Är all mobilitet bra mobilitet?

Det råder stor konsensus om att forskarmobilitet leder till bättre forskning. Sveriges universitetslärar­förbund håller med och uppmanar gärna våra medlemmar till utbyte med andra forskningsmiljöer, både internationellt och nationellt.

Syftet med forskarmobilitet är att den ska leda till en mer kreativ och innovativ forskning och att forskningsresultat ska spridas och diskuteras över nationsgränser, mellan lärosäten och mellan lärosäten och det omgivande samhället. Dessutom leder de nya idéer som skapas till en mer kreativ utbildningsmiljö för studenterna, förutsatt att forskarna också undervisar. Mobilitet är ett medel men det är tveksamt om det är att betrakta som ett mål i sig. Med det sagt måste jag ställa frågan om all mobilitet är bra mobilitet.

Låt oss börja med att fråga vad vi menar med mobilitet. Är jag mobil som forskare bara för att jag byter arbetsgivare? Om jag går till ett annat lärosäte? Eller om jag tar ett jobb utanför akademin? Och krävs det i så fall att jag i mitt nya jobb utför forskning som del av mina arbetsuppgifter? Eller är det så att vi kan möta mobila forskare som busschaufförer eller spärrvakter i tunnelbanan när vi åker till jobbet på morgonen?

För att mobiliteten ska ha ett värde spelar det stor roll både varför och hur jag som forskare rör på mig. De kunskaper som inhämtas på annat håll måste vara av en sådan art att de förbättrar forskningens kvalitet. Om jag byter lärosäte för att gå från en visstidsanställning till en annan eftersom det inte finns några tillsvidareanställningar i sikte eller om jag flyr de nedskärningar som just nu drabbar stora delar av universiteten i Europa för ytterligare en osäker anställning i ett annat land tillhör jag mer ett akademiskt proletariat än en nyskapande forskarelit. Och om jag väljer att ta en anställning utanför akademin enbart för att akademin inte kan konkurrera med andra arbetsgivare vare sig när det gäller lön, anställningstrygghet eller arbetsvillkor är det nog mer en förlust än en vinst för samhället. Även om det skulle innebära en pinne i mobilitetsstatistiken.

För att mobiliteten ska kunna vara ett medel till mer högkvalitativ forskning och undervisning krävs:

• Fler tillsvidareanställningar och meriteringsanställningar i form av ”tenure track” med rätt till prövning för tillsvidareanställning. Det skulle leda till trygga utbyten där jag som forskare har en miljö att komma tillbaka till, en miljö att berika med nya insikter. Annars är risken stor att jag som forskare tappar kontakten med hemlärosätet och mobiliteten ses som en bortavaro istället för en merit.
• Ett säkerställande att mobila forskare inte ”straffas” genom lägre intjänad pension eller sämre trygghetssystem. Det gäller inte minst unga forskare med små barn. Ett sätt att göra det är att skapa möjligheter till både korta och längre utbyten inom ramen för tjänstledigheter där anställningen ligger kvar på det svenska lärosätet även om verksamheten bedrivs utomlands.
• Att meriter inhämtade utomlands eller inom en annan sektor än akademin värderas efter förtjänst. Den som reser ut kommer i många fall att publicera lite mindre än den som stannar hemma och halkar då lätt efter, även om kompetensen stärkts. Akademin behöver bli bättre på att värdera kunskaper av en annan art än rent inomakademiska.

Slutligen skulle jag vilja slå ett slag för att universitetslärare (under ordnade förhållanden) i större utsträckning ges möjlighet att pröva på att undervisa på ett annat lärosäte eller i ett annat land. Det skulle ge en direkt koppling tillbaka till studenterna både hemma och på det mottagande lärosätet. Och det är trots allt bland studenterna som framtidens mobila forskare kommer att hämtas.

Länkar

Läs fler inlägg i Curie om mobilitet:

Sofie Andersson, Naturvetarna: Därför rör sig inte forskarna

Elisabet Nihlfors, Vetenskapsrådet: Nya bidrag ska minska rädslan för mobilitet

Andreas Åklerund, Uppsala universitet: Du kan röra på dig utan att byta arbetsplats

På Naturvetarnas hemsida bemöter Sofie Andersson Karina Åmossas inlägg:

Är all rörlighet alltid bra?

På Naturvetarbloggen kommenterar Sofie Andersson Elisabet Nihlfors inlägg:

Kan ett mobilitetsbidrag få igång forskarna?