Ungefär hälften av alla disputerade är kvinnor, men högre upp i hierarkin minskar andelen kvinnliga forskare. Bara var fjärde professor är en kvinna.
rekrytering ur ett genusperspektiv

Ojämlikhet sitter i väggarna

English 2016-03-03

Akademin är den sista bastionen där man tror att rekrytering och meriteringssystem är könsneutrala, trots att tre av fyra professorer fortfarande är män. I politiska församlingar har man kommit mycket längre. Det menar Drude Dahlerup, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, i den första av tre artiklar om rekrytering ur ett genusperspektiv.

Drude Dahlerup har forskat mycket om kvinnors representation i politiska församlingar, men också inom akademin. Hon menar att det naturligtvis har hänt saker på jämställdhetsområdet, men att det främst gäller på lägre nivåer.

Bland studenter är det jämställt, inom ramen 40-60 procent. Det gäller också doktorandutbildningar och disputationer. Men sedan händer något.

– Ju högre upp i hierarkin desto fler barriärer. Ibland drar man slutsatsen att eftersom jämställdheten ökat på lägre nivåer är det bara en fråga om tid innan den når högre nivåer. Men den fördröjningstesen stämmer inte generellt. Detta är ingenting som kommer av sig själv. Det kräver analys och arbete.

Fler studier behövs

Flera studier har visat att i en grupp med män och kvinnor som disputerade vid samma tidpunkt och inom samma ämne så hade männen betydligt större chans att bli professorer än kvinnorna. Varför? Här finns barriärer som vi måste identifiera, menar Drude Dahlerup, som betonar behovet av fler komparativa studier.

– Jag rekommenderar att man till exempel jämför institutioner inom samma ämne vid olika högskolor och universitet. Varför har en lyckats och en annan inte? Man måste analysera kulturer, speciellt kring rekrytering och hitta det som är osynligt – det som sitter i väggarna.

En faktor som flera forskare uppmärksammat är hur annonser utformas. Om kriterierna som de sökande ska uppfylla är mycket snäva och precisa svarar antagligen bara en mindre grupp, eller i vissa fall bara en person, mot dem.

Sättet att formulera annonsen kan då vara ett medel för att rekrytera en viss person. En dansk analys som gjordes för några år sedan visade att till hälften av alla utlysta professurer fanns bara en kvalificerad kandidat.

– Då kan man misstänka att tjänsten är tänkt för en speciell person. På Köpenhamns universitet har man därför från 1 januari 2015 infört regeln att det ska finnas minst en sökande av varje kön till varje tjänst. Annars måste utlysningen göras om. Det gäller professors- och lektorstjänster. De har satt fingret på ett av de stora problemen som vi också har. Men ingen har gjort detta i Sverige ännu.

Fungerar jämställdhetsarbetet?

Från 2004 till 2014 har andelen kvinnliga professorer ökat från 16 till 25 procent i Sverige. Bland svenska lärosäten har Malmö flest kvinnliga professorer, 35 procent. Umeå universitet har 29 och Stockholms universitet 25 procent.

– Det pågår mycket jämställdhetsarbete. Men hur fungerar det? Det är en forskningsuppgift att ta reda på. Ofta är det eldsjälar som driver dessa frågor. Men så blir de sjuka, eller byter arbete och då tappar man fart.

Jämställdhetsarbetet måste ingå i allt man gör, inte vara något som sker vid sidan om. Det kan till och med gå bakåt om vi inte arbetar mycket medvetet med det, betonar Drude Dahlerup.

Därför välkomnar hon att regeringen vid årsskiftet gav alla högskolor och universitet i uppdrag att höja ribban för jämställdhetsintegrering och beviljade fem miljoner kronor årligen i fyra år för att stödja arbetet.

Varje högskola och universitet ska senast 15 maj nästa år ha en plan som visar utvecklingsbehov, mål och aktiviteter på jämställdhetsområdet. Planen ska också beskriva hur jämställdhetsintegrering ska bli en del av lärosätets ordinarie verksamhet.

Ledningar måste vara drivande

De fem miljonerna ges till Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet, som fått i uppdrag att stödja lärosätenas arbete. Kerstin Alnebratt är föreståndare på sekretariatet. Hon menar att en avgörande förutsättning för att arbetet ska lyckas är att universitetsledningarna driver frågorna och avsätter resurser.

– Det är ju de som har fått uppdraget och ska genomföra arbetet, medan vi är en stödfunktion. Våra insatser handlar mycket om att erbjuda en systematisk form för arbetet, inte minst vad gäller att identifiera problemen. Vi kommer också att ta fram gemensamt kunskapsmaterial och forskningsöversikter, ordna utbildningar och organisera nätverk.

Kerstin Alnebratt anser att det finns problem på en lång rad områden och nämner bedömnings- och meriteringssystem, karriärvägar och karriärmönster, utbildning och undervisning, könssegregerade studieval och undervisningens innehåll. Men hon ser också skäl att vidga förståelsen kring vad jämställdhet är.

– Idag fastnar vi lätt i att räkna huvuden. Hur många kvinnor och hur många män som finns på olika ställen, men jämställdhetsbegreppet är mer komplext än så. Frågor om klass och etnicitet spelar också roll, liksom vår förståelse av begrepp som kvalitet och excellens.

Kerstin Alnebratt instämmer i den ganska vanliga beskrivningen att bristande jämställdhet i akademin beror på svårfångade, informella strukturer som ”sitter i väggarna”.

– Det är absolut den bild som framträder i en del tidigare studier och då gäller det att kunna formulera sig kring detta. Sätta ord på det som sitter i väggarna. Det är svårt, men det går.

Text: Yvonne Busk
Foto: Kennet Ruona

4 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Nätverket Vetenskapskvinnan

    Ett kriterium som ofta används vid tjänstetillsättning är förmågan att erhålla anslag i konkurrens. Så långe det inte sker könsneutralt kommer kvinnor att missgynnas. Och det sker oftast inte könsneutral. Vi har vänt oss till flera stora privata forskningsfinansiärer med frågor om jämställdhet och resultatet var nedslående - http://vetenskapskvinnan.blogspot.se/2016/02/vad-bryr-val-sig-rektorer-och.html. Statliga VR är inte heller något föredöme - http://vetenskapskvinnan.blogspot.se/2012/02/fordelning-av-resurser.html.

    2016.03.04

  • Pernille Undén

    Den här artikeln kommer jag att använda mig av i mitt jämställdhetsarbete inom Försvarsmakten.Mvh Pernille UndénÖverstelöjtnant i Flygvatnet

    2016.03.04

  • Karl Johansson

    Att räkna procent är enkelt. Men att tolka resultatet är inte lika enkelt.De genusvetenskapliga institutionerna i tex Stockholm och Lund har till 90% kvinnliga forskare. Det är svårt att hitta några områden som har så dålig könsbalans som just genusvetenskap. Är det för att ojämlikheten sitter i väggarna på de här institutionerna ? Kanske beror det på osynliga matriarkala makt strukturer inom just genusvetenskapen ? Diskriminering av manliga studenter ? Är det därför verkligen rekrytering ur ett genus perspektiv som behövs ? Enbart 40% av studenterna som tar examen på våra universitet är män. Det enda rimliga förklaringen enlig procent räknings principen är att universiteten diskriminerar män. Eller hur ?Detta är i så fall en diskriminering som drabbar tiotusentals män varje år och inte några hundra kvinnor. Vem bryr sig om dem ?

    2016.03.05

  • Kristin Wisell

    jag hävdar med bestämdhet att det vore mer produktivt att tala om meritokrati istället för feminism och jämställdhet. Detta gäller inte minst i universitetsvärlden, vars själva grund vilar på att det är meritokratisk tillsättning. "Feminism" och även "jämställdhet" för för mig och manga ndra snarare tanken till kvotering och annan särbehandling.

    2016.03.11