2017-05-31 Nils Dahlbäck, professor em i kognitionsvetenskap, Linköpings universitet

Replik: Docentrollen ska utvecklas, inte avvecklas

Nils Dahlbäck, professor i kognitionsvetenskap i Linköping, vänder sig mot Peter Hambäcks bild att docentrollen inte har någon funktion. Tvärtom är den en viktig kvalitetskontroll på universitet och högskolor. Däremot behövs en översyn av riktlinjerna för docentkraven, menar han.

Nils Dahlbäck

Nils Dahlbäck

Docenttiteln har diskuterats i ett flertal inlägg i Curie nyligen. Inläggen tar upp flera skilda aspekter, men gemensamt för dem alla är att de diskuterar detta ur ett individperspektiv. Peter Hambäck hävdar till exempel att ”docenttiteln inte fyller någon reell funktion vid universiteten”, annat än kanske ett behov hos enskilda individer att bli bekräftade som forskare. Jag delar inte denna uppfattning. Tvärtom. Ur ett verksamhetsperspektiv är docentnivån central för den interna kvalitetskontrollen.

Min utgångspunkt är att universiteten och högskolor med forskning och forskarutbildning, till skillnad från alla andra jämförbara verksamheter, har en intern, kollegial kvalitetskontroll som sitt främsta kvalitetssäkringsverktyg. Denna kvalitetskontroll sker i olika former. Dels en formell granskning (granskning av artiklar för publicering, granskning av anslagsansökningar, granskning av de sökandes meriter vid tjänstetillsättning m.m.), dels en informell kvalitetskontroll som ligger i att andra forskare läser och kommenterar texten, både under dess utarbetande och efter publicering.

Granskning av granskarna

Med ett sådant system blir det viktigt att ha en kvalitetskontroll av kontrollanterna. Detta blir kanske tydligast när det gäller forskarutbildning, då det inte är alla forskare som får utses till huvudhandledare, opponent eller betygsnämndsledamot. Dessa måste vara professorer eller docenter (med möjlighet till undantag i särskilda fall). Och det är de vars doktorsavhandlingar blivit godkända som sedan får huvudansvaret för utbildningen på grundutbildningsnivån. Ur detta verksamhetsperspektiv blir kraven på docenter den kanske viktigaste kontrollstationen för att säkerställa framtida hög nivå, inte bara på forskningen utan också grundutbildningen och dess forskningsanknytning vid universitet och högskolor. Framför allt är det viktigt att säkerställa att inte lägstanivån blir för låg.

Istället för att, som idag, kunna välja mellan betygsnämndskandidater vars kompetens redan prövats av andra i och med att de är docenter, skulle Hambäcks förslag innebära att denna kompetens behövde prövas varje gång en betygsnämnd tillsätts.

Själv skulle jag ”docentprövats” vid ett tiotal tillfällen och det finns med säkerhet många för vilka den siffran skulle mångfaldigats. Som Hambäck själv skriver: ”Vi har tillräckligt med utvärderingar som det är.”

Nationella riktlinjer för docentur

Vad vi istället behöver är en översyn, och i en del fall antagligen skärpning, av kraven på docenturer utifrån det verksamhetsperspektiv jag skisserar ovan. Kanske borde rent av, som föreslagits i Curie av Magnus Lundgren, det införas nationella riktlinjer för krav på docenturer, på samma sätt som Högskoleförordningens bilaga 2 idag innehåller krav på examina på samtliga utbildningsnivåer? Då skulle man kunna uppnå större enhetlighet i kraven på docenturer, som Brommesson och Erlingsson efterlyste, utan att få de problem med centralisering som Hambäck kritiserar deras förslag om en centraliserad bedömningsprocess för.

Ska vi kunna bevara autonomin vid våra lärosäten måste vi vara rädda om de interna kvalitets- och kontrollfunktionerna.

Givet den viktiga roll som jag anser att docenter idag de facto har, måste vi komma bort ifrån det individualistiska perspektivet att docenturen framförallt ska tillgodose den sökandes behov, och istället mer betona dess betydelse för universitetens interna kollegiala kvalitetsgranskning.

Idag går utvecklingen, enligt min mening, i allt för hög grad mot extern styrning och kontroll. Ska vi kunna bevara autonomin vid våra lärosäten måste vi vara rädda om de interna kvalitets- och kontrollfunktionerna. Där anser jag att docentfunktionen är en av de viktigaste för att se till att lägstanivån inte blir för låg. Därför ska docentrollen utvecklas, inte avvecklas.

Nils Dahlbäck
Professor em i kognitionsvetenskap, Linköpings universitet

1 kommentar

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Per Lindberg

    Klokt sagt Nils Dahlbäck!
    Håller med helt och hållet.

    2017.06.11