Därför rör sig inte forskarna

Naturvetarna har undersökt hur svenska forskare inom naturvetenskap ser på rörlighet inom sitt yrke. Rapporten som presenteras den 27 september 2012 är oroande läsning. För trots att forskarna tror att det är viktigt för forskningens kvalitet att forskare rör sig över olika typer av gränser så är det få som gör det. Anledningen är inte att de inte vill eller tycker att mer rörlighet vore bra. Tvärtom. Fler än hälften av dem som har deltagit i undersökningen anser att svenska forskare borde byta arbetsplats oftare än de gör idag. Nej, enligt forskarna beror det på att förutsättningarna för rörlighet saknas. 51 procent beskriver till och med möjligheterna för svenska forskare att röra på sig som dåliga eller mycket dåliga.

Rörlighet en nyckelfaktor för kreativitet

Om vi menar allvar med ambitionen att göra Sverige till en av världens främsta forskningsnationer – och det gör vi ju – så måste någonting göras. Allt fler från forskarvärlden såväl som näringslivet pekar på att rörlighet är en nyckelfaktor i kreativa forskningsmiljöer. Forskare som rör sig över olika typer av gränser utmanar invanda tankemönster och får influenser som i bästa fall kan resultera i nya forskningsgenombrott. Forskningssystemet måste därför inte bara möjliggöra utan även uppmuntra rörlighet.

Enligt forskarna är det främsta hindret i dagens system bristande anställningsmöjligheter. Det anses helt enkelt vara så svårt att hitta arbete som forskare att de flesta inte vågar lämna en tjänst när de väl har fått den. Åtgärdas inte detta problem riskerar vi att förlora det som är svensk forsknings absolut viktigaste förutsättning och tillgång: forskarna själva.

Fyra uppmaningar till regeringen

Vi uppmanar därför regeringen att göra följande: 

• Inför tydliga karriärvägar för unga forskare. Unga talanger måste uppmuntras och ges möjlighet att satsa på en forskarkarriär.
• Satsa på projekt snarare än individer. Ett system som är beroende av enskilda, duktiga individer blir sårbart. Att satsa på projekt snarare än enskilda elitforskare erbjuder en säkrare väg till nya forskningsgenombrott. Forskningssystemet måste därför stötta elitforskningen – inte bara elitforskarna.
• Låt forskningssystemet präglas av långsiktighet. Bra forskning skapas inte på ett eller två år. Därför måste också forskningspolitiken utformas utifrån ett långsiktigt perspektiv.
• Se till att lärosätena tar fullt arbetsgivaransvar. Dagens situation där många forskare är beroende av externa medel som söks på projektbasis är ohållbar. Alla forskartjänster bör finansieras via basanslag.   

Den 27 september 2012 anordnar Naturvetarna, Kungl. Vetenskapsakademien och Vetenskap & Allmänhet det forskningspolitiska seminariet Stockholm Meeting. Huvudtalare är Nobelpristagaren i Kemi år 2009, Ada Yonath – en kvinna vars historia verkligen präglas av gränsöverskridande.  Låt oss inspireras av den.

Relaterat material

Naturvetarnas rapport om mobilitet: "Jag kan inte men andra borde..."

Stockholm Meeting 27 september 2012

Läs fler inlägg i Curie om mobilitet:

Karina Åmossa, Sulf: Är all mobilitet bra mobilitet?

Elisabet Nihlfors, Vetenskapsrådet: Nya bidrag ska minska rädslan för mobilitet

Andreas Åkerlund, Uppsala universitet: Du kan röra på dig utan att byta arbetsplats

På Naturvetarbloggen bemöter Sofie Andersson Karina Åmossas inlägg:

Är all rörlighet alltid bra?

På Naturvetarbloggen kommenterar Sofie Andersson Elisabet Nihlfors inlägg:

Kan ett mobilitetsbidrag få igång forskarna?