Margarita Bartish ny bloggare i Curie

2017-04-20

Hon bloggar om sin tillvaro som doktorand och sina tankar om forskning som yrke. Margarita Bartish forskar på Karolinska institutet om hur normala celler rekryteras av tumören för att den ska kunna fortsätta växa och spridas. På sin fritid ägnar hon sig gärna åt styrkelyft och drömmer om att en dag skriva en populärvetenskaplig bladvändare.

Vad forskar du om?
Jag forskar om tumörmikromiljöns påverkan på cancerutvecklingen. Alltså hur normala celler rekryteras av och samverkar med tumören för att den ska kunna fortsätta växa och spridas. Mer specifikt är vi intresserade av makrofagen (ätarcellen) och hur dess fenotyp (egenskaper) kan styras för att bekämpa tumören istället för att samarbeta med den.

Hur blev du intresserad av ämnet?
Jag har alltid varit dragen till forskning som har ett tydligt, praktiskt mål i sikte. Samtidigt är jag fascinerad av cellidentititet, det vill säga hur en cell bestämmer sig för vad den vill bli när den blir stor och hur man kan påverka detta utifrån. Varför jag är intresserad av just detta är en bra fråga – ett utlopp för mina latenta ingenjörsdrag som vill styra och optimera kanske?

Vad gör du helst när du är ledig?
Som nyfrälst styrkelyftare tillbringar jag alltför många av veckans lediga timmar antingen på ett mörkt gym där jag försöker marklyfta, knäböja eller bänkpressa vikter jag intalar mig själv är tunga eller hemma på soffan, där jag, via sociala medier, följer andra som marklyfter, knäböjer eller bänkpressar på allvar tunga vikter. Soffan är för övrigt en plats jag gärna vistas på när jag är ledig – om inte med datorn, strösurfandes, så med en bok eller eller planerandes min nästa resa.

Vad läste du senast?
I svallvågorna av entusiasmen över den senaste säsongen av BBC-serien ”Sherlock”, plockade jag upp originalet igen – Arthur Conan Doyles eponymiska romaner och noveller alltså. I övrigt är jag storkonsument av populärvetenskap. Jag tycker att det bidrar till förståelsen av den vetenskapliga processen att känna till inte bara slutfynden, utan även ”kaffeautomatdiskussionerna” som föregick dessa. En dag drömmer jag om att skriva min egen populärvetenskapliga bladvändare som får någon intet ont anande person att missa sin tunnelbanestation – nog ett värdigt mål?

Vad tänker du blogga om?
Inget revolutionerande – min verklighet som doktorand inom livsvetenskaperna år 2017. Tankar om forskning som yrke. Funderingar på nästa steg. Forskning då, nu och i framtiden. Sådant jag diskuterar med mina kolleger under lunchen.

Vilka är dina förväntningar på att blogga i Curie?
Jag ser fram emot att systematisera mina tankar i skrift och tränas i att tänka ”ett steg längre” än man kanske gör när man inte behöver vara ansvarig för sina funderingar inför en bred läsekrets. Jag ser även fram emot att någon gång använda bloggen som en ursäkt för att söka upp och ställa frågor till etablerade forskare och få ta del av deras erfarenheter och åsikter.

Text: Peter Tillhammar
Foto: Privat