"Om förmöget folk visste vilken glädje det är att kunna understödja för vårt land och folk nyttiga företag, skulle de ej dröja att i testamenten förordna gåvor som andra får tillfredsställelsen och nöjet av." Så skrev Knut och Alice Wallenberg i ett brev till kronprins Gustaf Adolf 1937.

Hundra år av forskningssatsningar

2017-02-20

Det finns långt fler finansieringskällor för forskning idag än för 100 år sedan. När Knut och Alice Wallenbergs stiftelse bildades 1917 var den ett viktigt tillskott. Idag är stiftelsen en av de största privata forskningsfinansiärerna i Europa.

När Knut och Alice Wallenbergs stiftelse bildades 1917 var skälet att ”tillgodose vetenskapliga syften”. Grundplåten var aktier i Investor och Stockholms enskilda bank värda 20 miljoner kronor.

Hundra år senare har tillgångarna vuxit till 90 miljarder. Ifjol delade stiftelsen ut 1,8 miljarder kronor ut till forskning. Det gör den till en av de största privata forskningsfinansiärerna i Europa. Det ger också stiftelsen möjlighet att ibland göra riktigt stora, strategiskt viktiga, satsningar. Till exempel till Max IV eller till kartläggningen av människans proteiner.

– Få andra finansiärer kan göra sådana satsningar, säger Thomas Kaiserfeld, som är professor i idéhistoria vid Lunds universitet och vars forskning bland annat rört långsiktiga forskningspolitiska förändringar.

Stöd till byggnader

När stiftelsen grundades såg forskningslandskapet helt annorlunda ut än idag. Det fanns två universitet i Sverige, i Uppsala och Lund. Samtidigt började flera av de institut och högskolor som gav högre utbildning – som Karolinska institutet, KTH och Chalmers, samt Stockholms och Göteborgs högskolor – bygga ut sin forskning.

Det gjordes ofta med stöd från privata finansiärer, till exempel för byggnader. I början av Stiftelsens verksamhet finansierades främst lokaler för att skapa lokaler för forskning och utbildning. Wallenbergstiftelsen finansierade exempelvis ett biokemiskt institut vid Stockholms högskola år 1927.

– Idag finns det Knut och Alice Wallenberg-labb på nästan varje universitet, uppkallade efter donatorerna, säger Göran Sandberg som är stiftelsens verkställande ledamot.

Hittade blivande Nobelpristagare

Tyngdpunkten förflyttades sedan successivt till att finansiera avancerad utrustning som behövdes för forskningen, och senare även enskilda forskare. De pengar stiftelsen gav till forskare delades till en början ut med samma policy som stora amerikanska stiftelser, som Rockefeller. Stiftelsen identifierade framgångsrika etablerade forskare och gav dem stöd. Till exempel har alla svenska Nobelpristagare fått medel av Wallenbergstiftelsen, de flesta innan de uppmärksammats av Nobelkommittéerna.

– Stiftelsen plockade upp dem. Det är ganska imponerande. Och jag vet inte hur man gjorde, säger Göran Sandberg.

Idag kan också unga forskare söka stöd från stiftelsen. Det som krävs är hög vetenskaplig kvalitet. Ungefär hälften ges till forskare som inte haft en tjänst i Sverige på fyra år. Syftet är att förnya och få ett inflöde av internationell forskning.

– Av alla forskare vi finansierar har knappt 60 procent utländsk doktorsexamen. Det visar att svensk forskning är internationaliserad. Det visar också att det måste finnas något som är bra i Sverige, och att vi har attraktiva forskningsmiljöer som attraherar bra forskare. Vi kan få forskare av världsklass att flytta hit, säger Göran Sandberg.

Många fler finansiärer…

Både svenska staten och privata finansiärer satsar idag mycket mer än tidigare på forskning.

I början av förra seklet betalade huvudmännen forskarnas löner och gav små anslag till labb. Vetenskapsakademien delade ut stipendier till enskilda forskare. Även privatpersoner och stiftelser gav bidrag. När de statliga forskningsråden bildades från 1940-talet och framåt började också resurserna öka, långsamt till en början. På 1990-talet tillkom tre nya forskningsstiftelser av pengar ur löntagarfonderna. Det gör att det finns långt fler finansieringskällor idag än för 100 år sedan. Dessutom höjde de två senaste borgerliga regeringarna forskningsanslagen rejält.

Även de privata finansiärerna har ökat satsningarna och Wallenbergstiftelsen står sig i sammanhanget mycket väl i konkurrensen, i kraft av sin storlek.

… och mer pengar

Sammantaget finns alltså idag mycket pengar i det svenska forskningssystemet, och en bredd där olika slags finansiärer ger stöd till olika slags forskning. Det som saknas, tycker Göran Sandberg, är en överordnad strategi.

– Personligen tycker jag att det skulle vara större koordination av statens finansiering, Alliansen höjde anslagen mycket, men varför? Det finns ingen överordnad master plan för varför man satsar på forskning och innovationer. Ibland känns det som Ad hoc, säger han.

Privata stiftelserna delar ut sina medel till vad de vill. Knut och Alice Wallenbergs stiftelse har valt att satsa på grundforskning.

– Det är intressant att en av de största finansfamiljerna i Europa står som en av de största garanterna för grundforskning. Stiftelsen trycker mycket mer på grundforskningens betydelse än på snabba lösningar. Det är därför jag jobbar här, säger Göran Sandberg.

Text: Siv Engelmark