Mänsklighetens nästa månfärd går inåt

2014-05-13

Jag jobbar inom ett fält som håller på att drunkna i data, men ändå är svältfött på information. Det är en erfarenhet som jag och mina kolleger knappast är ensamma om, men kanske särskilt relevant för samhället i vårt fall, när det gäller neurovetenskap.

Har det inte hänt oss själva har vi oftast folk i vår närhet som drabbats av någon typ av hjärnrelaterad sjukdom. Depression, till exempel, eller demens. Samhällskostnaderna är gigantiska, både direkt i form av vård, och indirekt i form av förlorade arbetsår både för den som är sjuk och för den som avstår från annat för att kunna ta hand om sjuka familjemedlemmar och vänner. För Europa (EU-länderna + Island, Norge och Schweiz) uppskattades samhällskostnaden till nära 800 miljarder euro, bara för år 2010.

Ändå är vi långt ifrån att förstå hur kroppsdelen som ligger bakom problemen fungerar, hos friska och hos sjuka. Hjärnans funktion sträcker sig över så många storleks- och tidsskalor, var och en med sin egen familj av metoder och utrustning, att ingen enskild forskningsgren sitter med mer än några få bitar av pusslet.

Att integrera alla dessa lösa fakta till ny kunskap kräver resurser och samarbeten på en storleksskala jämförbar med CERN. Minst.  Ansträngningen som krävs har kallats “ett nytt månfärdsprojekt”, och utan modern informationsteknik skulle vi inte ha skuggan av en chans att lyckas.

Resurserna som behöver koordineras är utspridda över hela världen, över hundratals länder och tusentals labb. Därför grundades organisationen jag jobbar för, INCF (International Neuroinformatics Coordinating Facility).

Vi är små i förhållande till uppgiften. Det innebär att vi behöver jobba med hävstänger, och påverka andra snarare än att göra allt själva. Vi samlar experter inom olika fält för att få till överenskommelser om hur data och metoder kan dokumenteras för att vara mer begripliga och återanvändbara. Hur man gör dataformat mer kompatibla och underlättar jämförelser. Vilka resurser saknas och skulle göra mest nytta – kanske mjukvaruverktyg, eller standarder, eller infrastruktur? Vad krävs för att katalysera utvecklingen av dem? Vi försöker påskynda byggandet av broar mellan fält och personer som kan ha nytta av varandra, mellan biologer och datavetare, programmerare och medicinare.

Det är ett omväxlande, roligt och frustrerande jobb, och det finns alltid tusen nya saker att lära sig. Jag tänkte använda den här bloggperioden till att berätta om några av dem.

3 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Niklas Eriksen

    De 800 biljonerna Euro är av allt att döma 'bara' 800 miljarder Euro, en tusendel så mycket (se http://sv.wikipedia.org/wiki/L%C3%A5nga_och_korta_skalan_f%C3%B6r_stora_tal för en gedigen genomgång av det som kallas den långa och korta skalan för att ange stora tal). Å andra sidan blir det rätt så mycket pengar det också!

    2014.05.16

    • Malin Sandström

      Och där föll jag rakt i svengelskafällan :-) Japp, det borde vara 800 miljarder euro, vilket är rätt mycket 'bara' det. Ska uppdatera inlägget så det blir rätt.

      (Och hej Niklas, det var inte igår!)

      2014.05.16

      • Niklas Eriksen

        Nej visst, men alltid lika kul att läsa dina texter. Ser fram emot mer!

        2014.05.23