Kan människan skapa ett geni?

Kan människan skapa ett geni? Jag menar, knåda fram det som man knådar fram en pepparkaksdeg. Målmedvetet med kompromisslösa nävar, den hängivna segheten, upprepningen. Det skulle jag vilja fråga Wladyslaw Sklodowski. Maries Curies far. Det skulle inte förvåna mig om han svarade ”Ja”.

Det skulle inte förvåna mig om han till och med irriterades av frågan. Och varför ställer jag den?! Om det är hans yngsta dotter Manya som jag åsyftar, borde jag veta bättre. Hennes väg var utstakad från födseln och det var hennes skyldighet att arbeta för att ta vara på varje uns av den begåvning hon fått i arv. Hennes skyldighet gentemot sina föräldrar, javisst! Men också gentemot sin börd och inte minst gentemot Polen!

Första gången jag som Landet Lagoms vilda dotter mötte ett av Polens barn, blev krocken brutal. Här fanns inget lagom. Marek var en ung vacker matematiker på gästprofessur vid Sorbonne. Matematiken var hans främsta älskarinna, men strax därefter kom poesin och musiken. Det var 60-tal i Paris och Marek höll hov med svarta hål, kvantfysik, Paul Valery och Chopins Revolutionsetyd på menyn. Med tiden alltmer generöst blandat med den franska cognacen Calvados.

Han var fostrad i en historia av ockupation och revolt, ständigt upprepad. Hans arv hette Uppror mot alla odds.

Till samma arv föddes Marya Sklodowska. Både farfar och far var hängivna fysiker, kemister, pedagoger men även hängivna upprorsmän. Farfar gick ut i strid under upproret mot ryske tsaren 1830. Han tillfångatogs, deporterades till Sibirien. Och överlevde. Några år före Maryas födelse kom det andra stora upproret i ”Polen, landet som inte finns”. Det icke-land i vilket Maryas föräldrar levde hela sina liv. Det var 1863 och några kvarter från familjen Sklodowskis hem hängdes upprorsmännens kroppar upp att ruttna i sommarhettan. Marya och hennes fyra äldre syskon fostrades alla till brinnande polska patrioter. Och till ett hat mot tsarens Ryssland.

Föräldrarna ägde båda en tankens briljans. De var hängivna pedagoger, men i ryske tsarens ockuperade polska rike var det förbjudet för polacker att undervisa i fysik och kemi. Förbjudet att driva gymnasier på polska språket. Förbjudet att berätta om allt polskt som varit och var stort inom konsten och vetenskapen.

Allt detta gjordes, men dolt. Maryas föräldrar levde som pedagoger ett dubbelliv. Själv gick hon i skola med dubbel agenda – en öppen mot de ryska övervakarna, en dold som skulle bygga deras stolthet över att vara polacker. Hela hennes uppväxt gick i förnedring, förödmjukelse, fattigdom. Och seghet, beslutsamhet och mod.

Med sig hade flickan även det familjen själv skulle kalla ”insikten” om sin överlägsenhet. Som polsk lågadel bar båda föräldrarna en bildningstradition och övertygelse om att tillhöra en intellektuell elit. Ett krävande arv och särskilt pappan, som Marya dyrkade, var skoningslös mot på sina barn. Annat än bäst var oacceptabelt.

När Marya Sklodowska kom till Paris som 23-åring, var den unika forskaren Marie Curie redan skapad. Alla inre verktyg var på plats. Men hon behövde sin Pierre för att trimma dem och nyttja dem fullt ut.

”Det är viktigt att göra livet till en dröm. Och att göra din dröm till verklighet.” Så sa en gång Marie.

Marek, som vid sidan om sin lysande karriär som ung matematiker även gav pianokonserter, började måla av lust, ställde ut och fick en barnpjäs uppsatt på teaterscenen, brukade säga att varje människas skyldighet är att aldrig ge upp en dröm, inte förrän varenda väg hade prövats och pannan blodats av att stångas mot stängda dörrar. Andras dom betydde inget, viktigast var troheten mot drömmen.

Så ofta jag tänkt att så lite jag vet om livet. Skyddad från födseln. Gud har jag aldrig haft tilltro till, kanske därför att jag inte behövde honom. Marya vände tio år gammal Gud ryggen när Bronislawa, hennes älskade mamma, dog i tuberkulos. Döden föregicks av sex sjukdomsår utan beröring – så ville hon skydda sina barn mot smittan. Och vetenskapen fick ta Guds plats hos Marya.

”Inget i livet finns att frukta. Det enda som saknas är att göra det begripligt.” Så skrev Marie Curie.

Och så sa ofta Marek. Men när ensamheten kom, vann calvadosen över Marek. Marie gjorde världen för oss alla mer begriplig. Och brann upp inifrån.

Fotnot: Marya var hennes polska förnamn och Manya hennes smeknamn som liten.