2017-02-22 Lars Kloo, huvudsekreterare vid ämnesrådet för naturvetenskap och teknikvetenskap på Vetenskapsrådet

Replik: Vår roll är inte att vägleda till bättre ansökningar

Vetenskapsrådets roll är att finansiera forskare, inte vägleda dem, skriver Lars Kloo, huvudsekreterare för naturvetenskap och teknikvetenskap, i en replik till Frank Johansson. För att värna om granskarnas tid får bortsållade ansökningar ett standardyttrande. Detta för att inte behöva införa restriktioner för hur ofta forskare får söka medel.

Lars Kloo

Lars Kloo

I en debattartikel i Curie (Ge oss feedback på ansökan, 2017-02-20) efterlyser Frank Johansson återkoppling på de forskningsansökningar som inte får projektmedel från Vetenskapsrådet. Sådan feedback skulle leda till bättre ansökningar och därmed högre kvalitet på forskningen på sikt, menar han.

Johanssons beskrivning ger dock inte en helt korrekt bild av myndighetens beredningsprocess och behöver därför kommenteras.

Vetenskapsrådet finansierar forskning av högsta kvalitet. Vår största bidragsform, det fria projektbidraget, resulterar varje år i ett stort antal ansökningar. Tyvärr har vi inte medel att finansiera mer än en mindre andel av dessa. (Endast mellan 10 procent och 20 procent av ansökningarna beviljas). Detta kräver en omfattande och noggrann process för granskning och vi måste varje år avslå många mycket goda ansökningar.

Alla ansökningar rankas enligt ett enhetligt betygssystem som har fyra gemensamma baskriterier för bedömning av vetenskaplig kvalitet. En sjugradig betygsskala används för tre av baskriterierna – Nytänkande och originalitet, Projektets vetenskapliga kvalitet samt Sökandes kompetens. Det fjärde baskriteriet, Genomförbarhet, graderas på en tregradig skala.

Vi ger skriftliga yttranden till alla ansökningar.

För de utlysningar som genererar störst antal ansökningar tillämpar Vetenskapsrådet en process där de ansökningar som granskarna bedömt som svagast inte tas upp för diskussion i beredningsgrupperna. Detta för att bibehålla kvaliteten i granskningen.

Dessa bortsållade ansökningar ges endast ett standardyttrande och ett övergripande betyg. Det är sannolikt detta Frank Johansson refererar till.

Med begränsade resurser anser Vetenskapsrådet att det är bättre att beredningsgrupperna kan ägna mer tid åt de ansökningar som har en verklig chans till finansiering, än åt dem som bedöms vara för svaga.

Med begränsade resurser anser Vetenskapsrådet att det är bättre att beredningsgrupperna vid sina slutliga möten i augusti/september kan ägna mer tid åt de ansökningar som har en verklig chans till finansiering, än åt dem som bedöms vara för svaga. Detta ger också förutsättningar för mer utförliga yttranden till dem som befinner sig kring gränsen att få bidrag.

Dessutom utgör standardyttrandena, som går ut till övriga sökande, i sig en god indikation om hur en ansökan rangordnats – och att det kan finnas anledning till ett mer omfattande ändringsarbete. Värt att notera är att många andra finansiärer i landet, också statliga, inte lämnar ut vare sig betyg eller yttrande som grund för sina beslut.

Att vi endast ger standardyttranden ska också värderas mot bakgrunden att det inte är Vetenskapsrådets uppgift att vägleda de sökande till bättre vetenskap eller bättre ansökningar. Det är lärosätenas uppgift, och framför allt de enskilda sökande forskarnas ansvar att söka den hjälp som behövs. De mer utförliga yttranden som avges för högt rankade ansökningar ska ses som en motivering till beslut snarare än en vägledning till bättre ansökningar.

Det skulle leda till en märklig jävsliknande situation om Vetenskapsrådet, som finansiär, tog på sig rollen att också vägleda forskare till god forskning och på så sätt bli ”medverkande” i deras kommande ansökningar. I synnerhet när det gäller unga forskare kan detta bli problematiskt.

Man ska också ha i åtanke att de sakkunniga i beredningsarbetet själva är aktiva forskare, och det är viktigt att värna om deras tid. Söktrycket är högt: Under 2016 fick Vetenskapsrådet in över 6 000 ansökningar.

Europeiska forskningsrådet, ERC, har valt att införa karantänsregler för att minska söktrycket. Det innebär att den forskare som sökt medel och inte placerats i den högsta betygsgruppen kan hindras att söka på nytt efterföljande år. Vetenskapsrådet har hittills istället valt att använda sig av sållning och standardyttranden, för att ge alla forskare en chans att söka forskningsmedel varje år.

Målet för Vetenskapsrådet är svensk forskning av högsta kvalitet. Användning av sållning och standardyttranden är ett verktyg för att på mest effektivt sätt utnyttja begränsade resurser.

Lars Kloo
Huvudsekreterare vid ämnesrådet för naturvetenskap och teknikvetenskap på Vetenskapsrådet

4 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Tomas Ekström

    Jag tror det finns en del idéer och kunskap att hämta från NIH. Tydlig feedback, en ansökan kan föbättras och skickas igen inom en rimlig tid. Om VR:s nuvarande uppgift INTE är att göra detta, borde man ändra policyn till ATT göra så. Bara för att en policy/uppdrag finns betyder det inte att den inte kan förändras och förbättras. Är det en slump att de flesta Nobelpris går till USA?

    2017.02.23

  • Christer Löfstedt

    Det låter som en rimlig hållning från VR:s sida.

    Ett större problem än VR:s ibland knapphändiga feedback på lågrankade ansökningar är att Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, KAW, inte ger någon som helst feedback. Visst, KAW är en privat stiftelse och man ger pengar till vem man vill. (Stöden förefaller dessutom allt som oftast att gå till mycket välförtjänta mottagare). Men KAW är en mycket tung spelare vad gäller forskningsfinansiering och har en stor betydelse för hur forskningslandskapet i Sverige utvecklas. Dessutom ställer man omfattande krav på medfinansiering från mottagande universitet och högskolor. Därmed vore det mycket rimligt med åtminstone någorlunda fylliga "standardutlåtanden".

    2017.02.23

  • Joakim Amorim

    Jag sympatiserar med, och har full förståelse för, det som Kloo säger. Forskningsfinansiärer är inte organisationer som sitter på den kompletta sanningen och därmed kan rekommendera alla forskare vid alla lärosäten i vilken riktning de bör utvecklas. Däremot har dessa organisationer bra rutiner, processer och system för att bedöma och hantera det material som skickas in.

    2017.02.23

  • Elizabeth Thomson

    I find the claim that "it's not our job" to improve the quality of applications rather puzzling, given that VR's instructions specifically include:
    #1. främja den svenska grundforskningens kvalitet och förnyelse,
    #7. i samverkan med universitet och högskolor medverka till att skapa goda forskningsmiljöer och främja en prioritering av forskarutbildning och forskning av hög kvalitet,
    Oddly, both items are missing from the list presented under Om Vetenskapsrådet on VR's webpage.
    I have many years' experience reviewing for NIH and can document many instances when clever ideas were not well argued but became top applications in "resubmission". In addition, NIH program personnel hold workshops on what makes a successful proposal. They are committed to helping scholars, especially the less experienced, spend their time wisely in developing applications that will have better chances. I agree that the universities also have a responsibility, but as in assignment #7, VR should be part of the process. Furthermore, well-argued applications are much easier to review; the scientific strengths and weaknesses are clear, and can be more quickly noted for feedback to the investigator. As I have also argued to Riksbankens Jubileumsfond, not providing feedback means that much of reviewers' time and talent is wasted when applied only to a decision to fund and not also to strengthen science overall.

    2017.02.23