Den viktigaste målgruppen för forskningen

2014-03-09

Det är mycket prat nuförtiden om att nå ut med forskningsresultat till allmänheten. Dels eftersom det naturligtvis är syftet med forskning i slutändan, att det ska få konkreta resultat. Dels av ren självbevarelsedrift: ska forskning fortsätta få statliga medel direkt och indirekt så måste vi visa att det leder till nåt. Vi kan debattera om den ökade hetsen efter kvantitativa resultat hjälper eller stjälper vetenskapen, men det är inte mitt fokus för just denna text. Istället skulle jag vilja peka på ett område som är i skriande behov av att komma i kontakt med aktuella forskningsresultat och som sällan gör det: läromedlen för grundskolan.

Att skriva läromedel till svenska skolan är inget man blir rik av, tvärtom är det en ganska otacksam sysselsättning. Dessutom ska böckerna passas in i snäva ramar kring kunskapsmålen för de olika årsklasserna vilket inte precis kittlar ens de forskare som har en populärvetenskaplig ådra. För arkeologer är det dessutom extra frustrerande att nästan all undervisning om Skandinaviens förhistoria sker enbart i låg- och mellanstadiet (något jag skulle kunna orera om länge och väl men jag ska bespara er det).

Om vi har tur är de som skriver partierna om förhistorien åtminstone högskoleutbildade i historia, vilket inneburit ett par enstaka föreläsningar om ämnet, nästan alltid av andra historiker som inte själva läst eller hängt med i något som skett de senaste 30 åren. Om de skulle känna sig manade att faktiskt göra lite bakgrundskoll innan de författar läromedlen så finns det heller inte så mycket att utgå ifrån. Så där väldans massa populärvetenskapliga böcker om förhistorien (innan vikingatid) finns inte att tillgå. Där borde vi verkligen bli bättre.

Gör detta något? Jag tycker det. När jag ser de texter mina barn kommer hem med från skolan som de ska plugga in så ser jag så många gamla floskler och klichéer som upprepas och befästs. Ofta med ett gott syfte, men paradoxalt nog så att man trillar i samma gamla fällor om män och kvinnor, makt och handel, levnadssätt och religion som tidigare. Ex: ”kvinnorna under bronsåldern lagade maten, men matlagning var viktigt!” Jaha, hur vet ni att det bara var kvinnorna som lagade mat undrar då arkeologen? Samt varför tas inte de kvinnliga högstatusgravarna upp samtidigt som det förutsätts att männen bestämde?

För de allra flesta så är grundskolan där vi får vår grundläggande undervisning i en hel del ämnen, om vi inte väljer att fördjupa oss i just dom i gymnasiet och högskolan. Vi tar med oss de ramar, begränsningar och intryck vi fick då genom resten av våra liv (jag har inte sällan kommit öga mot öga med min egen snäva förståelse när jag hört andra forskare). Att försöka ändra de fördomarna och missförstånden hos vuxna, må det vara journalister och beslutsfattare, eller medborgare i största allmänhet, är faktiskt inte enkelt. Det är så mycket ogräs vi måste rensa undan att vi nästan aldrig hinner plantera nya frön.

Jag tror både vi forskare och de som finansierar vår forskning måste börja engagera sig i läromedlen, hur osexigt och tradigt det än kan verka. Om det inte ska behöva ta 50 år innan dagens rön når fram till en ny generation, för vid det laget är de redan passé. Frågan är bara hur? Ska stiftelser finansiera läromedelsskrivande? Ska universiteten avsätta medel för att bistå läroboksförfattarna? Ska alla lärare ha rätt till en kontinuerlig kompetensutbildning på högskolan som innefattar alla ämnen som de berör i sin utbildning? Jag vet inte, men förslag mottages med glädje.

Uppdatering! Missade först att Joanna Giota för några dagar sen skrivit ett mycket bra inlägg här på Curie om just behovet av bättre lärarkompetens som går djupare in på det problemet.

8 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Ella Johansson

    Läromedel borde peer reviewas av forskare, från rätt ämne.

    2014.03.09

    • Åsa Larsson

      Jag tycker det vore bättre om det helt enkelt fanns möten och dialoger mellan författarna och forskarna. Ofta vet de förra inte vilka intressanta saker det finns att skriva om ens. Det handlar inte om faktafel (ok ibland) utan främst om att de inte vet vad som kan lyftas fram.

      2014.03.10

  • Carl Hallner

    Tittade lite på detta i höstas och det du skriver stämmer bra överens med de resultaten jag fick. Med stor sannolikhet ha detta som ämne i min masteruppsats om något år, dock kommer jag inleda arbetet redan i vår. Kul att man inte är ensam :)

    2014.03.10

    • Åsa Larsson

      Det låter som ett jättebra upplägg för en masteruppsats! Och du är verkligen inte ensam :)

      2014.03.10

  • Malin Sandström

    Inom det naturvetenskapliga området (kemi, biologi, teknik etc) finns det flera initiativ som jag kommit i kontakt med efter att Matmolekylerboken getts ut, t ex NTA Skolutveckling. Jag skrev en kortare text om matkemi för dem nu i vinter, med målgrupp barn 10-12 år. Processen inkluderade både faktakoll av en kemist och granskning via en generell expertpanel. Jag har även föreläst om matkemi på en av NO-biennalerna som ordnas för lärare F-9, av bl a Kemilärarnas Resurscentrum, och det var jättekul - flera hundra nyfikna lärare som publik är en upplevelse jag rekommenderar :-). Båda de här aktiviteterna tog visserligen lite tid, men det var ändå ett hyfsat enkelt sätt för mig som engagerad att donera lite av min tid och min kunskap till (förhoppningsvis) bättre undervisning och läromedel. Finns det något liknande inom det humanistiska/samhällsvetenskapliga området?

    2014.03.14

    • Åsa Larsson

      Jättebra insats! Jag tror att det finns fler av dylika satsningar för historia som anses som ett "stort" ämne, medan förhistoria tyvärr generellt behandlas som något man rusar igenom i svepande drag och som mest är lite roligt. I Uppsala har det varit så att det är Historiska inst som ansvarar för all samverkan med lärarutbildningen för både förhistoria och historia. Ibland har de bjudit in en arkeolog som fått hålla typ en föreläsning för studenterna, men vanligen får de lära sig det som historielektorn ifråga själv lärde sig på sin grundutbildning för X antal år sen. Jag vill vara självkritisk här - arkeologerna har inte precis bråkat och krävt att få ansvara för denna del i utbildningen och det är det jag gärna skulle vilja se ändras. Ingen kommer servera oss nåt på ett silverfat, vi måste kräva att få ta plats och förklara varför det är viktigt.

      Kanske vore en idé med en satsning av medel för att få forskare mer medvetna om hur lärarutbildningen går till, hur läromedel produceras och vad man kan bidra med i de processerna?

      2014.03.14

      • Malin Sandström

        Att skapa medvetenhet om läget och behoven hos de som sitter på kunskapen (och därmed motivation hos dem att lappa ihop kunskapsgapen) är nog en bra idé. Flera kontaktytor mellan akademin och omvärlden är nog en annan, så att de som vill hjälpa till att sprida kunskap (i läromedel och på andra sätt) vet var de kan hitta den. Naturvetenskapen verkar ha lite mer draghjälp att skapa dialog, via diverse aktörer. Det är synd att läget inte är mer lika för de samhällsvetenskapliga och/eller humanistiska ämnena.

        Jag insåg förresten när min kommentar simmade runt i modereringskön att "donera tid" nog var fel ordval, för jag gjorde jobben på frilansbasis och fick betalt i båda fallen. Utan stora tidigare investeringar av "gratistid" (bokskriveri och bloggande) hade nog kontakterna inte uppstått, däremot... vilket om jag (eller du ;-)) på något vis är ett typiskt fall lägger tröskeln rätt högt för mängden jobb som krävs innan man blir "synlig" för den som letar kunskap. Men jag har inga bra färdiga lösningar på det problemet. Hoppas att läromedelsförfattare läser bloggar och Twitter? :-)

        2014.03.15

        • Åsa Larsson

          Det där var himla intressant! Å ena sidan ett bra exempel på hur närvaro i sociala medier kan ge oväntade och givande effekter. Å andra sidan som du säger lite frustrerande att det krävs så omfattande och långvariga insatser för att bli synlig.
          Går det verkligen inte för akademierna att skapa forum för sånt här? Typ mässor där forskare, journalister, förlag, läromedelsansvariga, lärare mm möts?

          2014.03.16