Människans största uppfinning?

2017-05-31

Vilka förunderliga föremål böcker är! När vi öppnar dem finns ark med konstiga krumelurer på sidorna. Så snart vi knäckt läskoden och kan förstå de märkliga prickarna, strecken och tecknen befinner vi oss i en annan persons medvetande. Det kan vara någon som varit död i flera tusen år som skrivit texterna vi läser. Över decennier, sekler och millennier berättar författare och filosofer för oss som lever just nu. Skrivkonsten är antagligen den största uppfinning vi människor någonsin har kommit på. Skrivandet och läsandet knyter människor samman – människor som inte kunde mötas under sin levnad eftersom de levt i skilda tidevarv. Berättelserna trotsar tidens obevekliga gång och är ett bevis på att vi människor kan åstadkomma magi.

Berättelserna utgör egna kretslopp eller rent av egna ekologiska system i vår värld. De skrivs ner i olika textformat som läses av litteraturintresserade. Litteratur är en viktig del av undervisningen inom såväl grundskola som på universitets- och högskolenivå. Forskare studerar texterna och har som sin uppgift att analysera och publicera välformulerade och interesseväckande text- och samhällsanalyser. I tv-soffor och radioprogram diskuteras litterära verk. Regissörer och skådespelare dramatiserar och gestaltar texter i olika sceniska sammanhang och en hel del berättelser ges ny form i filmmediet. Teater- och filmkritiker samt akademiska forskare analyserar det som sker på scenerna och i de filmiska berättelsernas universum.

Samtidigt ses idag det sjunkande läsintresset som ett samhällsproblem. Det diskuteras på alla nivåer i skolvärlden och mer eller mindre desperata politiska besluts fattas för att försöka lösa problemet. Ungdomar läser inte böcker i den utsträckning många av oss anser önskvärt och nödvändigt. De förlorar, förutom förmågan till fantastiska upplevelser i de fiktiva världarna, också förmågan att lösa bland annat matematiska problem. Det blir dessutom allt svårare för människor att agera som fullvärdiga demokratiska medborgare eftersom god läs- och skrivförmåga är nödvändiga verktyg i våra komplexa samhällen. Kraven på kritisk analysförmåga tilltar vilket också är en förmåga vi tränar genom att läsa.

Förutom dessa rent instrumentella argument för läsning finns det också andra skäl. Berättelser är så mycket mer än ”bara” dikt och fantasi. Förändringar börjar med idéer och visioner som kommuniceras och diskuteras – ofta i just skönlitteraturen. Jag arbetar för att litteraturläsning och litteratursamtal ska integreras i andra utbildningar än de traditionellt humanistiska. Lyrik, dramatik och prosa kan vara goda verktyg i många andra ämnen och det är fullt möjligt att finna ämnesrelevant skönlitteratur och didaktiska verktyg som kan tillföra viktiga element till andra utbildningar.

Gemensamma referenser är en bra utgångspunkt för goda samtal. Vi finner dem i hög grad inom science fiction och fantasy och det är inom dessa genrer som ungdomarna rör sig när de konsumerar film, spelar dataspel, läser och lajvar. Författaren och skrivpedagogen Karin Tidbeck besökte nyligen Högskolan i Gävle och föreläste om sitt författarskap och om sitt val av fantasy och science fiction som uttryckssätt. Samtalet med Karin fortsatte tillsammans med inbjudna akademiker från andra lärosäten som studerar den ”fantastiska litteraturen”. Framtida forskningssamarbeten planerades och även min egen energidepå fylldes på. Science fiction och fantasy intresserar examensskrivande studenter som passade på att delta. Författare, lärare, studenter och forskare från flera akademier kunde på det sättet mötas och diskutera litteraturens forskningspotential och didaktiska möjligheter.

Science fiction-litteraturens spekulativa och hypotetiska karaktär, och genrens samspel med samtidens forskning och genombrott, visar på fantasins och litteraturens potential att forma världen. Jag menar att det utifrån kulturella, sociopolitiska, vetenskapliga och demokratiska orsaker är viktigt att (åter)etablera förbindelser mellan skönlitteratur och vetenskap.

När litteraturdagarna var över satte jag mig på tåget upp till Norrland för att delta i kungsörnsinventering tillsammans med forskare från SLU. Nästa gång ska jag berätta lite om luftens kungar – eller är de egentligen luftens drottningar?