Att synas i andra forum än vetenskapliga tidskrifter är en del av forskarens uppdrag. Priset för att visa upp sin forskning kan dock bli högt. Att synas i andra forum än vetenskapliga tidskrifter är en del av forskarens uppdrag. Priset för att visa upp sin forskning kan dock bli högt.

Publicering: Högt pris för att synas

2014-02-11

Att hålla hög takt i forskningen och samtidigt kommunicera upptäckterna till allmänheten är inte lätt. Men att synas och höras i andra forum än vetenskapliga tidskrifter är en del av forskarens uppdrag. Tidningen Curie granskar återigen marknadsnischen i gränslandet mellan forskning och kommunikation, journalistik och reklam.  

Bland de medier som nischat sig mot den svenska forskarvärlden finns Forskarbladet, som grundades 2011 av Martin Hagwall. Produkten marknadsförs på tidningens webbplats som ”landets främsta direktdistribuerade tidning som presenterar och synliggör forskning som bedrivs i Sverige” och det sägs att ”alla i landet som har befogenhet att forma den svenska forskningen” får tidningen. En modern mediekanal, enligt vd Martin Hagwall.

– Vår generation har surfat runt på internet, läst forum och lagt bokmärken på webbtidningar vi tyckt om. Vi hade visionen: tänk om man kunde skapa en papperstidning som fungerade på samma sätt? Med flera röster blir det mer kompetens bakom det som skrivs och återkoppling från läsaren, som själv kan väga olika fakta mot varandra, säger Martin Hagwall. 

Det är dock inte gratis att medverka i Forskarbladet. Listpriset för att exponeras i tidningen är 65 000 kronor, enligt Martin Hagwall. Forskare som Curie har varit i kontakt med har erbjudits betala från 20 000 till 80 000 kronor, antingen för att få publicera egenhändigt skrivna artiklar eller texter som någon från Forskarbladet sammanställer. 

Att det skulle vara en annonsbilaga förnekar Martin Hagwall, som istället menar att det är en tidning som samlar många olika avsändare. Sedan i somras erbjuds forskare medlemskap på sajten och får mot en avgift på knappa 10 000 kronor publicera eget innehåll. 

– Även den lilla mannen kommer till tals i den här tidningen, säger Martin Hagwall som vidare anser att begrepp som ”oberoende” journalistik är självbedrägeri eftersom all textproduktion återspeglar författarens åsikter.

Fick skriva om artikeln

Esther Edlundh-Rose är projektledare på Centrum för allergiforskning vid Karolinska institutet. När hennes kollega kontaktades av Svenska Branschforum, som bland annat ger ut Forskarbladet, var det först när journalist och fotograf hade bokats som det framkom att intervjun skulle kosta pengar, drygt 20 000 kronor. Efter intervjun fick Esther Edlundh-Rose ge sina synpunkter på artikeln, som hon inte alls tyckte var bra.

– Journalisten hade missuppfattat vad forskningen handlade om. Jag skrev om, i praktiken är det jag som är författare. Dessutom ombads vi skicka bilder, som sedan användes för att illustrera artikeln. Och detta skulle vi betala 20 000 kronor för! 

Tidningen Curie har också varit i kontakt med flera personer som intervjuats i Forskarbladet. Många vittnar om att personer från tidningen varit mycket påstridiga i sin marknadsföring, ringt vid upprepade tillfällen med ambitionen att sluta avtal.

Esther Edlundh-Rose har liknande erfarenheter.

– Det har hänt att personer från Forskarbladet har ringt flera gånger per dag, tjatat och tjatat. Till sist orkar man inte säga nej.

Kan inte kontrollera uppgifterna

Papperstidningen kommer i dagsläget ut ungefär varannan månad. Upplagan ligger historiskt kring 10 000 exemplar, enligt Martin Hagwall. I e-post till potentiella kunder nämns även ”riksutgåvor” med upplagor på 45 000 exemplar. 

En upplaga på 45 000 ex är ett större antal distribuerade exemplar än exempelvis Läkartidningen eller Privata Affärer. Eftersom Forskarbladet inte är anslutna till TS, en oberoende instans som bland annat sammanställer upplagor för svensk media, finns inget sätt att kontrollera Forskarbladets uppgifter. Omkring 1000 svenska medier är anslutna till TS. Martin Hagwall säger sig inte bekant med organisationen och ifrågasätter om det finns oberoende mätning av upplaga.

Antalet besökare är kring 1000 per dag, uppger Martin Hagwall. Sajten har enligt mätverktyget Open Site Explorer 11 inlänkningar till sin sajt, från sammanlagt tre domäner. Två av de tre domänerna tillhör Svenska Branschforum.

Forskarbladet har idag 0 träffar i Mediearkivet, som sammanställer allt svenskt tryckt material från alla stora dagstidningar, landsortstidningar, tidskrifter, magasin, webbtidningar, etermedia och vissa bloggar. 

Mycket kritisk

Claes Keisu, pressekreterare på kommunikationsavdelningen vid Karolinska institutet, är mycket kritisk.   

– Jag ifrågasätter starkt värdet av att medverka i Forskarbladet. Dels är det väldigt dyrt, dels är det väldigt oklart vem som läser tidningen, dels tvivlar jag på att den verkligen har den upplaga och genomslag som de påstår. 

Varför är forskare villiga att betala tusentals kronor när genomslaget inte kan mätas?

– Jag tror att de flesta forskare jobbar otroligt hårt med sin forskning och att de har ett dåligt samvete för att de ”borde kommunicera” sin forskning – men aldrig får tid till det. Så när de får erbjudande om att någon annan ska fixa det åt dem så nappar de på det utan att reflektera så mycket över vad det kostar och vem de når via de där tidningarna, säger Claes Keisu.

Tidningen Curie har tidigare tagit upp fenomenet med tidningar som tar betalt för exponering, då gällde det den engelskspråkiga tidningen International Innovation. Kritiken mot denna tidning påminner om den som riktas mot Forskarbladet. 

– Seriösa medier som skriver om forskning tar inte betalt för att skriva redaktionella reportage. Jag tror att forskare är så vana vid att vetenskapliga tidskrifter tar betalt för att publicera vetenskapliga artiklar om forskningsstudier att många tror att man måste betala för redaktionella artiklar, säger Claes Keisu. 

Missar målet

Martin Hagwall menar att kritiken missar målet. 

– Grunden är väl ändå att nyhetsförmedling kostar, det kostar att göra en tidning.  Man får ställa sig frågan: hur ska det här betalas? Det finns två alternativ. Antingen finansieras den genom offentliga medel, genom skattsedeln. Eller så är det på en frivillig basis, där man själv väljer om man vill medverka eller inte. Vi verkar enligt modell två.

Text: Anne Brynolf
Foto: Matton