Är det fult att undervisa?

2016-11-09

När jag flyttade tillbaka från USA noterade jag en trend i Sverige: Om man är en duktig forskare ska man köpa sig fri från undervisningen. Det finns flera anledningar till den här trenden. Dels får man då mer tid för att forska. Det gör att man kan hålla sig på en nivå så att man får mer forskningsmedel och därmed kan köpa sig fri från undervisningen också i framtiden. Dels ger detta institutionen möjlighet att finansiera andra forskare som inte drar in egna medel eftersom de får undervisa mer.

En tredje anledning till varför många tappar lusten att undervisa är att många kurser har få studenter som ofta har bristfälliga kunskaper i till exempel matematik. Dessutom brukar man inte få uppskattning (läs, meritering) för bra undervisning, bara kritik om man gör det dåligt.

Detta är en olycklig trend. Utbildning är det övergripande syftet med universiteten och studenterna har rätt att träffa forskare som är framgångsrika och kan inspirera dem till vidare studier. Till skillnad från Sverige så undervisar professorerna i USA på sina kurser med genuin glädje. De är stolta över sina kurser och de skulle aldrig tänka tanken att fara på en konferens mitt i en undervisningsperiod. Kanske är det för att studenterna betalar mycket pengar för att gå på universiteten i USA, och då kräver de (läs, deras föräldrar) god undervisning? Eller är det helt enkelt så att undervisning anses viktigare i USA?

När jag jobbade som kemiprofessor i New Orleans fick jag varje termin undervisa studenter på en grundläggande kemikurs. Det betydde tre lektioner per vecka med stora klasser under hela året, utom på sommaren. Varje år bytte vi kurser med varandra så jag gick igenom i princip alla kurser som gavs vid institutionen. Jag lärde mig massor av detta.

Men när jag kom till Sverige var min undervisning inte längre önskvärd, för jag hade råd att finansiera min lön med externa medel. När jag sen bytte arbetsplats fanns det önskemål om att jag skulle undervisa – men helst gratis. Jag tror att vår inställning till undervisning skulle vara annorlunda om vi hade ett annat sätt att finansiera akademiska tjänster i Sverige. För de flesta är det självklart att om man har ett jobb så ska man få lön för detta. Men på svenska universitet är det inte så. Man ska själv dra in sin lön via externa bidrag. Många universitet försöker ta tag i detta (bra!), men det är långt från ord till handling.

När jag jobbade i USA fick jag min lön av universitetet och då var det självklart att dela på undervisningen utan att räkna timmar eller procent. Undervisning var en självklar del av jobbet. Det borde vara så i Sverige med!

Detta är min sista blogg för denna omgång. Det har varit jättekul att få skriva av mig – tack till alla som har läst och kommenterat!

9 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Helena Filipsson

    Hej Pernilla, stort tack för dina krönikor. De har rakt igenom varit mycket läsvärda och bra. Allra bästa hälsningar, Helena Filipsson

    2016.11.09

  • Kenneth Bodin

    Ja, tack Pernilla! Jag har också märkt detta. Det är verkligen helt obegripligt hur det kan ha blivit så. Det är en stor förmån att få äran och förtroendet att vara förebild för unga, intetelligenta, glada och intresserade studenter.
    Förutom detta är det också enormt utvecklande. Det tvingar mig att förstå allt på ett ännu djupare plan, och stärka min egen kunskapsväv, sätta nya ord på den, läsa fler artiklar och böcker, fokusera.
    Det är synd om de som ser ner på detta!

    2016.11.09

  • Per-Ola Norrby

    Håller helt med, svenska universitet har stora strukturproblem, det du säger om undervisning stämmer precis. Jag tyckte inte heller forskning premierades, det är egentligen bara förmågan att dra in anslag som uppskattas av universiteten. Och den förmågan har bara en svag korrelation till forskningsresultat, mycket mer till litterär förmåga. Det kräver också att man använder den största delen av sin tid till att skriva ansökningar, inte forskar eller undervisar.

    2016.11.11

  • Dr.And

    Jättebra att detta kommer fram mer till allmänhetens kännedom. Hoppas fler tar upp ämnet! Tack!

    2016.11.11

  • Claes

    Mycket relevant iakttagelse. Även om temat inte är någon nyhet, bidrar just liknelsen med en helt annan universitetskultur med något som kanhända inte är tydligt i den svenska och europeiska kontexten. Vi har verkligen anledning att på allvar reflektera över en sådan jämförelse av kulturerna. Jag har märkt att den jämförelsen tyvärr ligger långt borta för i varje fall en del. Det är helt enkelt svårt att föreställa sig skillnaderna. När incitamenten dessutom drar så starkt mot att ens bry sig går det enkelt att flyta med strömmen. Den svenska modellen är lärosäten som i jämförelse kan liknas vid egenföretagarhotell. Härtill kommer att regleringar och föreställningar som utgår från att universiteten är myndigheter. I den kombinationen är det svårt att få en universitetsanda att gro.

    2016.11.11

  • Ann-Katrin Swärd

    Tack för intressant läsning. Även jag har erfarenhet från ett par universitet i USA, om än endast som gästdoktorand/gästforskare och upplevde stor skillnad.
    Dessutom räknas allt vad forskare gör i USA. När de skriver böcker, läromedel m.m.. I Sverige har detta inget värde inom akademin. I en del kurser verkar det dessutom vara "fult" att forskarnas egna publikationer används, dvs avhandlingar och artiklar. I stället måste studenterna betala dyrt för annan litteratur. Det går att hämta både avhandlingar och artiklar gratis men i hur hög grad görs detta. Det skiljer sig troligen mellan olika institutioner, mellan olika ämnen osv. Diskussion om de frågor du lyfter vore intressant att lyfta i ett större forum. Frågan är vilket?

    2016.11.11

  • Anita Lloyd Spetz

    MItt i prick, Pernilla! Vi behöver ändra vårt system för anställningar på universitetet till en anställning med fast lön och motprestation i form av undervisning. En duktig lärare, och universiteten anställer väl bara sådana, hoppas jag, integrerar sin forskning i undervisningen, vilket även stärker forskningen. En sådan reform borde kunna få återverkningar, på hela skolsystemet i Sverige, i form av statushöjning av undervisning, vilket vi verkligen behöver.

    2016.11.11

  • Malin Zackrisson Oskolkova

    Träffsäkert skrivet och instämmer till fullo. Vi har blivit alldeles anslagsfixerade i Sverige. Det är inte så relevant vad du gör, utan hur mycket pengar du har. Undervisning är fullständigt oviktig, för dom som inte får VR. Det är faktiskt ett rent fruktansvärt förhållningssätt.

    2016.11.11

  • Berit Olofsson

    Jag håller med om dina slutsatser att undervisning inte räknas som meriterande i Sverige, och att det flesta gärna slipper undervisning om dom kan. Tyvärr sitter dock denna inställning djupare än hur lönerna finansieras på svenska universitet - på kemi på Stockholms Universitet har alla lektorer & professorer hela sin lön från fakultetsmedel men undervisningsinställningen är ändå densamma.

    2016.11.14