2018-09-25 Margaretha Fahlgren, professor i litteraturvetenskap, Uppsala universitet

Är lärosätena rädda för autonomi i praktiken?

Ordet ”överenskommelse” i Styr- och resursutredningen skymmer sikten, menar Margaretha Fahlgren, Uppsala universitet. Hon efterlyser större tilltro till lärosätenas förmåga till autonomi i praktiken, i stället för att skjuta utredningar i sank.

Margaretha Fahlgren

I våras anordnade Uppsala universitet ett universitetsgemensamt seminarium om den pågående Styr- och resursutredningen, STRUT. Det var ett bra initiativ för att ge alla medarbetare möjlighet att ta del av de för framtiden så avgörande frågorna, som nu utreds. Hur ska universitet och högskolor styras och hur ska resurser fördelas?

Utredningen har varit öppen och inbjudit till diskussion under pågående arbete. Bland de förslag som övervägs är ett system som finns i andra nordiska länder, där regeringen ingår fleråriga överenskommelser med lärosätena om verksamheten. Intressant modell, tänkte jag inför seminariet, som kanske kunde ge möjlighet till omfördelning genom att se Sverige som en samlad resurs för högre utbildning. Jag såg fram emot att höra den finska universitetsdirektören, som skulle medverka vid seminariet, berätta om hur systemet hade fungerat i Finland.

Väl på plats insåg jag snart att ingen tycktes dela min hållning; seminariet kom till stor del att handla om utredningens användning av ordet ”överenskommelse” i sammanhanget. Det var helt missvisande, framhölls det, eftersom regeringen och lärosätena har helt olika utgångspunkter i diskussionerna. Ordet överenskommelse betydde egentligen styrning och förslaget skulle innebära ökad sådan och bli ett hot mot den autonomi som alla lärosäten argumenterar för.

Man kan ställa frågan hur lärosätena hittills agerat för att skapa mer autonomi i praktiken? Jo, genom att skjuta två tidigare autonomiutredningar i sank.

Man kan därför ställa frågan hur lärosätena hittills agerat för att skapa mer autonomi i praktiken? Jo, genom att skjuta två tidigare autonomiutredningar i sank.

  • Remissvaren på Daniel Tarschys utredning, Självständiga lärosäten (SOU 2008:104) var mestadels positiva till autonomi som sådan men förslagen som Tarschys lade fram för att skapa självständighet ville ingen ha. Mer utredning krävdes innan man kunde våga sig på att förändra organisationsformer.
  • I reaktionen på propositionen, En akademi i tiden – ökad frihet för universitet och högskolor (2009/2010:149), uppträdde lärosätena som ”statskramare” och ingen vågade ta steget att bli stiftelsehögskola.

Här ligger en nyckel till att förstå varför så lite händer: bristen på mod och bristande tilltro till den egna förmågan på lärosätena. Den före detta statssekreteraren som deltog på seminariet, Peter Honeth, berättade om hur lärosätena ofta tog kontakt med departementet för att få ”godkännande” för framtida planer, något som rimmar illa med talet om självständighet.

Uppsala universitet kom i mars med ett inspel till den pågående utredningen. Första ”knäckfrågan” på universitetets lista är den om det går att använda ordet överenskommelse. Därefter går man igenom alla tänkbara risker som utredningens förslag kan föra med sig och kommer fram till att utredningen i sitt fortsatta arbete i första hand bör ”göra justeringar i dagens modell”. Vi har det bäst som vi har det.

Den pågående utredningens förslag vann föga gehör på seminariet. Kanske är det lärosätenas mål? Att verka för att utredningar tillsätts och sedan kritisera dem sönder och samman för att därefter fortsätta att tala högt om autonomi och mindre styrning från statsmakterna. Autonomi i praktiken verkar vara alltför skrämmande. Ytterligare utredningar i frågan är säkert att vänta och ska man döma av tidigare reaktioner kommer det bli svårt att lägga förslag som lärosätena inte skulle anse vara för riskfyllda.

På väg ut från seminariet talade jag med den finska universitetsdirektören som berättade att systemet i Finland lett till ökad dialog, inte bara med regeringen, utan även lärosätena emellan. Det hade resulterat i att man kommit överens om att omfördela utbildningar utifrån ett nationellt perspektiv, och inte bara det egna lärosätets. Universitetsdirektören menade att reformen stärkt Finland som utbildningsnation.

Seminariet väckte tankar: varför en så negativ och försiktig hållning? Jag efterlyser större tilltro till lärosätenas förmåga att stå emot eventuell styrning, och mod att ta risker för att utveckla svensk utbildning och forskning under parollen Friskt vågat, hälften vunnet!

Margaretha Fahlgren
Professor i litteraturvetenskap, Uppsala universitet

3 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Torsten Åkesson

    Reell autonomi kräver ekonomisk autonomi. Det är mycket dyrt att implementera. Istället försökte man med den fallerade propositionen skapa ett system där universiteten blir utbildningsleverantörer med staten som kund, och kallade det autonomi. Självklart är det inte autonomi, utan tvärtom. Konskekvensen skulle varit mindre verksamhetsautonomi och avsagt ansvar från statens sida.

    2018.09.27

  • Johanna Westerlund

    ...eller "Finskt vågat, hälften vunnet!"? Tack för en intressant krönika! Jag tror detta att ivrigt lyfta fram och älta problem, men aldrig våga föreslå några konkreta lösningar och "verka för att utredningar tillsätts och sedan kritisera dem sönder och samman för att därefter fortsätta att tala högt om autonomi och mindre styrning från statsmakterna" präglar alltför mycket av vår verksamhet. Jag ska ha din krönika i bakhuvudet i mitt arbete framöver!

    2018.09.27

  • Johan Söderberg

    Motståndet mot STRUT på unvierstiteten beror på rädsla och brist på mod, skriver Margaretha Fahlgren. Ingenstans i texten resonerar hon över vilka grunder som kan tänkas finnas för denna rädsla. Hur vore det att ge åtminstone ett sakligt argument till varför rädslan är obefogad? Det skulle också vara intressant att höra, om hon tror att det finns något att lära av andra myndigheter som har "vågat friskt och vunnit hälften", såsom ex. polisen och grundskolan.

    2018.10.15

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter