Lär av hur andra länder utser docenter

2017-05-31

När jag kom till Sverige som gästdoktorand 2005 blev jag glatt överraskad av systematiken på Linköpings campus. Där fanns byggnad A, B, C, plan 2,3, korridor A, B, C, etc. Det var jättelätt för mig att orientera mig på universitetet.

Efter ett år reste jag tillbaka till Turkiet där jag disputerade och så småningom också tog docentexamen. Strax därpå återvände jag till Sverige igen och en anställning som lektor. Men då förändrades min bild av det organiserade svenska utbildningssystemet snabbt. Jag blev förvånad över den krångliga akademiska karriären, och då framförallt över docentsystemet.

För mig var det självklart att min docentexamen skulle accepteras i Sverige. Men nej, det var inte alls fallet!

Olika lärosäten har olika regler. Det finns inget övergripande nationellt system som styr vad som krävs för att bli docent. I Turkiet har det funnits ett sådant system sedan 1980-talet. För mig var det självklart att min docentexamen skulle accepteras i Sverige. Men nej, det var inte alls fallet! Kollegor på universitetet, även de som har hand om docentbedömningarna, ifrågasatte att jag hade ett riktigt docentdiplom från Turkiet. De menade att docent är en nordeuropeisk karriärtitel.

Men Sverige kan lära sig mycket av att titta på hur andra länder gör. Därför tänker jag nu dela med mig av det turkiska examinationssystemet för docenter.

En stor skillnad är att det i Turkiet finns ett nationellt universitetsråd (UR) med ansvar för att skapa, utveckla, planera, leda och besluta om docenturer. Docentprövningen påverkas inte av enskilda universitets regler. UR hanterar examen i 13 vetenskapliga huvudämnen. Varje ämne är i sin tur indelat i underämnen, var och en med sina egna krav.

Processen har tre steg.

Steg 1: Kandidaten ansöker om docentexamen. UR granskar om sökande uppfyller grundkraven enligt ett av UR beslutat poängsystem. Om kraven uppfylls, tillsätter UR en docentnämnd som har fem ledamöter och två reserver.

Steg 2: Docentnämnden granskar om kandidaten uppfyller kvalitetskraven för vetenskaplig publicering. Om majoriteten (minst tre av fem ledamöter) godkänner kandidaten, går hen till nästa steg. Om de underkänner, kan kandidaten ansöka om docentexamen i framtiden.

Steg 3: Om kandidaten godkänns bjuds hen in till en muntlig examen, som är en ofta flera timmar lång utfrågning för att avgöra om den sökande behärskar sitt ämne. Om kandidaten godkänns i den muntliga examen meriteras hen som docent, annars kan hen ansöka om muntlig examen senare. I båda fallen måste docentnämnden skriftigt motivera sitt beslut.

Många underkänns för bristande vetenskaplig skicklighet, men tyvärr saknas offentliga siffror på antalet. Dock finns statistik som visar att 3195 akademiker ansökte om docentexamination 2008, och att 600 samma år ansökte om muntlig examen. Det betyder att 600 sökande hade underkänts i sina muntliga examen 2007. Enligt samma statistik bestraffades 28 sökande på grund av oredlighet. De här siffrorna visar att turkisk docentexamination inte bara är en rituell praxis.

När det gäller skicklighet inom vetenskaplig publicering anser jag att det turkiska systemet är ganska avancerat och transparant. Tyvärr är nog den muntliga examen mer subjektiv. Det svenska systemet uppfattar jag inte som vare sig enhetligt eller transparant, när jag pratar med kollegor på olika fakulteter och högskolor. Jag håller med de unga forskare som Curie intervjuade: Sverige behöver tydligare regler och ett enhetligt och transparant system när det gäller docenturer och andra akademiska karriärsteg!

Jag tog så småningom även en svensk docentur.

1 kommentar

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Erik

    I artikeln nämns inte vilka krav på pedagogisk skicklighet som en sökande måste uppvisa. Docentur på många svenska lärosäten är inte bara fråga om vetenskaplig skicklighet.
    På SLU, till exempel; är det krav att man blivit godkänd på flera omfattande pedagogiska kurser.

    Från SLU instruktionerna:
    "Pedagogiskt
    Den som antas till docent skall ha genomgått "Pedagogisk grundkurs" och "Pedagogik för blivande docenter" vid SLU. I de fall motsvarande utbildning i pedagogik genomgåtts vid annat
    lärosäte kan den tillgodoräknas efter bedömning i docentnämnden. Docenten skall också uppvisa
    verkliga pedagogiska erfarenheter viktiga för huvudhandledarfunktionen såsom biträdande handledarskap, handledning av examensarbetare el. liknande. Den pedagogiska förmågan kan
    också visas genom produktion av undervisningsmaterial"....

    2017.06.01