Mitt i forskningen - Curie - en tidning från Vetenskapsrådet
Xiaodong Zou

Xiaodong Zou forskar om porösa material som kan få nya tillämpningar inom industrin.

Nya tillämpningar för industrin:

Porösa kristaller silar molekyler

2012-06-21 Xiaodong Zous forskning om porösa material kan leda till en rad nya produkter i industrin. Lika viktigt som att kunna tillverka dem, är att ta reda på hur de ser ut på atomnivå. Först då kan man se vilka tillämpningarna kan vara.

Zeoliter är porösa kristaller som genomkorsas av fina, nanometersmå, kanaler, bara någon miljondels millimeter i diameter.

Vid Stockholms universitet finns ett tjugotal forskare som under ledning av professor Xiaodong Zou bygger sådana små kristaller. Parallellt utvecklar de metoder för att kunna visa hur de ser ut, på atomnivå.

I slutet av januari kunde de i tidskriften Nature Chemistry visa den så kallade atomstrukturen av en zeolit som har en helt ny, och ovanligt komplex, uppbyggnad.

— Sådana kunskaper om hur porer och kanaler i zeoliterna ser ut, är avgörande för att kunna se vilka tillämpningarna är, säger Xiaodong Zou.

Form och storlek är viktigt

Kanalsystemen kan exempelvis fungera som silar för molekyler. Vissa kan tränga in i kanalerna medan andra blir kvar utanför, beroende på hur de passar i porernas storlek och form.

Zeoliterna kan även fungera som katalysatorer. Den som nyligen presenterades i Nature Chemistry, kan till exempel omvandla bensin till diesel.

Forskarna kan se den specifika användningen eftersom de känner till strukturen, den tredimensionella ordningen på atomerna, i zeoliten. Att ta reda på den är dock ingen enkel uppgift. Zeoliterna är för små för att studeras med de metoder som idag används för större kristaller, som röntgendiffraktion med synkrotronljus.

För Xiaodong Zou är problemet inte nytt. Hon började redan som doktorand på Stockholms universitet på 1980-talet att arbeta med metoder för att strukturbestämma riktigt små kristaller.

Ny metod ger 3D-data

I den metod som hon nu utvecklar tillsammans med maken och professorskollegan Sven Hovmöller, används ett så kallat transmissionselektronmikroskop. Tredimensionella data från nanometerstora kristaller samlas in automatiskt. Med avancerade datorberäkningar skapas sedan en modell för hur kristallen ser ut på atomnivå.

— Detta kan bli ett genombrott för strukturbestämning av nanokristaller.

Ökade kunskaper är nödvändiga för att det ska bli möjligt med skräddarsydd tillverkning av kristaller för specifika tillämpningar.

Vill skräddarsy material

Idag utgår man från en mall, en organisk molekyl. Den blandas med ämnen som ska ingå i den färdiga zeoliten, som kisel och aluminium.

Blandningen värms sedan upp, ofta under högt tryck. Zeoliten växer fram runt den organiska molekylen som sedan kan avlägsnas. Kvar blir en kristall med hålrum och kanaler.

På väggarna i Xiaodong Zous arbetsrum på universitet finns rader av bilder av färgglada zeoliter som gruppen har tagit fram. Hittills har det blivit runt 80 stycken.

Forskarna kan dock inte vid tillverkningen förutsäga form och storlek på porerna som bildas. Därför bygger de nu en databas där de ska samla egna och andras kunskaper om hur de porösa kristallerna tillverkas. Det kan till exempel handla om vilka byggenheter och syntesparametrar som används. Där ska också finnas information om kristallernas struktur.

— Vi vill se sambanden för att bättre förstå hur zeoliter kristalliserar och kunna tillverka dem med förutbestämd design. Idag är det ganska slumpmässigt vad det blir, säger hon.

Fotnot: Forskningen om porösa material sker inom Berzeliicentret EXSELENT som stöds av Vetenskapsrådet, Vinnova och tio företag, bland annat Astra Zeneca, Cambrex och Exxon Mobil. Enskilda forskare får projektbidrag från Vetenskapsrådet, några får stöd också från Energimyndigheten, Vinnova och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.

Författare: Siv Engelmark

Foto: Jyrki Siikanen

Dela artikeln

E-posta
0 Kommentarer



Dela artikeln

E-posta

Fakta

Det finns tre typer av porösa material:

Zeoliter beskrevs först av svensken Axel Cronstedt, redan 1756. Han upptäckte att när mineralet värmdes så bubblade det som om det kokade, och gav det namnet zeolit. Ordet kommer från grekiskan och betyder kokande sten. Bubblorna kom från vatten i hålrummen. Aluminiumkiseloxid är en naturlig zeolit.
Industriellt tillverkas zeoliter sedan 1950-talet. De används för att sönderdela råolja, göra vatten mjukare och för att hålla kvar näring i jorden när det regnar. Syntetiska zeoliter har hålrum på upp till två nanometer.

Metall-organiska nätverksstrukturer är de senaste porösa materialen. De är byggda av metallkluster och organiska molekyler och kan få ännu större hålrum än zeoliter. Det går att använda betydligt fler olika byggstenar än i zeoliter och det är lättare att modifiera porstorleken.

Mesoporösa material kan ha hålrum på uppåt femtio nanometer. Anledningen är att de mallar som används vid tillverkningen är tensider som är relativt stora. De blandas med kiseloxid som formar sig runt tensiderna. Sedan värms det upp och tensiderna försvinner. De flesta mesoporösa material har oordnade väggar.

Länkar

Taggar i artikeln

Relaterade artiklar

Supernovor gav ny världsbild

Så kan forskning lösa globala miljöproblem

Odla celler med sikte på innovationer 

  • Göran Blomqvist
När bör man göra en pressrelease?
Vetenskapen och tråkspråket
Det hade kunnat vara en helt vanlig torsdag

Nyheter

från vr.se

Curie
Curie bevakar forskningsfrågorna du behöver ha koll på.
Curie ger dig chansen att debattera forskningens villkor.
Curie är en nättidning som ges ut av Vetenskapsrådet.
Kontakta Curie
Redaktion: redaktionen@tidningencurie.se, 08-546 44 000
Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 3
Postadress: Curie, Vetenskapsrådet, Box 1035, 101 38 Stockholm
   
   

Kontakta oss om du har tips och idéer på innehåll. Citera oss gärna, men ange källan.

Curie bevakar aktuella forskningsfrågor och stimulerar till debatt om forskningens villkor. De ståndpunkter som uttrycks här behöver inte vara Vetenskapsrådets officiella linje.

Följ oss

Prenumerera: