Att ha tillgång till seniora forskare under doktorandtiden ökar chanserna till en framgångsrik forskarkarriär.

Så blir doktoranden framgångsrik forskare

2013-01-17

Den avgörande faktorn bakom en framgångsrik karriär som forskare är kontakt med seniora forskare under doktorandtiden. Det har en undersökning av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin, IVA, kommit fram till. Tidningen Curie tar upp doktorandernas villkor i fyra artiklar.

Undersökningen visar att god forskning handlar om mer än enbart generös anslagstilldelning och bra forskningsinfrastruktur. Närheten till etablerade forskares kunskap och kompetens verkar väga tyngre.

Forskare som har doktorerat i en miljö med dålig tillgång till seniora forskare har i genomsnitt 50 procent färre citeringar i internationella vetenskapliga tidskrifter än andra forskare, enligt rapporten (se faktaruta).

Carlssons adepter

Arvid Carlsson, professor emeritus vid Göteborgs universitet och nobelpristagare inom medicin eller fysiologi, har handlett ett 40-tal doktorander som alla har haft av en framgångsrik karriär. Arvid Carlsson själv tror inte att det är enbart kontakten med seniora forskare som avgör.

– Det är klart att man ska se till att seniora forskare finns i närheten. Men det som i slutändan avgör är projektets kvalité, handledarens ledarskap och att doktoranderna befinner sig i en forskningsmiljö där det går framåt, där det händer någonting. Då knyter man automatiskt nya kontakter, skaffar sig ett större nätverk och kommer i kontakt med fler seniora forskare än den egna handledaren, säger Arvid Carlsson.

Utmaning istället för kokboksrecept

Hans eget recept för att få adepterna att lyfta är att i ett tidigt skede utmana dem genom att formulera ett problem. Doktoranden ska sedan själv kunna hitta ett tillvägagångssätt och därmed en lösning.

– Efter inmutning genom nya egna fynd glömmer doktoranden att frågeställningen var formulerad av någon annan och tar det som sin egen, han eller hon börjar säga ”det är mitt projekt”. Det ska man inte ta ifrån dem, det är doktorandens egna bidrag som ger självförtroende och ökad motivation att fortsätta och skaffa sig ny kunskap, säger Arvid Carlsson.

Han betonar vikten av hitta de verkliga förmågorna, de fåtal procent av forskarna som gör verkligt nya relevanta upptäckter. Enligt honom är det inte bara en fråga för forskarutbildningen utan för hela utbildningssystemet.

– Problemet börjar redan i småskolan. Systemet och lärare har svårt att känna igen begåvningar och kreativa förmågor, säger han och refererar till studier som har visat samband mellan adhd och kreativitet.

Forskarskolor – bra eller farliga?

Arvid Carlsson ogillar att forskarskolor lyfts fram som någonting positivt i IVA:s rapport. Enligt honom är en serie av obligatoriska kurser i form av en skola rentav farligt för de riktiga talangerna.

– Stora förmågor är ofta udda personer och passar inte in i något schema. De gillar inte heller att sitta på lektioner där lärarna kanske inte är lika smarta som de själva. En forskarskola erforderlig för examen, kan skrämma bort några av de bästa talangerna, säger han och lägger till att det självklart ska finnas ett vettigt kursutbud för doktorander men att det ska vara upp till den enskilde att välja vilka kurser som behövs.

Moa Ekbom, ordförande för Sveriges Universitetslärarförbundets doktorandförening, SDF, har en mer positiv syn på forskarskolor. Hon tycker om den naturliga uppföljningen som ett sådant nätverk innebär.

– Uppföljning betyder kvalitetssäkring. Tvärvetenskapliga forskarskolor är ännu bättre för att bygga ett nätverk, annars är det lätt att bli ämneslåst och därmed också mer isolerad, säger hon och betonar att målet med forskarutbildningen borde vara att få fram många kompetenta forskare istället för några få genier.

– Det är mest samhällsekonomiskt att göra så. Information och kunskap är en del av demokratin, dessutom går vi inte heller emot att vara en industrination. Forskning, utveckling och utbildning kräver många personer som är bra på det och det behövs disputerade på olika positioner inom samhället, inte enbart inom akademin.

Glad åt det lilla

Resultaten av IVA:s rapport stämmer bra överens med den verkligheten som Moa Ekbom själv upplever, både som doktorand och som ordförande för SDF. Hon blev glad över att IVA tar doktorandernas situation på allvar och gjorde undersökningen. Hon var även inbjuden när rapporten presenterades och diskuterades vid ett seminarium i höstas.

– Det är synd att man blir upplivad av en sådan enkel sak som att doktorandernas situation tas upp och tas på allvar, säger hon.

Text: Natalie von der Lehr
Foto: Mattias Pettersson, Umeå universitet