Välj inte resmål efter rankningsposition

2016-09-20

Krönika av Anders Karlsson om utvecklingen av forskningslandskapet i Asien – och strävan att nå världsklass i vetenskap och nytta.

”Allt som kan räknas räknas inte, och allt som räknas kan inte alltid räknas” (fri översättning av sociologen William Bruce Cameron). Detta ordspråk slår mig ofta när reser runt i Asien. Som svensk i Tokyo på förlaget och databasföretaget Elsevier diskuterar jag ofta med beslutsfattare på universitet och myndigheter hur de kan navigera i ett allt mer datadrivet landskap av granskning och rankning.

Andelen vetenskapliga publikationer från Asien har ökat anmärkningsvärt, enligt amerikanska National Science Foundation (NSF), Science & Engineering Indicators 2016 (som delvis bygger på data från Elsevier). År 2003 stod USA för 27 procent, Japan för 8 procent och Kina för 6 procent av de vetenskapliga publikationerna. År 2013 hade balansen skiftat till 19 procent USA, Japan 5 procent och Kina 18 procent. Ett liknande skifte mot öster kan ses i Vetenskapsrådets forskningsbarometer. Ledande asiatiska universitet klättrar snabbt i rankningslistorna och har ofta den senaste rankningsinformationen överst på hemsidan. Många strävar efter att bli ett ”World Class University”.

I Japan, som haft en ganska flack utveckling i sin publicering de senaste 5-10 åren, talar Femte basplanen för vetenskap, teknik och innovation (Japans motsvarighet till den svenska forskningsproppen) om en återhämtning via ökad forskningsfinansiering och om innovativa policyer för att stimulera snabbare överföring av forskningsresultat till samhällsnytta. Visionen är ett avancerat cybersamhälle ”Society 5.0”. Kanske får vi en försmak av det vid OS i Tokyo 2020?

Ska man använda peer review eller bibliometriska indikatorer? Och hur ska HumSam-området utvärderas? Känns frågorna bekanta från diskussionen i Sverige?

Samhällsnytta dyker upp även i Australien och Nya Zeeland. Nyligen hade vi en föredragsturné just där, på temat ”Engagement and Impact” som ligger högt på Australiens policyagenda. Diskussionen var livlig; Hur kan kostnaden för utvärderingar ställas mot nyttan och ska resultaten användas för att omfördela forskningsmedel? Ska man använda peer review eller bibliometriska indikatorer? Och hur ska HumSam-området utvärderas?

Känns frågorna bekanta från diskussionen i Sverige?

Bland deltagarna från universitet och finansiärer rådde konsensus om att bibliometri är ett komplement till, men inte kan ersätta peer review. Om indikatorer används så bör man använda en bukett av indikatorer för att få en så fullständig bild som möjligt. Det finns vidare många olika sorters ”impact”. Humaniora och samhällsvetenskap, som inte helt enkelt kan fångas med bibliometriska sammanhang, får heller inte komma i kläm.

En erfarenhet jag har, utifrån hundratals möten i Asien-regionen, är att förståelsen av indikatorer, vikten av forskarID (ORCID) och betydelsen av öppen vetenskap skiljer sig både mellan och inom länder. Ett dokument som förtjänar mer läsning är den så kallade Leidenmanifestationen om goda principer för utvärdering av forskning.

Eftersom Elsevier levererar bibliometriska data till rankningar som THE och QS, får jag ibland frågor som ”Kan ni hjälpa oss förbättra vår rankningposition?” eller ”Kan vi få veta vilka forskare som får den enkätundersökning ni skickar ut kring ”university reputation”?”.

Svaret är ett rungande ”Nej!” på bägge. En alltför förenklad jakt på högre listpositioner riskerar att räkna bara det som enkelt kan räknas. Många universitet djupdyker dock bland indikatorerna för att bättre förstå sina styrkor och svagheter. Vicerektorn vid Victoria University of Wellington såg rankningar som ett positivt fenomen, i det att deras ganska goda resultat i olika rankningar har hjälpt dem att placera Universitetet och Wellington på kartan. Wellington säger ni? Nya Zealands huvudstad, tillika ”Middle of the Middle Earth” för alla Tolkienfans bland läsarna.

Den snabba förändring som sker i Asien förtjänar dock mer uppmärksamhet i Sverige; hur starka forskningsmiljöer skapas och hur unga prestationsinriktade asiatiska universitet tar en allt större plats på världsscenen. STINT arrangerar rektorsresor hit, och både SSF, STINT, Vetenskapsrådet och Vinnova har riktade satsningar mot Asien, vilket haft en positiv effekt för att öka forskningsutbytet.

Jag får ofta höra positiva kommentarer från asiatiska universitet om kontakter de haft med svenska universitet, så fortsätt komma hit! Beställ dock inte flygbiljett enbart utifrån destinationens plats i senaste rankningstabellen.