Hur mycket nytta måste forskningen skapa?

2015-10-01

Hur mycket nytta måste en viss typ av forskning skapa för att det ska vara rimligt att anslå medel till den? Det brukar råda viss förvirring kring den frågan i debatten. I detta inlägg försöker jag reda ut begreppen.

Låt mig först påpeka att jag med ”nytta” inte menar ”ekonomisk nytta” i snäv mening, utan att det också kan handla om andra saker, som minskade miljörisker eller förbättrad hälsa. Alla sorters forskning måste dock vara nyttig på något sätt för att det ska vara motiverat att ge anslag till dem.

Men att en viss typ av forskning är nyttig, eller väntas vara nyttig, är inte i sig tillräckligt för att den ska vara värd att satsa på, vilket man ibland kan få intryck av till exempel när anslagsnedskärningar diskuteras. Då brukar det nämligen ofta påtalas att forskningen ifråga är nyttig i olika avseenden (även om själva termen ”nyttig” inte alltid används).

Men forskningen måste även vara nyttigare än allt annat pengarna kunde användas till (annan forskning, sjukbäddar, malarianät, etc) för att det ska vara rationellt att satsa på den. Med andra ord måste nyttan av forskningen vara större än alternativkostnaden. Om den inte är det, bör pengarna styras om till en nyttigare verksamhet.

Dessutom är frågan sällan huruvida forskningen ifråga ska utföras över huvud taget, utan huruvida den bör skäras ner med till exempel en procent. För att avgöra den frågan ska man inte titta på hur stor nytta denna forskning genererar totalt, utan på marginalnyttan den sista procenten genererar.

Precis som det mesta har forskning en sjunkande marginalnytta. Den första professorn i ett ämne skapar mer nytta än den femtionde. Vid en viss punkt blir marginalnyttan av en extra professor i ämnet mindre än marginalnyttan av en extra professor i något annat, eller andra saker du kan köpa för samma pengar.

Att beräkna marginalnyttan av forskning är naturligtvis inte lätt. Det gäller inte minst grundforskning, som sällan skapar nytta direkt, utan endast gör det indirekt genom att till exempel möjliggöra tillämpad forskning som i sin tur skapar nytta.

Att marginalnyttan av forskning är svår att beräkna gör emellertid inte att vi kan vifta undan frågan. Det finns många nyttiga saker man kan göra för pengar. Till exempel är kostnaden för att rädda ett liv genom att köpa malarianät (via Against Malaria Foundation) enligt vissa undersökningar så låg som 30 000 kronor.

Det gör att frågan om olika typer av forsknings marginalnytta måste tas på största allvar. Vi måste därför börja diskutera frågan hur mycket nytta olika typer av forskning skapar på ett mycket mer systematiskt och rationellt sätt än vi gör idag.

4 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Öivind Andersson

    Jaha, men vem bedömer nyttan? Den är ju ofta oförutsägbar, särskilt för dem som fördelar forskningsmedlen. De riktigt stora genombrotten, de som förändrat vår tillvaro i grunden, byggde ofta inte på någon annan nytta än att stilla forskarens nyfikenhet. Om inte James Clerk Maxwell varit nyfiken på hur elektricitet blir till magnetism hade vi inte känt till elektromagnetismen och därmed varken haft teve eller mobiltelefoni. Om inte Max Planck hade löst problematiken kring svartkroppsstrålningen genom att hitta på sina ”ljuskvanta” hade vi inte haft någon kvantfysik och därmed varken halvledare eller datorer. Dessa och många andra genier har gjort mer för att forma vår civilisation än någon premiärminister eller president, helt utan att distraheras av frågor om nytta. Var hittar vi genierna idag? Jag är rädd att forskningssystemet har drivit bort dem från universiteten. Genom att ensidigt fokusera på kortsiktig, förutsägbar nytta motarbetar vi den oförutsägbara – de verkliga genombrotten som till exempel krävs för att lösa energi- och klimatkrisen, eller för att utveckla nya teknikområden som ingen ens kan föreställa sig idag.

    2015.10.02

  • Per Kraulis

    Jag anser att den föreslagna marginalnyttokalkylen inte har några förutsättningar att fungera. Dels därför att vetenskapens oförutsägberhet gör varje kalkyl fundamentalt meningslös, åtminstone för grundvetenskap. Dels därför att resonemanget om marginalnytta och antal forskare i ett fält är felaktigt. Och till sist, därför att vetenskapens värde, att särskilja från dess nytta, inte kan fångas i termer av marginalnytta. Se mitt blogginlägg https://kraulis.wordpress.com/2015/10/07/forskningens-nytta-oforutsagbarhet-och-varde/

    2015.10.07

  • Dan Hultmark

    Grundforskning, till skillnad från tillämpad forskning, är överhuvud taget inte direkt kopplad till nytta. Grundforskning bör ses som en ren kulturgärning, besläktad med musik och konst och kanske även religion. För allmänheten är värdet av forskningsresultaten i första hand att de bidrar till vår världsbild. “Nyttan” är av existentiell natur. Vetenskapen hjälper oss förstå hur livet, materien, naturen och samhället uppstår och fungerar.

    En helt annan sak är att våra tekniska och medicinska framsteg är helt beroende av genombrott inom grundforskningen. Dessa genombrott är nästan alltid oväntade, och kommer ofta från enstaka forskningsprojekt. Vilka dessa forskningsprojekt är klarar vi inte att förutsäga, bara att belöna med Nobelpris i efterhand. För övrigt bygger dessa lyckosamma projekt i sin tur på den samlade världsbild som skapats av all övrig forskning.

    Det går alltså inte att bedöma enskilda grundforskningsprojekt efter deras förväntade nytta, bara efter i vilken grad de förväntas generera meningsfull kunskap. Vårt västerländska samhälle bör fortsätta att avsätta väsentliga resurser till den bästa grundforskningen, dels därför att grundforskningen är en förutsättning för vår kultur, och dels för att de nyttoinriktade tillämpningarna inte klarar sig utan den.

    2015.10.09

  • Nate Robinson

    Tack. Jag har saknat diskussionen av alternativkostnader och marginalnyttan i Sveriges forskningsfinansiering. Det räcker inte att "någonting" kommer ut av forskning. Frågan är om resurser vore bättre placerade på någonting annat.

    Detta blir högaktuellt när enormt mycket pengar fokuseras på väldigt få "excellenta" forskare. Efter att ha finansierat sina bästa idéer, vad lägger dessa forskare mer pengar på? (Svar: deras inte-lika-bra idéer.)

    Såna frågor är strategiskt viktiga, och måste hanteras även om forskningens nytta är svårt att mäta.

    2015.10.12