan andra kan förmodas ha lägre andel misstänkta och verkliga fuskartiklar.

De totala kostnaderna för fuskartiklar är enorma. Avgifterna som forskarna betalar går förstås till fuskindustrin och de tidskrifter som publicerar fusket. Dessutom kan andra forskare slösa tid på fruktlösa försök att replikera eller bygga vidare på forskning som aldrig blivit utförd. Ytterst kan det leda till ifrågasättande av vetenskapens trovärdighet. Därtill kommer (AI-genererade) fuskartiklar att bli underlag för framtida AI-fuskartiklar. Vetenskapens dokumentation undermineras.

Ytterst kan det leda till ifrågasättande av vetenskapens trovärdighet.

Konferensen på KVA om vetenskapspublicering utmynnade i en deklaration som beskriver problemen och föreslår ett 30-tal konkreta åtgärder inom fyra huvudområden:

1. Forskarna måste återta kontrollen över vetenskapspublicering.
2. Meritbedömning måste fokusera på kvalitet, inte kvantitet eller tidskrifters anseende (impaktfaktor).
3. Oberoende instanser för att upptäcka och förhindra fusk behöver inrättas.
4. Lagstiftning och policyer för att skydda vetenskapens kvalitet och integritet måste upprättas.

Förslagen måste förstås diskuteras noggrant men det brådskar med att initiera reformarbetet på flera fronter. Alla som seriöst värnar om forskningens integritet och oberoende kan bidra på något sätt.

Deklarationen är publicerad i Royal Society Open Science 5 november 2025: Reformation of science publishing: the Stockholm Declaration Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Dan Larhammar, professor vid institutionen för medicinsk cellbiologi, Uppsala universitet
Bernhard A. Sabel, professor vid Otto-von-Guericke Universität, Magdeburg

Referenser

Abalkina et al.: Stamp out paper mills - science sleuths on how to fight fake research. Nature. PMID: 39870791. 2025.

Hanson et al.: The strain on scientific publishing. Quantitative Science Studies. https://doi.org/10.1162/qss_a_00327. 2024.

Richardson et al.: The entities enabling scientific fraud at scale are large, resilient, and growing rapidly. Proc. Natl. Acad. Sci. USA. PMID: 40758886. 2025

Sabel & Larhammar: Reformation of science publishing. Royal Society Open Science. 2025.

Sabel et al.: Fake publications in biomedical science: red-flagging method indicates mass production. Naunyn-Schmiedeberg's Archives of Pharmacology. PMID: 40991025. 2025.

van Noorden: More than 10,000 research papers were retracted in 2023 – a new record. Nature. PMID:38087103. 2023.