The leader of UKIP, Nigel Farage, at a Brexit-party in Westminster.

Därför vann Brexit

English 2016-11-08

I juni röstade 52 procent av det brittiska folket på att Storbritannien ska gå ur EU. Valresultatet slog ned som en bomb bland landets forskare som gynnats av medlemskapet. Curie reder ut varför Brexit vann.

Storbritannien är av tradition inte ett land som satsar stort på forskning och utveckling. Jämfört med andra EU-länder ligger det ungefär i mitten, enligt Adrian Bird, professor i genetik vid University of Edinburgh.

Det kan jämföras med EU:s forskningsbudget Horisont 2020, där Storbritannien får mer till forskning från EU än de lägger ut. Totalt betalar dock Storbritannien in mer till EU i avgifter än det får i bidrag, vilket gäller generellt för de rikare länderna.

Samtidigt säger kostnaden inget om det ekonomiska och politiska värdet i att samarbeta, ett mervärde som ofta upplevs som abstrakt, menar Ian Manners, professor i statsvetenskap på Köpenhamns universitet.

– Problemet är att effekten är långsam och komplex. Vi kommer inte att se någon omedelbar effekt om vi stänger gränserna.

Han påpekar också att när Storbritannien gick med i EU så syntes effekten på ekonomin först 20 år efter att landet blivit medlem.

Gamla konflikter kan blossa upp

Han framhåller att Storbritanniens skilsmässa från EU kan få socialpolitiska konsekvenser. Gamla konflikter riskerar att blossa upp.

– När Storbritannien bryter banden med EU ökar risken för konflikter i Nordirland och mellan Storbritannien och andra länder, som till exempel Frankrike och Spanien.

I Storbritannien, liksom i Sverige, har de flesta människor en dimmig föreställning om vad EU-medlemskapet innebär för det egna landet. Valdeltagande i EU-val är vanligtvis lägre än i medlemsländernas nationella val, berättar Torbjörn Larsson, statsvetare vid Stockholms universitet.

– Storbritannien har dessutom alltid haft en mycket EU-skeptisk attityd, vill vara med men ändå stå utanför. Thatcher förhandlade fram flera undantag, som rabatt på medlemsavgiften liksom att stå utanför den gemensamma valutan och Schengenavtalet.

– De har framför allt varit intresserade av den ekonomiska unionen, inte den politiska. Och skeptiska till fri rörlighet av arbetskraft.

Spred lögner

EU:s inre marknad stimulerar ekonomin genom att varor, tjänster, kapital och människor så långt möjligt ska få röra sig fritt. Men risken att förlora den tycks inte ha avskräckt dem som röstade för Brexit.

Kanske berodde det på de felaktigheter som spreds under Brexitkampanjen, som att Storbritannien skulle kunna ha tillgång till den inre marknaden även utan medlemskap.

– Att landet automatiskt skulle kunna bli ett ”Associate Country” till EU, som Norge är, var den största lögnen som spreds i media, menar Ian Manners.

Anne Glover, vice rektor vid University of Aberdeen och tidigare vetenskaplig rådgivare till EU-kommissionens ordförande, är inne på samma linje.

– Folk verkade strunta i fakta. Många ekonomer underströk att om Storbritannien lämnade EU skulle det påverka åtkomsten till den inre marknaden, säger hon.

Rättade inte fel

Också Torbjörn Larsson pekar på att pressen i landet spred felaktigheter. Ett känt sådant exempel var att Brexitkampanjen påstod att Storbritannien skickar 350 miljoner pund i veckan till EU. Flera experter påpekade att siffran var felaktig.

– Men Brexit-kampanjen rättade det inte, säger Anne Glover.

Ian Manners upplever att det är tufft att vara EU-expert idag.

– EU-experter måste vara mycket försiktiga i Danmark och Storbritannien. Extremhögern attackerar dem gärna på sociala medier. De gillar inte EU eller utlänningar.

Ljumma förespråkare för EU

Samtidigt var EU-förespråkare i de båda politiska blocken Labour och Tories, inte särskilt synliga, menar Torbjörn Larsson.

– De som är för EU är ljumma.

Den fråga som framför allt dominerat debatten kring Brexit är invandring. Men även här blev det ibland förvirrat, enligt Torbjörn Larsson.

– Man blandade glatt ihop den fria rörligheten med migrations- och asylpolitiken. EU handlar inte om flyktingar, utan om fri rörlighet av arbetskraft.

Att människor lätt kan flytta gynnar ekonomisk tillväxt, enligt amerikansk modell.

– I USA är man inte rädd att flytta dit jobben finns.

Arbetslöshet och åtstramningar

När forna öststater anslöts till EU 2004 strömmade arbetskraft från Polen och Tjeckien i större utsträckning till Storbritannien än till andra EU-länder; där finns det engelska språket som många kan och en stark ekonomi. De konkurrerar där med britter om låglönearbeten.

De senaste två åren har Storbritannien dessutom haft en åtstramningspolitik, med nedskärningar i den offentliga sektorn.

– Många människor är arga säger Torbjörn Larsson. De kanske saknar jobb och har slitsamma liv.

Enligt Ian Manners är de svåra tiderna ett resultat av den brittiska regeringens val att spara istället för att stimulera ekonomin med olika åtgärder, enligt ”supply-side economics”-teorin. Enligt en rapport från Förenta nationernas råd för mänskliga rättigheter 2016 ledde den politiken att utsatta grupper i samhället fick det sämre.

– Men i Brexit-kampanjen skyllde man på EU, inte på de val som regeringen gjorde, menar Ian Manners.

Stor misstro

Misstron mot etablissemanget är stor. Framför allt äldre och lågutbildade röstade på Brexit. Men även lågutbildade riskerar att drabbas av utträdet ut Storbritannien menar både Anne Glover och Torbjörn Larsson.

Utan tillgång till EU:s inre marknad kommer Storbritannien att få ekonomiska problem. Det finns möjlighet att förhandla fram tillgång till den inre marknaden, som till exempel Norge gjort. Landet betalar dock en hög avgift till EU och accepterar med EES-avtalet fri rörlighet av arbetskraft.

Anne Glover är skeptisk till att den nuvarande regeringen under nya premiärministern Theresa May kommer att göra det.

– De upprepar ständigt att de inte kommer att släppa kravet på att kraftigt begränsa invandringen från EU-länder.

Ny omröstning inte trolig

Theresa May har angett att hon kommer aktivera artikel 50 – det vill säga formellt begära utträde ur EU – i mars 2017. Efter det har Storbritannien två år på sig att förhandla fram nya villkor med EU, innan landet i praktiken lämnar EU.

Det finns en teoretisk möjlighet att ångra sig under tiden. En del menar att man borde ha en folkomröstning igen, när förhandlingarna är klara. Först då vet man vad man röstar på.

Men Torbjörn Larsson är tveksam till att det blir så.

– Som det ser ut idag, är det knappast troligt.

 

Läs mer i Curie:

Oviss framtid för brittisk forskning utan EU

Text: Anja Castensson
Foto: Ben Cawthra / Eyevine