Runar Brännlund är professor vid Handelshögskolan, Umeå universitet, och forskar om miljö-, energi- och skogspolitik.

Forskare och journalister – så granskar de världen

2017-03-22

Forskare och journalister beskrivs ofta som varandras motsatser när det gäller arbetssätt. Här berättar två forskare och två prisbelönta, bokskrivande journalister om sina arbetsmetoder – och ger sin syn på den andra yrkeskårens sätt att jobba.

Arne Muller, journalist och författare till boken Norrlandsparadoxen.

Arne Müller, journalist och författare till boken Norrlandsparadoxen. Foto: Elin Berge

När Arne Müller såg de tunga lastbilarna svaja fram över grovt grus och hörde chaufförerna berätta om 20 punkteringar i veckan, förstod han. Transporterna måste vara ett problem. Väl hemma kunde han räkna ut att gruvbolagets transportkostnader för malmen var högre än marknadspriset.

– Kombinationen av skrivbordsarbete och fältarbete har varit väldigt fruktbar för mig för att förstå hur saker hänger ihop, säger Arne Müller.

Arne Müller är journalist och författare till böckerna Smutsiga miljarder, om den svenska gruvnäringens miljöpåverkan, och Norrlandsparadoxen, som undersöker om satsningar på gruvor och vindkraftsparker verkligen ger jobb i norra Sverige. För den sistnämnda boken belönades han 2016 med journalistpriset Guldspaden som varje år delas ut av Föreningen för grävande journalister.

Gör vägval men håller sig objektiv

I varje bok undersöker han ett par huvudfrågeställningar.

– Jag gör vägval i form av utgångsvinkel och metodansats, men inom den ramen försöker jag hålla mig objektiv och samla på mig kunskap på ett allsidigt sätt. Där ser jag en likhet mellan bra journalistik och forskning.

Hans arbete börjar i skriftligt källmaterial; forskningsartiklar, utredningar och rapporter. Ofta tillkommer egna undersökningar. Som att gå igenom alla miljörapporter för Sveriges gruvor eller ta reda på hur många gruvarbetare det finns i Luleå, 25 mil från närmaste gruva.

I sina böcker rör sig Arne Müller över flera vetenskapsområden och han både intervjuar och tar hjälp av forskare. Många gånger har han imponerats av djupet och kvaliteten i den forskning han har tagit del av, men han ser också svagheter.

– Forskningens strikta ämnesindelning gör att man ibland tappar det vidare perspektiv som kan behövas för förståelsen. Ofta blir det väldigt inriktat på det egna områdets infallsvinkel.

Frågor föds ur tidigare resultat

En av forskarna som intervjuas i Norrlandsparadoxen är Runar Brännlund, professor i nationalekonomi vid Umeå universitet, vars forskning rör miljö-, energi- och skogspolitik. Frågeställningarna i hans forskning föds ofta ur tidigare egna resultat, och från dem bygger han hypoteser att testa. Sedan följer inläsning och fördjupning i vad andra har gjort på området.

– Det gäller att se vad vi kan bidra med. Ofta har någon annan redan undersökt det man har tänkt sig, säger Runar Brännlund.

Därefter utformar han en metod för att undersöka det han vill och letar fram lämplig data om det gäller en empirisk undersökning. Här ser han en skillnad mellan forskare och journalister.

– Journalister går inte in lika djupt på metodologiska problem eller dataproblem, därför blir deras arbeten ytligare. Det är mer tankar och reflektioner, om än grundat på fakta.

Arne Müller konstaterar att han som journalist ibland behöver bekämpa olaten att snabbt tro sig veta hur något ligger till och sedan gå vidare. Istället ser han till att backa – tänka och räkna igen. Under arbetets gång låter han systematiskt tre personer läsa materialet och komma med synpunkter.

Forskaren Runar Brännlund lyfter referentgranskningen inför publicering som den ultimata kvalitetssäkringen av forskningsresultat, men konstaterar att kvalitetsgranskning även ingår i tidigare faser.

– Först skriver jag ihop något preliminärt, som jag presenterar på konferenser och seminarier och får synpunkter på. Så småningom skickar jag arbetet till en tidskrift, får kanske ändringsförslag även där och i bästa fall publiceras artikeln efter några år.

Inte samma utgångspunkt

Ingrid Carlberg, Foto: Sara Moritz

Ingrid Carlberg. Foto: Sara Moritz

För boken Pillret som kom år 2008 utnämndes journalisten Ingrid Carlberg till medicine hedersdoktor vid Uppsala universitet. I boken belyser hon hur olika samhällsaktörer agerat i samband med introduktionen av moderna antidepressiva läkemedel, och doktorsmotiveringen lyfter att hon kombinerat vetenskaplig noggrannhet och grävande journalistik.

– När jag skriver böcker jobbar jag på samma sätt som när jag var undersökande journalist på Dagens Nyheter på 1990-talet. Vi hade en ganska akademisk ansats i arbetet, ett väldigt systematiskt sätt att inhämta information och dokumentera allt, säger Ingrid Carlberg, som även skrivit en bok om Raoul Wallenberg.

Men även om arbetsmetoden kan ha vetenskapliga inslag, är utgångspunkten inte densamma som forskaren har, framhåller Ingrid Carlberg.

– Jag söker svar på frågor, men det är inte forskarfrågor i den meningen att jag ställer upp en hypotes som antingen ska bevisas eller falsifieras.

Arbetet startar med att Ingrid Carlberg försöker ta reda på allt om ämnet och skaffa sig en överblick. Därefter går hon systematiskt igenom varje del av en tänkt historia och finkammar möjliga källor, som intervjuer, tillgänglig litteratur och arkiv. Kvalitetssäkringen handlar till stor del om källkritik.

– Jag forskar inte fram resultat utan skriver en berättelse. Mycket handlar därför om att säkerställa källornas kvalitet: att försöka använda förstahandskällor och att samtida dokumentation är mer värd än senare skrivna återblickar.

Skärskådar begreppen

Fredrik Svenaeus Foto: Södertörns högskola

Fredrik Svenaeus. Foto: Södertörns högskola

Fredrik Svenaeus är professor i den praktiska kunskapens teori vid Södertörns högskola. I sin forskning undersöker han bland annat fenomenet att vissa psykiatriska diagnoser, som depression, har ökat enormt de senaste 30 åren. Detta berör även Ingrid Carlberg i boken Pillret.

Fredrik Svenaeus konstaterar att vissa delar av hans arbetsmetod – som att läsa medicinsk forskning och göra intervjuer – kan vara desamma som journalistens. Men för honom som filosof tillkommer momentet begreppsanalys.

– Ofta förtjänar begreppen som sådana att skärskådas. Har vi ändrat gränserna för vad det innebär att vara sjuk, till exempel? Vad innebär hälsa?

Den filosofiska analysen kvalitetssäkras genom att alla steg redovisas. Kvalitetssäkring av intervjumaterial är knepigare, konstaterar Fredrik Svenaeus.

– Det är svårare att vara överens om tolkningen när man intervjuar personer och sedan gör påståenden om deras erfarenheter. Det finns en stor diskussion om hur tillförlitliga sådana resultat är.

Saknar böcker av forskare

Fredrik Svenaeus presenterar sin forskning både i vetenskapliga artiklar och i böcker på svenska och engelska. Han konstaterar att det berättande journalistiska reportaget har blivit en mall för böcker om forskning, och saknar böcker skrivna av forskare.

– Forskare kan presentera resultat på ett mer teoretiskt sätt, i teser man argumenterar kring. Den typen av böcker har en viktig plats att fylla så att ett mer vetenskapligt sätt att tänka kan tränga ut i bredare folklager.

Även Ingrid Carlberg ser brister i hur forskarsamhället når ut med sina resultat. Att vetenskapliga krav kan tvinga forskare till ett omständligare sätt att presentera sitt arbete, är inte hela förklaringen, menar hon.

– Det finns en oförmåga bland forskare att formulera sina resultat så att de når ut. Det blir en sluten krets som diskuterar saker som en vidare krets kanske skulle må bra av att känna till, säger Ingrid Carlberg.

Text: Sara Nilsson
Foto: Elin Berge