2013-11-27 Maria Ågren & Elisabet Engdahl, professor i historia vid Uppsala universitet, resp professor i svenska vid Göteborgs universitet. Båda tidigare ledamöter och ordförande i Vetenskapsrådets publiceringsutskott

Gör konsekvensanalys innan tidskriftsstödet avskaffas

Vetenskapsrådets beslut att avveckla det så kallade tidskriftsstödet har väckt oro.Det finns starka kvalitetsargument för varför det även fortsättningsvis bör finnas såväl svenska som internationella publiceringskanaler. Gör därför en grundligare utredning och konsekvensanalys innan tidskriftsstödet avskaffas, skriver professorerna Maria Ågren och Elisabet Engdahl.

Maria Ågren och Elisabet Engdahl
Foto: Lärosätena

Alla vetenskapsgrenar är beroende av ekonomiskt stöd. Sådant stöd bör vara utformat så, att det främjar hög vetenskaplig kvalitet på området i fråga. Det betyder att stödet kan behöva ges olika utformning beroende på område och ämne. Inom vissa discipliner krävs kostsam infrastruktur i form av instrument och laboratorier, inom andra är personalen den största budgetposten. Det är bra och nödvändigt om stödformerna kan anpassas flexibelt efter disciplinära behov, eftersom det höjer kvaliteten i den forskning som utförs. Att pressa in alla discipliner i samma mall kan däremot motverka det kvalitetsbefrämjande syfte som är kärnan i Vetenskapsrådets uppdrag.

Självklart att verka på den internationella arenan

Svensk humanistisk och samhällsvetenskaplig undervisning och forskning är i hög grad internationellt orienterad. De teoretiska diskussionerna förs på en internationell arena, metodutveckling är en fråga av övernationellt intresse, och behovet av god infrastruktur uppfattas som en för det globala forskarsamhället gemensam angelägenhet. Även inom de discipliner som av tradition främst kommunicerat på svenska skrivs allt mer på engelska. Utbyggnaden av den avancerade nivån (magister, Master) har givit möjlighet att skapa utbildningsprogram som även riktar sig till studenter som inte behärskar svenska. Det är en självklarhet att doktorander och disputerade forskare deltar aktivt vid internationella konferenser.

Att det väckt oro när Vetenskapsrådets styrelse beslutat att avveckla det så kallade tidskriftsstödet bottnar därför inte i forskares motvilja mot internationell exponering. De tidskrifter som är mottagare av detta stöd har mycket riktigt peer review-förfarande och i flera fall internationella referensgrupper; två vedertagna sätt att kontrollera tidskrifters kvalitet. De har även så kallad ERIH-klassning (European Reference Index in the Humanities). Många av dem som skriver i exempelvis Historisk Tidskrift (en av de största mottagarna av tidskriftsstöd) publicerar sig även i ansedda, engelskspråkiga tidskrifter. Dagens humanister är alltså delaktiga i en tvåspråkig publiceringskultur: man skriver både på engelska och på svenska.

Tvåspråkig publiceringskultur garanterar kvaliteten

Denna tvåspråkiga publiceringskultur är den bästa garantin för kvaliteten på området. Om man inom ett humanistiskt område enbart skulle skriva på svenska i svenska tidskrifter, vore risken att diskussionen blev perspektivlös, nationellt begränsad, samt att teori- och metodfrågor behandlades på ett insulärt sätt. Men om man inom samma område enbart skulle skriva på engelska i internationella tidskrifter, vore risken att andra kvalitetsrelaterade problem skulle uppstå.

För det första skulle man inte längre ha gemensamma fora där alla forskare som sysslar med svenska språket och kulturen lätt kan skaffa sig en överblick över vad som görs. Det skulle i sin tur kunna leda till både onödigt dubbelarbete och uteblivna synergieffekter.

För det andra skulle många artiklar inte bli tryckta; inte för att de brister i kvalitet utan helt enkelt därför att det finns ett begränsat utrymme inom internationella media för mer detaljerade utredningar av en svensk empiri – precis som det finns ett begränsat utrymme för detaljerade utredningar av vilken nationell empiri det än vara må.¹ Viktig kunskap skulle därmed undanhållas forskarsamhället.

För det tredje är kvaliteten i peer reveiw-processen beroende av att granskaren har adekvata förkunskaper. Inom humaniora betyder det ofta att behärska svenskt material och det svenska språket. Att enbart vara hänvisad till internationella tidskrifter, som kanske inte alltid kan lägga ner tid och kraft på att hitta referees med rätt profil, skulle innebära en risk att viktig forskning inte ges rätt bedömning. Det kan leda till att god svensk forskning inte publiceras, fastän den verkligen borde det, men det kan också leda till att dålig svensk forskning publiceras, fastän så inte borde ske.

Svenskspråkiga publikationer behövs också

Det finns, kort sagt, starka kvalitetsargument för varför det även fortsättningsvis bör finnas såväl svenska som internationella publiceringskanaler. Kombinationen av kanaler skapar en tvåspråkig publiceringskultur som gynnar kvaliteten på området.

Vi har själva under många år medverkat i handläggningen av Vetenskapsrådets tidskriftsstöd och anser att just det förhållandet att Vetenskapsrådet har skött granskningen av ansökningarna har underlättat införandet av kvalitetsfrämjande principer som krav på peer review och internationella referensgrupper. Det är riktigt att detta stöd är litet, sett i relation till Vetenskapsrådets totalbudget, men det framstår som ett något udda argument att ett stöd ska avskaffas för att det är litet. Förutsatt att stödet främjar kvaliteten på området är det väl bara en fördel att det inte är kostsamt!

Gör en grundligare utredning innan stödet avskaffas

Gör därför en grundligare utredning och konsekvensanalys innan tidskriftsstödet avskaffas. I en sådan analys bör bland annat ingå en studie av hur stödet till humaniora och samhällsvetenskap är utformat i jämförbara länder. Hur finansieras i allmänhet vetenskapliga tidskrifter som ges ut i mindre språkområden? Om villkoren i Sverige förändras till nackdel för området humaniora och samhällsvetenskap, kan det få allvarliga konsekvenser för Sveriges ställning och anseende i det globala forskarsamfundet.

1. Förutom forskning om amerikanska och brittiska förhållanden, som ofta verkar skolbildande.

Maria Ågren
Professor i historia, Uppsala universitet

Elisabet Engdahl
Professor i svenska, Göteborgs universitet

Fotnot: Båda är tidigare ledamöter och ordförande i Vetenskapsrådets publiceringsutskott