Många som går nätbaserade utbildningar vill förkovra sig på sin fritid. Många som går nätbaserade utbildningar vill förkovra sig på sin fritid.
Nätutbildning

Finns framtidens lärande på nätet?

2014-03-18

Massive Open Online Course, förkortat MOOC, är öppna högskolekurser på nätet. Men är de framtidens lärosalar eller bara digitala läroböcker? Curie gräver djupare i fenomenet.

Nätutbildning är inget nytt. Det har funnits distansutbildningar i Sverige i närmare 15 år, men de senaste åren har fenomenet exploderat.

Det stora genomslaget för Massive Open Online Course, så kallade MOOC, kom 2011 när Sebastian Thrun, professor vid Stanford University i Kalifornien, lade ut en kurs om artificiell intelligens på nätet gratis. Kursen hade ett 30-tal betalande studenter på plats, men fick 160 000 följare på nätet – i över 190 länder. 

Cirka 30 000 av dem fullföljde hela kursen med alla övningar och prov (som automaträttades). De fick visserligen inga högskolepoäng och hade inte kontakt med lärarna, men de diskuterade flitigt i chattforum med andra studenter på nätet – och fick gratis kunskap.

Idag finns flera större konsortier som samlar ett utbud av MOOC:s, till exempel Coursera, EdX och Udacity, i samarbete med väletablerade universitet. Nätbaserat undervisningsmaterial består av videofilmer, texter, ljudfiler och grafik, och följs upp med olika problemställningar, gruppövningar och prov.  

Kurserna är oftast gratis, men den som vill ha kursintyg får betala en symbolisk summa, ofta någon hundralapp. Även premiumvarianter är på gång, med personlig handledning och möjlighet att få riktiga högskolepoäng.

Sätt att nå nya målgrupper

MOOC:s beskrivs ofta som ett kostnadseffektivt sätt att bedriva högre utbildning. Det handlar dels om att universiteten måste anpassa sig till den digitala verkligheten, dels om att kunna nå nya målgrupper.  

Gratiskurser på nätet kan väcka intresse för ett ämne och samtidigt utgöra en marknadsföring för universitetet.

– Idag är utbildningarna vid svenska universitet inte transparenta utifrån. Du köper grisen i säcken och kan inte provsmaka på kursinnehållet, säger Alastair Creelman, specialist på e-lärande och samordnare för distansutbildning vid Linnéuniversitetet i Kalmar.

Vid Linnéuniversitetet läser cirka hälften av studenterna på distans. Totalt läser cirka 90 000 elever på distans i Sverige enligt Universitetskanslerämbetet. 

Genomströmningen är generellt sämre på distansutbildningar. En förklaring är att lärarna sällan fått kompetensutveckling för att skapa bra kurser på nätet. Ytterligare en förklaring är att målgruppen ofta är en annan vid nätbaserad utbildning. 

– Det flesta som går en MOOC är helt ointresserade av högskolepoäng. Folk är nyfikna och vill förkovra sig på sin fritid, ofta är de äldre och har jobb och familj. Kanske skulle de inte alls ha pluggat annars.

Det handlar om en ny slags folkbildning, ett livslångt lärande. Och särskilt viktigt är detta för länder utan bra utbildningssystem.

Det omvända klassrummet

Med MOOC kan lärare och universitet ska kunna dela med sig av material, öppna lärresurser.

– Vi slösar bort miljarder kronor på utbildning genom att återuppfinna hjulet. Varför sitter hundratals lärare och förebereder samma sak när någon annan redan gjort det mycket bättre, säger Alastair Creelman.

– Om man spelar in de bästa föreläsningarna slipper vi alla skapa snarlikt material och kanske kan lägga mer tid på handledning och diskussion.

Han tror på det omvända klassrummet (”the flipped classroom”), där studenterna får instuderingsfrågor i förväg och ser föreläsningen på nätet och sedan diskuterar och gör läxorna tillsammans med läraren i lektionssalen. 

– De flesta föreläsningar är ändå mest envägskommunikation och det är ofta bara en eller två studenter som ställer frågor efteråt. Ska vi samla folk i en sal ska det vara något speciellt som inte kan göras på annat sätt. På nätet kan man ha grundläggande kurser på A-nivå, och kurser om källkritik och studieteknik.

Önskar svenskt nätuniversitet

Per Ödling, IT-professor vid Lunds universitet, vill gärna se ett nytt svenskt nätuniversitet. I en uppmärksammad debattartikel i DN i höstas föreslog han tillsammans med centerpartisten Emil Källström och Fredrik Lagergren, vd på KTH Executive School, ett University of Sweden, som främst fungerar som en examensplattform oavsett var i världen studenterna befinner sig.

– Det handlar dels om en god gärning för mänskligheten, dels om en rationalisering av det svenska universitetssystemet. 

Enligt EU kommer 9 av 10 jobb att kräva digital kompetens 2020. Och majoriteten av studenternas vardag pågår redan på nätet; research, inlämningsuppgifter med mera. 

– Universiteten måste anpassa sig till den nya digitala verkligheten. Vi kan inte ha samma personal, kurser och lokaler som idag, säger Per Ödling. En stor förändring i utbildningssystemet är på gång, men jag tror inte politikerna är redo för det än. Sverige ligger efter till exempel USA och Frankrike.

Hälften av alla 2-åringar är på nätet idag. Han menar att morgondagens studenter har en helt annan ”biologi” än vi. 

– Våra hjärnors plasticitet upphörde innan höggrafikspelen kom… Ungdomarnas hjärnor har formats på ett helt annat sätt, med andra förutsättningar, och har byggt upp en simultankapacitet som vi saknar. Mina barn kan läsa läxor, chatta på Facebook och lyssna på Spotify samtidigt…

Bransch i förvandling

Han tror att högskolesektorn kommer att genomgå samma förvandling som musikbranschen. LP- och CD-skivor är produkter som ingen vill ha längre, när det finns tjänster som Spotify där du kan hitta all musik när du vill.

– Dagens unga varken behöver eller vill ha universitetsutbildning på samma sätt som vi gamla gråhåriga herrar.

Han tror att vi går mot fler men mindre (fysiska) samlingsplatser för lärande, lite som folkhögskolor. 

– Man kan läsa vilka MOOC:s  som helst. Det viktiga är att man har fått kunskapen, inte hur.  Sedan kan man ha en central examinering. Idag har staten examinationsmonopol, men det är något vi kan bygga vidare på genom ett University of Sweden.

EU-kommissionen räknar med att antalet studenter i världen kommer att öka från 100 miljoner år 2000 till 400 miljoner år 2030. Frågan är dock hur den nätbaserade utbildningen ska finansieras. Dagens donationer och riskkapital håller inte på sikt, menar Per Ödling. 

Han beskriver tre sätt, utifrån de ”kunder” universiteten har idag: studenterna som lär sig, staten som betalar utbildningen och näringslivet som nyttjar kunskapen. 

– Många företag är beredda att betala för att få tillgång till de bästa MOOC-studenterna, så tänker till exempel Coursera. Riktigt bra kurser med gott rykte kan studenterna själva vara beredda att betala för. 

Själv ser han gärna ett statligt alternativ för ett oberoende svenskt nätuniversitet där man samlar de bästa MOOC-kurserna från hela världen. 

– Man kan ha praktiska moment och prov för en fysisk examinator, även via lokala universitetskontor i länder i tredje världen. Alla som har tillgång till internet kan läsa kurser, ta högskolepoäng och få svenska examina, men undervisning på engelska.

Varnar för okritiskt hyllande

Trots en stor MOOC-entusiasm finns det de som undrar vad som händer med kvaliteten på undervisningen i en allt mer digital utbildningsvärld. Alla ämnen gör sig inte lika bra som nätundervisning. Och alla studenter har inte samma drivkrafter utan några kanske behöver mer stöd än som ges på nätet.

Statsvetaren Li Bennich-Björkman, professor vid Uppsala universitet, varnar för ett okritiskt hyllande av MOOC.

– Precis som med många andra flugor hoppas man att tekniken ska lösa sådant som egentligen handlar om annat.  Den högre utbildningens problem ligger inte primärt i att göra viss kunskap mer tillgänglig utan hur vi ska upprätthålla ett lärande som syftar till att forma självständiga individer med kritiskt tänkande, när allt fler läser vid universitet, säger hon. 

Li Bennich-Björkman framhåller att vi idag har ett ”massuniversitet”, där omkring hälften av de unga läser vidare.

– Det är en stor förändring de senaste decennierna. Men förutsättningarna är olika, liksom förmågorna. Många behöver – personlig – lärarledd undervisning.

Alastair Creelman påpekar dock att det inte handlar om e-böcker eller pappersböcker, om distansundervisning eller fysiska möten. Båda spelar en roll.

– Polariseringen har blivit ett problem. Nätuniversiteten är ett komplement till högre utbildning, inte en ersättning. MOOC är ett gigantiskt och komplicerat område, och kurserna är inte alltid så öppna som det låter. Det finns många missförstånd inom området, säger han. 

Frågan är vad universitetsvärlden vill.

Läs mer i Curie om nätutbildning:

Låtskrivare testade nätkurs

Globala nätkurser lockar tusentals

Text: Eva Barkeman
Foto: Matton