En rad universitet från regionerna Luhansk och Donetsk i Ukraina har flyttat campus till exilorter på tryggt avstånd från striderna. Bilden är från Donetsk den 9 maj 2017 och visar proryska rebeller i en parad dedikerade till segern i andra världskriget. En rad universitet från regionerna Luhansk och Donetsk i Ukraina har flyttat campus till exilorter på tryggt avstånd från striderna. Bilden är från Donetsk den 9 maj 2017 och visar proryska rebeller i en parad dedikerade till segern i andra världskriget.

Fördrivna universitet i Ukraina

2017-05-15

Den ryska ockupationen av östra Ukraina och Krimhalvön har inte bara drabbat många privatpersoner. Företag, organisationer, myndigheter och, inte minst, stora lärosäten, måste också flytta på grund av striderna. Curie har talat med några av dem som behövt fly.

Striderna i Ukraina är nu inne på sitt fjärde år. Medan Krimhalvön ganska snabbt ockuperades av ryssvänliga trupper och inte drogs in i något större krig är Donbassregionen i östra Ukraina fortsatt föremål för strider. Hittills har runt 10 000 människor dött som en följd av konflikten, och ytterligare tusentals har skadats svårt eller försvunnit i strid.

Anton_Kolvakh_art

Anton Kolvakh

Kriget har fått stora effekter på såväl människors liv som på ekonomi, vård, skola, infrastruktur och de flesta andra områden. Även universitets- och högskoleväsendet är starkt påverkat.

– 18 universitet och 11 institut har tvingats omlokalisera i Ukraina. De är från Luhansk- och Donetskregionerna, samt ett universitet från Krim, säger Anton Kolvakh, PR-ansvarig vid Koordinationscentret för fördrivna universitet, en statlig ukrainsk organisation som etablerades 2015.

Hjälper fördrivna universitet

Centret samordnar kontakter mellan och stöd till de olika lärosätena i Ukraina. Landets institutioner för högre utbildning är relativt högt rankade internationellt, med sex universitet på den prestigefulla listan QS Universitetsvärldsrankning och ytterligare åtta på QS lista för det framväxande Östeuropa och Centralasien.

– Centret hjälper rektorer och administrativa avdelningar vid fördrivna universitet att hitta finansiella resurser, säger Anton Kolvakh.

För att lyckas i sitt arbete kommunicerar Kolvakh och hans kolleger med universitet och finansieringsorgan internationellt, bland annat i Tjeckien och Polen. Utrustning och forskningsmaterial från de gamla universiteten i de ockuperade områdena lär tyvärr bli hart när omöjliga att få tillbaka.

– Nu är det ju krig där, så vi kan inte göra något annat än att samarbeta med utländska investerare och finansiärer. Vi bjuder också in olika utländska doktorander och lärare för att skapa dialog, utbyta erfarenheter och genomföra olika forskningsprojekt, säger Anton Kolvakh.

Flyttat till exilorter långt från striderna

Universiteten i konfliktregionerna har använt sig av olika strategier. De lärosäten som valt att stanna har tvingats hålla sig tysta eller vara mycket diplomatiska för att inte stöta sig med någon av de stridande sidorna. Som en följd av krigets dränerande effekt på finanser och andra resurser har de ofta drabbats av konkreta och grundläggande problem, till exempel med vatten- och elförsörjning.

Flera universitet har emellertid valt att flytta campus till exilorter mer centralt inne i Ukraina, på tryggt avstånd från striderna. Ett av dessa är Vasyl’ Stus National University of Donetsk. Det låg ursprungligen i inbördeskrigets Donetsk, men flyttades för tre år sedan till en juvelfabrik i staden Vinnytsia i centrala Ukraina.

Roman_Grynyuk_art

Roman Grynyuk

– Under dessa tre år har vi återupprättat undervisningen och till en viss del ersatt förlorade materiella resurser, säger Roman Grynyuk, rektor vid Vasyl’ Stus National University of Donetsk.

Universitetet har på ett mycket kännbart sätt drabbats av konflikten i östra Ukraina. Studenternas sovsalar togs av rebeller för att användas som militärbaracker, och protesterande studenter och professorer sattes ett tag i fångenskap. Nästan 10 000 studenter och 500 akademiskt anställda – två tredjedelar av studenterna och en tredjedel av den akademiska personalen – har sedan dess slutat.

– Gemensamt för oss fördrivna universitet är en brist på materiella resurser och att så få studenter är kvar, säger Roman Grynyuk. Men nu har vi runt 5 000 studenter och 1 000 anställda. De som stannade i Donetsk var mestadels äldre – eller influerade av ”proryska” idéer.

Illya_Khadzhynov_art

Illya Khadzhynov

Genom kriget i Donbassregionen har många människor i Ukraina tvingats välja sida och svära lojalitet antingen till det ursprungliga Ukraina eller till de ockuperande trupperna och deras vanligen rysketniska kultur, traditioner och idépolitik. Men gäller detsamma även studenter och akademiker vid universiteten? Det vill säga, är de som flyttat till Vasyl’ Stus National University of Donetsk nya campus i Vinnytsia framför allt etniska ukrainare och de som har stannat kvar etniska ryssar?

– Nej, det ser jag inte. Och Ukraina har alltid varit multinationellt, som New York! Mer än 150 nationaliteter har varit representerade runtom landet. Jag är till exempel 40 procent grek, svarar Illya Khadzhynov, prorektor för forskning vid universitetet.

Många universitet har duplicerats

En drastisk effekt av kriget är dock att många universitet i Ukraina ”duplicerats”. Det gäller även National University of Donetsk, som nu finns i en officiell, ukrainskanknuten version och en ickeofficiell, ryskstödd version. På samma sätt har även andra universitet i Donbassregionen och på Krimhalvön duplicerats i en manöver som handlar lika mycket om propaganda som om en krass anpassning till realiteten.

– Universiteten i Luhansk och Donetsk är dock listade endast i Luhansk- och Donetskregionerna samt i den ryska federationen. De är inte listade i några av världsrankningarna, berättar Anton Kolvakh vid Koordinationscentret för fördrivna universitet.

Rektorn vid National University of Donetsk bekräftar bilden:

– Vår uppfattning är att universitetet som är kvar i Donetsk är illegalt. Där kan de inte examinera studenter, medan vi fortfarande betitlas National University of Donetsk, säger Roman Grynyuk.

Roman Grynyuks exiluniversitet deltar också i olika internationella samarbeten och är erkänt hos europeiska och globala universitetssammanslutningar, vilket inte dess ryska version är.

De ryskstyrda universiteten i de ockuperade delarna av Ukraina drivs nu i regi av Luhansk- och Donetskrepublikerna. Och de tillhör inte längre det ukrainska utbildningssystemet.

Hur gick det med forskningsmedlen vid ert universitet?

– Medlen frystes av ministeriet efter att universitetet övertogs, men sedan flyttade vi till Vinnytsia och finanserna knöts då till våra återupptagna projekt, säger Illya Khadzhynov.

Han berättar dock att universitetet förlorade en del av sina finanser, även om det ukrainska utbildnings- och vetenskapsministeriet försöker upprätthålla fortsatt verksamhet hos sina forskare. En lag (artikel 4718) antogs i november i fjol för att reglera vissa frågor kring finansiellt stöd med mera till de fördrivna universiteten.

Hoppas ni kunna komma tillbaka till ursprungscampus i Donetsk någon gång?

– Jag själv hoppas kunna återvända, men en del av mina kolleger vill inte det. De förlorade allting därborta, inklusive hus och ägodelar, och försöker starta ett nytt liv här i Vinnytsia, säger Illya Khadzhynov.

Text: Joakim Rådström
Foto: Foto: Aleksey Filippov