vägen till akademin

Från folkvisor till idéhistoria 

2015-06-29

Nyfikenheten går som en röd tråd genom idéhistorikern Ronny Ambjörnssons liv. I tonåren hade han en lärare som var folkviseforskare och det väckte hans intresse för hur vanliga människor uppträtt och tänkt genom historien.

Ronny Ambjörnsson är professor emeritus i idéhistoria vid Umeå universitet. I dagarna kommer hans senaste bok ut, som handlar om hur trädgårdar skildras i litteraturen.

Mest känd är han förmodligen för boken Den skötsamma arbetaren – om bildningsidealet inom arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen i början av förra seklet och försjälvbiografin Mitt förnamn är Ronny. Hans karriär är lång och forskningen brokig.

− Jag har skrivit om många olika saker i gränslandet mellan historia, litteraturhistoria och idéhistoria. Jag är inte någon renodlad idéhistoriker och har inte mutat in något särskilt forskningsområde, säger Ronny Ambjörnsson.

Nyfiken redan som barn

Hans egen historia börjar våren 1936 i Göteborg. Redan som barn var han nyfiken och intresserad av kunskap.

− Det skilde mig från mina jämnåriga kamrater. Jag växte upp i ett arbetarhem med få böcker, men vi hade det band av Nordisk familjebok som innehöll ordet astronomi. När jag försökte prata med mina kompisar om astronomi var de inte särskilt intresserade, säger Ronny Ambjörnsson och skrattar.

Han samlade fjärilar, var intresserad av fågelarter och fascinerad av stenåldern. Tillsammans med en kusin levde han sig in i olika berättelser.

− Vi var ofta på det historiska museet som hade en del etnografiska samlingar, bland annat om indianer. Sen höll vi på en hel sommar och försökte urholka en trädstam till en kanot. Det gick inte alls.

Folkvisor väckte intresse för människor

När Ronny Ambjörnsson gick på läroverket väcktes intresset för humaniora på allvar.

− Lektorerna på läroverket var också lärare på universitetet och en av dem var folkviseforskare. Han pratade oerhört fascinerande om medeltida folkvisor och ballader. Jag blev väldigt intresserad när jag upptäckte att folk i visorna uppträdde annorlunda mot människor i vår tid. Dels var de mer romantiska, dels mer brutala. De förenande det romantiska med det brutala på ett egendomligt sätt.

Folkvisorna inspirerade Ronny Ambjörnsson att läsa litteraturhistoria och senare historia på universitet i Göteborg. Hans plan var att bli lärare i svenska, litteratur och historia.

− Men för att bli lärare var man tvungen att läsa en kurs i pedagogik och den var fruktansvärt tråkig. Jag tänkte att jag skulle läsa något roligare vid sidan av pedagogiken och det var då jag började läsa idéhistoria. Det var i slutet av 1950-talet när idéhistoria var ett nytt ämne på universitetet. Jag var en av de första studenterna.

Uppsving för idéhistoria

På 60-talet fick ämnet idéhistoria ett uppsving, tack vare vänstervågen i samhället.

− Då kom en väldig massa studenter som ville lära sig om politiska ideologier som marxism, imperialism och liberalism. Eftersom det var en sådan tillströmning av nya studenter blev jag satt att undervisa, vilket innebar att jag måste läsa extra mycket. Det ledde naturligt till en vetenskaplig bana för min del.

På 60-talet växte också kvinnofrågan fram och Ronny Ambjörnsson blev intresserad. Så småningom skrev han en avhandling om feministen Ellen Key. ­

− Hon ville ha samma medborgliga rättigheter, men ansåg att det fanns skillnader mellan könen, till exempel att kvinnor var bättre på att sköta barn.

Det var en åsikt Ronny Ambjörnsson inte delade.

− Jag menade att könsroller var ett nytt påhitt i historien, och att Ellen Keys synsätt utgick från rollerna i borgerliga familjer på 1800-talet. Jag blev påhejad av radikala vänner när jag förde fram den tanken, medan andra var mer skeptiska. Jag tror att en del inte riktigt förstod vad jag menade. Det var först på 1990-talet som man började prata om könsroller som en social konstruktion.

Föräldrarna blev otåliga

Ronny Ambjörnssons föräldrar uppmuntrade bildning, men hade ingen relation till den akademiska världen. Så länge han satsade på att bli lärare var de nöjda, men när han sedan blev kvar på universitetet blev de otåliga.

− De tyckte jag skulle ut och få ett jobb och inordna mig i samhället, men det gjorde jag aldrig och de blev alltmer misstrogna. När jag fick en tjänst som forskarassistent trodde de att jag skulle diska provrör åt andra forskare.

Inställningen ändrades dock när Ronny disputerade och blev docent.

− De tyckte att docent lät lite fint och kanske var det jag gjorde inte så dumt i alla fall. När jag blev professor några år senare blev de ännu mer nöjda och glada.

Ronny Ambjörnsson tycker att han har haft bra stöd av sina forskarkolleger genom åren, först i Göteborg och sedan under tjugo år vid Umeå universitet.

− I Umeå upplevde vi oss som en grupp människor med samma tankar och ideal. Vi gjorde ingen skillnad mellan professorer, forskarassistenter och doktorander.

Studerade vanligt folks idéer

Vanliga män och kvinnor har sällan lämnat något källmaterial efter sig genom historien. Därför handlade idéhistoria under lång tid nästan enbart om litterära mäns idéer. I början av 1980-talet ville Ronny Ambjörnsson ändra på det. 

− Jag ville forska på vanligt folks idéer och pekade ut en ny väg för idéhistorisk forskning. Som källor använde jag protokoll som hade förts inom folkrörelser sedan 1870-talet. Protokollen från arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen visade hur olika frågor diskuterades, hur vanliga kvinnor och män tänkte, vad de trodde och vilka ideal som vägledde dem.

I vår fyller Ronny Ambjörnsson 79 år men han har inga planer på att sluta skriva. Nu rensar han skrivbordet för att ta itu med nästa projekt.

− Jag vill göra en idéhistorisk framställning för vanligt folk om islam och ge en bakgrund till det som händer nu i världen. Tänkandet inom den islamska världen har varit väldigt betydelsefullt för den västerländska idéhistorien, men det sägs väldigt lite om det i svenska skolor. Det här projektet är nog det viktigaste jag kan göra nu.

Text: Eva Annell
Foto: Elin Berge