Ännu en runda i GM-karusellen

2014-01-08

I mitten av december förra året meddelade Jordbruksverket att EU-tribunalen har ogiltigförklarat kommissionens godkännande av stärkelsepotatisen Amflora. Det var en nyhet som inte gav upphov till speciellt många notiser i svensk press; kanske därför att odlingen av Amflora redan har upphört, men det manar i alla fall till eftertanke.

Amflora är en gentekniskt förädlad potatis som utvecklades i ett industridoktorandprojekt på SLU under första halvan av 1990-talet. Potatisen har en förändrad stärkelsesammansättning. Vanligtvis består stärkelsen i potatis av en blandning av ogrenad och grenad stärkelse. Det går att göra biologiskt nedbrytbara förpackningar av den grenade formen av stärkelse, men inte av den ogrenade, och därför brukar man separera de olika formerna med kemiska metoder. Tanken med Amflora var att låta biologin göra jobbet och därmed minska på energi- och kemikalieanvändningen.

En ansökan om godkännande på den europeiska marknaden lämnades in redan 1996, men sedan dröjde det ända tills 2010 innan den godkändes. Orsaken till att det dröjde så länge är i huvudsak politisk och har att göra med det omfattande regelverk som omgärdar odling av grödor som förädlats med hjälp av genteknik i Europa. Men den långa handläggningstiden fick i alla fall till följd att det svenska företag som i ett första skede varit med och tagit fram Amflora hade lagts ner och att BASF, som är ett större internationellt bolag, tagit över. Det finns inga små eller medelstora bolag som överlever en sådan lång handläggningstid.

Orsaken till att EU-tribunalen nu annullerar godkännandet är också politisk och grundar sig på en formsak i godkännandeproceduren. Men det spelar som sagt mindre roll nu, eftersom BASF redan 2012 meddelade att de lägger ner utvecklingen av gentekniskt förädlade grödor i Europa och flyttar forskningen på detta område till USA.

Det framhålls ofta att vi måste bli bättre på att överföra den kunskap som genereras inom akademin till innovationer inom näringslivet, så att den offentligt finansierade forskningen i högre utsträckning kan komma samhället till nytta. Frånvaro eller flytt av företag som vågar satsa på biotekniska applikationer inom den gröna sektorn är problematiskt eftersom det motverkar den strävan. I fallet med Amflora, och i förlängningen alla gentekniska innovationer inom jordbrukssektorn, är det en politisk oförmåga att fatta nödvändiga beslut som är orsaken till att denna forskning nu går kräftgång i Europa.