Den 19 februari 2017 ägde en stor demonstration rum i Boston mot minskat stöd till forskning.

Amerikanska forskare bävar inför Trump

2017-03-08

USA är extremt polariserat för närvarande, och inte bara ifråga om traditionella politiska frågor som skatter, familjepolitik eller sociala frågor. Även forskning har börjat ifrågasättas i världens mäktigaste forskningsnation, vilket fått amerikanska akademiker att mobilisera. Såväl forskningsresultat som finansiering ligger i vågskålen.

USA spenderade 2015 enligt National Science Foundation uppskattningsvis 500 miljarder dollar på forskning och utveckling. De huvudsakliga finansieringskällorna är den offentliga finansieringen, som står för 117 miljarder, och näringslivet, som står för 345 miljarder. Av de offentliga medlen utgjordes 113 miljarder dollar av federala (nationella) medel. Endast fyra miljarder dollar utgjordes av delstatliga medel.

Med andra ord sker en enorm pengarullning inom amerikansk forskning, vilket givetvis får betydande positiva effekter runtom i världen också.

Men nu utmanas forskarvärlden i USA rejält av politiker på central nivå, primärt genom den nyvalde president Trump. Bland annat visas motståndet av att inga forskare engagerats i den nya administrationen.

Rush_Holt

Rush Holt

– Hittills är det nog rimligt att säga att inga forskare eller personer med tydlig vetenskaplig bakgrund har utsetts till någon högre offentlig post, säger Rush Holt, doktor i fysik och vd för American Association for the Advancement of Science (AAAS).

AAAS är världens största sammanslutning av forskare, som varje år dessutom arrangerar en stort uppmärksammad vetenskapskonferens i en större amerikansk stad. Den senaste konferensen ägde rum i Boston den 16-20 februari i år– nästa konferens går av stapeln den 15-19 februari 2018 i Austin, Texas.

Inga beslut alls om vetenskap

AAAS bevakar noggrant utvecklingen kring den nya presidentadministrationen, dess attityder till forskning och dess beslut kring forskningens villkor.

– Det finns inga indikationer på att övergångsteamet, eller presidenten och hans nära rådgivare, uppfattar vetenskap som en viktig tillgång för dem i sitt beslutsfattande, säger Rush Holt.

Det handlar, menar Rush Holt, därmed inte så mycket om dåliga beslut kring vetenskap, utan om att det inte varit några beslut kring vetenskap från det nya amerikanska presidentämbetet. Just osäkerheten inför den nya, erkänt populistiska, politiska administrationen kan förvisso utgöra skäl för att avvakta med alltför långtgående eller alltför olycksbådande bedömningar om hur läget för forskarna i USA blir under Trump. AAAS gör dessutom inte några framtidsprognoser kring forskningens villkor, endast analyser av det hittillsvarande läget.

– Men, tillägger Rush Holt, själva osäkerheten runt den här maktskiftet är större än kring något tidigare jag sett under de flera decennier som jag följt amerikansk politik.

Forskningsbudgeten har följt ekonomin

En av AAAS:s analyser handlar om utvecklingen av federala forskningsutgifter från år till år. AAAS visar att forskningsbudgeten följt ekonomin tämligen väl, med en nedgång i anslagen runt åren 2010-2013, efter finanskrisen och i samband med den amerikanska kongressens ekonomiska problem. I dagsläget spenderar USA cirka 0,8 procent av den federala budgeten på forskning och utveckling, av vilket hälften går till icke-försvarsrelaterad forskning. Och hälften av dessa federala medel, lite mer än 30 miljarder dollar, går till grundforskning.

En annan fråga är vilka som lägger mest på forskning – republikaner eller demokrater? Här har Sidita Kushi, som är doktorand i statsvetenskap vid Northeastern University i Boston visat att inga stora skillnader egentligen har förelegat historiskt, även om USA under republikanskt styre tenderat att spendera något mer på forskning. Denna skillnad verkar dock helt bero på att republikaner lagt mer medel än demokraterna på försvarsrelaterad forskning. Demokraterna å sin sida verkar ha lagt mer pengar på energi- och miljöforskning. Åtminstone hittills.

Forskningsbudgeten läggs av kongressen i USA, medan presidenten endast ger rekommendationer. Och kongressledamöternas inställning är i många fall kända.

– Vi kan göra ganska goda gissningar, och det ser inte särskilt bra ut för forskningen. Vi befinner oss i en finansieringsklyfta för de kommande åren, känd som ”kvarstad” som startade för några år sedan, säger Rush Holt, som tidigare var kongressledamot för Demokraterna.

De amerikanska budgetlagarna stipulerar på det sättet att alla icke nödvändiga utgifter automatiskt ska kapas när statskassan överskrids, oavsett vilket departement eller politikområde utgifterna utgår från. Vid det senaste kongressmötet beslöt ledamöterna hålla fast vid det hårda sparprogrammet, vilket alltså också påverkar forskningsutgifterna.

– Och Trumpadministrationen har sagt att de kommer att kräva ett ännu hårdare bantningsschema för regeringens utgifter, säger Rush Holt.

Partierna ser olika på klimatforskning

Han påpekar dock bistert att oavsett finansieringsläget har själva synen på vissa forskningsresultat numera kommit att skilja sig åt på ett mycket oroväckande sätt mellan Republikanerna och Demokraterna. Framför allt gäller det klimatforskning.

– Det är en ovanlig demokrat som inte tror att klimatförändringen är mänskligt orsakad och att det inte krävs hårda regleringar för att hantera den. Och det är en ovanlig republikan som tror tvärtom, att klimatförändringen sker, är orsakad av människor och kräver tydliga regeringsbeslut.

Här får han i allt väsentligt medhåll från Sidita Kushi, som i sin forskningsartikel ”Breaking Science Stereotypes: Examining the Effects of Party Politics on Federal R&D Funding” i Journal of Science Policy & Governance (volym 7, utgåva 1, augusti 2015) skriver att ”förkastande av klimatvetenskap, miljöskydd och evolutionen från det republikanska partiet har gjort att forskare och vanliga medborgare har kommit att känna att en partipolitisk klyfta jäser”.

erik_loomis

Erik Loomis. Foto: University of Rhode Island

Även Erik Loomis, uttalad Trumpkritiker och assisterande professor vid historieinstitutionen på universitetet i Rhode Island, ger stöd åt hypotesen.

– Det här återspeglar hur extrema amerikanska konservativa inom det republikanska partiet har blivit, säger han. Republikaner i kongressen är absolut emot forskning om klimatförändring.

Erik Loomis har upprepade gånger uttryckt oro över det ilsket medie- och forskningskritiska förhållningssättet hos Trumpadministrationen. Som erkänt vänsterinriktad debattör har han ofta hamnat i skottgluggen för främlingsfientliga högerskribenter, och har dessutom hamnat på den extremkonservativa organisationen Turning Point USA:s ”Professor Watchlist”, där vänsterakademiker registreras för sina åsikters skull. Organisationen föreläser för, och rekryterar, unga studenter för att i sin tur förmedla radikalkapitalistiska och ibland anti-miljö-inriktade budskap.

– Det handlar om collegeungdomar som försöker hitta forskare särskilt inom klimatforskning och miljöforskning och sedan läggs denna torftigt sammansatta bevakningslista över professorer upp.

Erik Loomis menar att kritik mot misshagliga forskare från extremistiska debattörer förekommit länge. Den stora skillnaden nu är att de personer som finansierar deras webbsidor i och med Trumps makttillträde har tillgång till alla nivåer av det amerikanska samhällsstyret.

– Så inte bara professorer som jag själv, som uttalar mig politiskt, utan även ickepolitiska professorer som bara forskar kring utrotningshotade arter, klimatet och så vidare är på bevakningslistan, och det är mycket oroande.

Text: Joakim Rådström
Foto: AP Photo/Steven Senne

5 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Thomas Palo

    Egentligen borde man oroa sig mindre för de finansiella konsekvenserna, det hittas nya vägar. Mer oroande är inreseförbud som kommer att hindra fritt utbyte mellan forskare. Jag har sedan tidigt 80-tal varit medlem i bl.a Ecological Society of America. Det har varit nyttigt och värdefullt med det utbytet. Det är dock svårt att fortsatt vara medlem i ett sällskap där alla medlemmar inte ges tillträde. I solidaritet med de forskare som hindras har jag nu begärt uträde ur ESA. Förhoppningsvis blir presidentens bannbulla kortvarig och vi kan återuppta kreativa och intressanta utbyten.

    2017.03.09

  • Peter Hambäck

    Kommentar till Thomas: Att gå ur amerikanska forskningsorganisationer som motsätter sig Trump's politik, eller att inte åka på konferenser i USA pga Trump's politik, är inte en strategi som gynnar vare sig forskning i USA eller i de länder som riskerar att få inreseförbud. Det är inte heller troligt att någon i Trump's administration bryr sig. Det finns många skäl att kritisera och ogilla politiken, men att minska forskningskontakter och personutbyte är i min mening kontraproduktivt. Det är i så fall bättre att ge stöd till de organisationer och forskare som aktivt motsätter sig inreseförbudet och andra dumheter.

    2017.03.09

  • hans broström

    USA har till slut fått sig en sexistisk, lynnig, populistisk och okunnig flåbuse till president som fick nästan hälften av väljarnas röster, "God bless America" och kanske även resten av världen.

    2017.03.09

  • Thomas Palo

    Till Peter
    Flathet har visat sig kontrapositivt från historiskt perspektiv. ESA med flera vetenskapliga organisationer har genmält till presidenten. Dock missat den exkluderande konsekvensen. Att tiga still gynnar inte forskning eller humanism.

    2017.03.10

  • Peter Hambäck

    Hej Thomas,
    jag undrar fortfarande hur ett utträde ur ESA utgör ett aktivt ställningstagande mot Trump-administrationen. ESA som organisation har som du skriver protesterat mot administrationen. Du kan också läsa här (https://www.esa.org/esablog/ecology-in-policy/how-is-a-good-ecologist-to-react-to-the-new-administration-letter-from-esa-president-david-lodge/) hur ESA's president menar att vi som ekologer kan förhålla oss. ESA behöver vårt stöd, inte att man lämnar som medlem.

    2017.03.23