Allvarliga brister i forskningssystemet

Andreas Åkerlund kritiserar Naturvetarnas undersökning om forskarrörlighet för att inte belysa hela bilden. I replik från Naturvetarna skriver utredare Sofie Andersson och Frida Lawenius, chef för kommunikation och samhälle på Naturvetarna att Åkerlunds påstående understryker det faktum att det finns allvarliga brister i det svenska forskningssystemet. Andra deltagare i debatten om forskarrörlighet i Curie är Sulf och Vetenskapsrådet.

Andreas Åkerlund kritiserar vår undersökning Jag kan inte men andra borde… för att ge en missvisande beskrivning av hur det står till med rörligheten inom svensk forskning. Genom att bara titta på hur många forskare som haft fler än en arbetsgivare missar vi att fånga upp en viktig form av rörlighet, nämligen de utbyten och gästtjänstgöringar som finansieras via stipendier eller bidrag. Eftersom dessa personer byter arbetsplats inom ramen för en och samma anställning så syns de inte i undersökningen. Åkerlund påpekar också att frågan om mobilitet handlar om mer än hur många gånger och hur ofta man byter jobb.

Helt rätt. Antal arbetsbyten är bara en av de faktorer som avgör graden av rörlighet och en helhetsbild av den totala förekomsten av mobilitet måste väga in alla dessa aspekter. Vi gör emellertid inte anspråk på att ge någon heltäckande bild. Tvärtom. Vi är mycket tydliga med att vi endast kan uttala oss om rörligheten bland svenska naturvetenskapliga forskare mätt som antal arbetsplatsbyten. Rapporten ska av denna anledning inte ses som ett försök att slutgiltigt svara på huruvida den forskningspolitiska debattens sanning om den svenska låga forskarrörligheten stämmer eller ej utan som ett första steg i analysen. Fortfarande återstår ett flertal viktiga områden att utforska. 

Den 11 oktober presenterade regeringen den forskningsproposition som anger inriktningen på svensk forskningspolitik de kommande fyra åren. Kvalitet ska stå i centrum. Intressant nog pekar Åkerlunds artikel på att vi är långt ifrån ett dylikt system. För trots att många menar att rörlighet och samverkan är nyckelfaktorer för att främja kvalitet saknas idag möjligheter för gränsöverskridande. Svenska forskares rörlighet är i stor utsträckning beroende av särskilda bidrag och stipendier för att alls kunna röra på sig.  Att vissa former av mobilitet inte syns i vår undersökning indikerar således att det finns allvarliga brister i dagens svenska forskningssystem. Rörlighet är idag en avart – inte en naturlig, nödvändig del.  

Relaterat material

Naturvetarnas rapport om mobilitet: "Jag kan inte men andra borde..."

Stockholm Meeting 27 september 2012

Läs fler inlägg i Curie om mobilitet:

Karina Åmossa, Sulf: Är all mobilitet bra mobilitet?

Elisabet Nihlfors, Vetenskapsrådet: Nya bidrag ska minska rädslan för mobilitet

Andreas Åkerlund, Uppsala universitet: Du kan röra på dig utan att byta arbetsplats

På Naturvetarbloggen bemöter Sofie Andersson Karina Åmossas inlägg:

Är all rörlighet alltid bra?

På Naturvetarbloggen kommenterar Sofie Andersson Elisabet Nihlfors inlägg:

Kan ett mobilitetsbidrag få igång forskarna?